Vet inte om jag borde skriva ut det här,men samtidigt är det ju inget att hålla hemligt heller,sanningen är ibland tråkig och sorgsen..
En av mina underbara arbetskamrater har avlidit efter en tids sjukdom. Jag känner mig sorgsen ,och har nog ännu inte fattat att min kära kollega är borta. Jag var och hälsade på i hennes hem för inte så länge sedan. Åt hennes hemlagade chili corn carne,fick ta med mig hunden som gäst,och som dessutom rev ner en av hennes prydnadssaker som tack...Hon bjöd på en go stämning,goa skratt och visade hjärtligt upp sitt liv. Nu är hon helt plötsligt borta.
Jag visste ju att hon var sjuk,men aldrig att jag trodde det skulle bli ett sådant slut. Jag trodde hon skulle repa sig,komma tillbaka till jobbet inom en ganska snar framtid,kanske bara med lite mindre tid att orka jobba på... Jag trodde,trots sjukdommen,att det var tillfälligt,att hon bara behövde tid att komma tillbaka till det vi kallar"normala gängor" igen. Allt började ju så "enkelt" med "bara" en vanlig maginfluensa. Maginfluensan slog ut en massa organ,du blev sämre och sämre...Kom och jobbade ett par månader,blev sen sjuk igen...Har svårt att acceptra att du är borta nu...
Fy faan,jag trodde för mycket,trodde att livet ville sig mer väl mot de goda. Vila i frid älskade du,kommer aldrig glömma dig, och bevarar dig i mitt hjärta för all framtid. Du var en underbar människa, och jag minns dig med glädje. Kommer alltid bevara mitt minne av mitt besök hos dig. Trodde det skulle bli fler gånger,men kan nu bara vårda dig i tankarna...Sov min älskade,vi ses igen,när tiden är mogen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar