Känner mig på skapligt bra humör idag. Åkte hem efter jobbet och fick en hel del gjort på en gång. Satte igång att steka lite potatis och bacon,fixade lite löksås, och plockade ner både älggryta och lite färdigskalad potatis inför farfars besök. Hann även göra iordning min egen middagsmat,göra jobbarmackor och tog en dusch,innan jag for iväg vid halv tio-tiden till Forserum.
Jeanette,som var med mig idag också (tack),hade utöver min matlagning fixat ett par portioner mat till, åt farfar. Jag tackar så mycket jag bara kan,men undrar i mitt sinne om detta verkligen är meningen? Jag ser nästan Jeanette som min "syster",jag ser henne "fortfarande" som en släkting,trots att hon numera är separerad från min bror. Det är så himla gulligt av henne att ställa upp,men för min skull,för hennes skull,ska det vara såhär?
Men jag ska inte vara negativ och bitter (det tjänar ingenting till). Farfar verkade må bra,veckan verkade ha flytit på väl för honom. Lite skamset fick jag erkänna att det var jag som som "råkade" ge honom ett besök från hemtjänstens chef (hembesöket jag skrev om) i veckan. Inga problem,farfar hade gillat henne,och besök tackar han ju aldrig nej till;-).
Han hade dessutom haft mer besök av några bekanta som gett han 2(!) reflexvästar. Gulligt,men det hjälper inte när han inte vill använda dem (han har redan fått en av mig och har nu tre) ;-)
Dessutom fick jag höra den glädjande nyheten från farfar att ALL personal numera diskar om hans disk,att golvet sopas dagligen och att någon till och med skurat golvet "extra" i veckan. Att gnälla ger tydligen resultat ,och efter en "check" i hans tidsrapport (hur länge personalen stannar varje dag),så har de faktiskt ökat på tiden från 3-5 minuter, till hela 10-20 minuter dagligen:-) Glad för farfars skull,glad för att chefen hjälpt mig, och glad att jag själv lyckats åstakomma en förändring. Det som jag bara tycker är trist är att det behövs kämpas för att få det att fungera. Jag tänker då fortfarande på de som inte har några anhöriga...Men just idag är jag nöjd,i mitt fall, ialafall:-)
Efter lite kaffe,tjat och fixande med mat hos honom,har jag då kommit hem. Längtar efter sängen och ska snart krypa ner. En natt kvar av denna helg,sen är iallafall tisdagen helledig:-) kanske en sovmorgon vore på sin plats?!
Dags att hoppa i säng. Natti,natti på er..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar