onsdag 25 januari 2012

Dåligt samvete

Borde jag ha det? Som jag skrev för några dagar sedan så har en kär kollega till mig, nyss avlidit. Ett par gånger har frågan kommit" Ska du gå på begravningen?"

Nej,jag vill inte!. Inte  för att jag inte "unnar" henne min sorg,inte för att jag vill vara "okänslosam" på något vis . Jag vet inte,det känns bara fel på något sätt...

Jag tyckte väldigt mycket om henne,hon var en fantastisk människa,en bra kollega och är nu otroligt saknad av både mig och diverse koollegor..Jag kan känna att jag var lite "närmare" henne än en vanlig arbetskamrat,då jag var hemma hos henne för inte så länge sedan,men ändå.

 Jag kände henne inte tillräckligt väl för att dela de anhörigas sorg. Jag kände henne inte tillräckligt väl för att sörja över att vara en "nära vän".. Vet inte om det är fel på mig,det känns bara inte rätt att "klampa" in på en begravning och "låtsas" att vi var mer nära än var vi ändå var...

Så du, gulliga och goa Ann-Marie,jag saknar dig,kan inte förstå vad som hänt riktigt. Kan inte rå för att jag var så naiv och trodde du skulle finnas kvar hos oss under mycket längre tid... Du finns i mitt hjärta och jag saknar dig. Trots frånvaron av mig,på din begravning, så finns du i mitt hjärta och jag ska aldrig glömma dig.

 En begravning är ett sista farväl för de flesta,för mig ger jag dig ,mitt farväl med min tanke... Vila i frid min vän,du var en omtyckt,och mycket god människa som är saknad av många....Farväl och vila i frid,vi ses i framtiden och ska då njuta av vår tid tillsammans....Och kära du,vi ska "tjata" vidare om våra djur och dess olikheter;-)

Inga kommentarer: