torsdag 28 oktober 2010

Förlorar min identitet!!!!!!!

Över ett dygn sedan jag tog ett bloss som ska vara mitt sista( förhoppningsvis). Tänk att jag rökt i 21 år och fortfarande är fast i skiten. Men jag ska vara ärlig,jag älskar att röka,jag indentifierar mig med mina cigg och jag saknar att röka..... Men livet måste gå vidare och jag ska ge mig själv en present. Presenten blir mitt nya liv. Ett liv där jag slipper skämmas för att lukta illa,där jag förhoppningsvis ska kunna få lite extra ork,kondition och flås. Ett liv med några extra kronor i plånboken att göra annat för. Låter ju riktigt bra faktiskt:-)

Nåja,en dag i taget, och idag knaprar jag nikotintabletter så jag är skinnflådd i gomen och magsår väntas. Nikotintabletter är dyrt,så de där extra kronorna låter sig nog väntas på. Funderar på min nya identitet. Vem är jag utan cigg?

onsdag 27 oktober 2010

Kan man gå tillbaka i tiden?

I lördags var jag och hälsade på mitt gamla jobb i Barnarp. Så mycket minnen,så mycket kärlek som vällde fram inom mig. Som jag älskade detta stället,och som jag trivdes och mådde bra av att vara där. Alla underbara människor,både personal och boende. Saknar det allt för mycket för att knappt orka tänka på det.

Jag köpte med mig godis,chips,dricka och fikabröd till de boende . Gissa om jag  blev  lite extra väl mottagen med den påsen i handen;-) Även min gamla katt Ronja fick lite extragoda matburkar på lager...

Stort kramkalas blev det och lyckokänslor hela dagen sen.Ni har betytt så mycket allihopa. Vill tillbaka,saknar er alla jättemycket.....

Världen är liten

Minns ni att jag i min gamla blogg blev väldigt facinerad av en man jag träffade i skogen för ett par månader sedan? Ni vet han som jobbade med hemlösa och missbrukare och som var så godhjärtad. Idag fick jag veta att min vän Camilla känner honom. Hur liten kan världen bli?

En bra 27:nde oktober

Datumet är den klassiska lönedagen för en kommunalanställd, och alla människor blir väl lite extra "till sig i brallan" av att få lite pengar in på kontot!? Tyvärr brukar de ju försvinna lika fort när räkningar och annat är betalt,men för några timmar får man ju känna sig rik med tvåsiffriga belopp på kontot iallafall.

Jag glömmer aldrig en gång för länge sedan då jag kanske var strax över tjugo,och traskade in på "gamla" Vivo i min hemort för att handla. I högtalarna truddiluttade Magnus Uggla med låten "Kung för en dag" och kassabiträdet utbrister: Jag tänker alltid på dig när jag hör denna låten! Ha,ha,visste inte om jag skulle ta det som en komplimang eller bli förnedrad,men jag valde att se det positivt. För visst måste det väl ändå vara bättre att vara givmild och rik en dag i månaden,än att sitta med alla pengar på banken och spara? Jag intalar mig det, och inser snabbt: Någon sparare lär jag aldrig bli:-)

Idag är jag kung,om så bara för en dag!!! Kramar till er

onsdag 13 oktober 2010

Såhär tillbringar jag kvällen
Nu har äntligen lugnet infunnit sig i min kropp. Tänk att det ska ta dagar att vänja sig vid att inte ha något att göra(nåja,"att göra" går väl diskutera...). Satt vid datorn en hel del idag och blev rastlös som sjutton. Plockade fram dammsugarmonstret utan att ha något att dammsuga,fortsatte ut i trappuppgången och fick upp lite "harkel" hundhår iallafall:-). Fortfarande rastlös och började förbereda morgondagens middag (hur jäkla puckad är jag med mina förberedelser?). Stekte lite fisk som ska serveras med spenat imorgon.Mums!! Gäller att passa på att äta sådant sambon avskyr och jag gillar......

Men nu,nu är det återigen "röva" i soffan framför tvn. Känns ganska bra det med.....

Ååååååå en sån dag




Vad härligt det är att vakna upp klockan åtta på morgonen och bara veta att man är ledig,har nystädat och kan göra som man vill. Ullaredsresan gick bra,och jag kom hem med lite mer än jag tänkt mig. Kunde förstås inte låta sakerna ligga, och trots en begynnande trötthet av folk,tjim och stohej under dagen,så fixades det en hel del under kvällen. Först ett glas rött och sen lite go musik i högtalarna,sen var jag på g! Nya gardiner ströks och sattes upp och köket fick lite uppfrächning av lila färg på några nyinköpta föremål. Är riktigt nöjd med mina inköp och ska ge mig på att lägga in lite kort till er!
Underbara ljuslyktor

Troja fick lite nytt

Trevligt fruktfat



Igår fick jag även mitt "väggcitat" som idag har satts upp i sovrummet .Helnöjd även med det:-)
Såhär blev det

 

kvällens arbete









Idag har jag för tredje gången lyxat till det med lite solariebränna. Försöker få bort lite av den blekfeta skuggfigur,som tittar på mig med hålögda ögon i spegeln varje morgon. Känns helt okej att få lite färg nu lagom till höstens rusk och mörka tid. Köpte också hem lite mat inför helgen och ett par nya blommor till köksfönstret. Känns underbart rent och frächt nu.
Krysantemum pryder köksfönstret


måndag 11 oktober 2010

SEMESTER

En hel härlig vecka av tid har jag nu framför mig. Har jobbat hela helgen,så lite ledigt kan behövas, och nu ska jag bara ha det skönt. "Gubben" har åkt iväg för en veckas skjutande i skogen (älgjakt) och jag har mest tagit semester för att bara ha lite tid för mig själv. Har fått en massa saker gjort i helgen också,så tvätt,städ och annat är klart.

I morgon laddar jag för en heldag i Ullared och det ska bli riktigt kul. Känns som det var evigheter sedan jag var där och jag är så sugen på lite shopping till hemmet nu. Dessutom väntar jag mig nästan att få hem den väggtext jag beställde på nätet igår. Jag tror det blir jättefint att få upp den i sovrummet sen.  Det är så mysigt att bara pyssla inomhus nu och jag njuter av fulla drag. Massor av tända ljus,värmande kaffe och myskläder. Saknar Troja och våra fina höstpromenader lite,men jag funderar på att ta hem henne framåt onsdag-torsdag igen. Jag som trodde jag skulle tycka det var skönt att vara lite hundledig börjar bli ordentligt rastlös i benen;-). Tänk att man aldrig är nöjd igentligen,men det är väl det som är tjusningen med att sträva och längta efter något.

Dags för mig att slå ner "röva" i soffan. Ska se lite nyheter,halv åtta hos mig och sen försöka komma isäng tidigt. Ha en toppenkväll alla

torsdag 7 oktober 2010

VAD ÄR ALLA HUNDAR NÄR DET REGNAR?

Spöregn och lite blåst idag. Är det inte det vi brukar kalla "hundväder"?
Men är det inte märkligt att ingen är ute idag?
Jag observerade följande på min promenad:

Hundar behöver bajsa och kissa mindre sällan när det regnar.
Hundar behöver ingen, eller så lite som möjligt, med motion när det regnar.
Hundar behöver mindre stimulans när det regnar.
Hundar ska vara inomhus när det regnar.

Ja,jag är lite ironisk,men här där jag bor, fullkomligt kryllar det av hundar av alla de sorter. Det går inte att gå många meter ute, innan man stöter på den första hunden . Därefter brukar man se iallafall ett antal till om man går en kortare promenad här i bostadsområdet.Idag gick jag ut vid ungefär samma tid som vanligt,gick en 40 minuters promenad och såg inte till en endaste. Jag konstaterar att folk är lata,bekväma och rädda för regn. Köp en regnjacka vetja........

BLONDINEN

När en lastbilschaffis stannar för rött trafikljus,glider en liten Nissan Micra upp jämsides...Ur Micran hoppar en blondin ut och springer runt till lastbilens förardörr och knackar på.Lastbilsschaffisen vevar ner rutan och blondinen säger:
-Hej,jag heter Linda och din last håller på att läcka ut.

Lastbilsschaffisen struntar fullständigt i blondinen,men när han stannar vid nästa rödljus upprepas samma sak igen.Blondinen kommer ut ur bilen,springer runt till förardörren och knackar på rutan igen.Chaffisen vevar ner rutan och blondinen utbrister igen:
-Hej,jag heter Linda och din last håller på att läcka ut.

Lastbilschaffisen skakar på huvudet och fortsätter ner mot gatan.

Vid tredje trafikljuset händer samma sak ytterligare en gång.Blondinen springer anfådd ut ur Micran och knackar på.
-Hej,jag heter Linda och jag sa att din last håller på att läcka ut.

När det blir grönt,drar lastbilen på och hinner fram till nästa rödljus i god tid innan Micran.Men den här gången hoppar lastbilsschaffisen ur och skyndar iväg att möta Micran.Han knackar på fönstret till förardörren och när blondinen vevar ner rutan säger han:
-Hej,jag heter Bosse, det är mitten av Januari och jag kör saltbilen.......!

MATILDA OCH JAG

Jag är en personal på ett boende.Jag är inte bättre än någon annan,inte sämre heller hoppas jag.Jag säger fel saker ibland och ibland kanske jag är lite för trött för att göra alla mina möten perfekta.Jag vill med några ord beskriva min roll för dig som undrar vad jag gör på mitt jobb........Jag har här valt att kalla mina boende för Matilda.Jag känner ingen Matilda,så hon får representera hela gruppen.

Jag börjar mitt pass med att ringa på Matildas dörr.Matilda ska ha medicin för att kunna sova,dämpa ångest och för att må bättre en stund.
Matilda blir glad när jag kommer och vill prata en stund,jag hinner inte då fler Matildor väntar på mig.Jag får dåligt samvete,men måste gå vidare....

Matilda kan inte sova.Jag kommer och pratar en stund.Matilda skriker och hör sina demoner.Hon har ångest och kan inte komma till ro.Jag lider med henne,men kan bara finnas där.Jag håller hennes hand,pratar lugnt om det som känns svårt för henne.Jag frågar om hon har några egna förslag hur vi ska lösa situationen just nu.Matilda tycker inte jag förstår henne och blir mest arg.Jag vet att hon har rätt.Jag förstår inte hennes problem,då jag inte finns upplevt dessa demoner själv.Matilda är ledsen och orolig,men efter ett tag blir hon trött och ångesten dämpas.Kanske är det medicinen,min närvaro eller både och, som till slut får henne att mumla lite lågt att hon tycker om mig och vill sova nu.Jag säger godnatt och vandrar vidare i natten.

Matilda verkar glad.Det är mitt i natten och Matilda sjunger högt i sin lägenhet.Jag knackar försiktigt på och undrar hur det står till? Allt är bra och jag sjunger för att jag är glad svarar Matilda.Jag talar försiktigt om att det är väldigt kul att hon mår bra,men sjunga kan man inte göra så högt i natten,för då vaknar andra människor som sover.Jaha,förlåt, det tänkte jag inte på,jag ska vara tystare,säger Matilda innan jag går.Matilda mår inte alls bra,trots sin sång.Vi har alla försvarsmekanismer som utlöser sig när man behöver, och Matilda hon sjunger för att inte ska höra sina elaka röster.....Jag vandrar vidare i natten.....

Matilda kommer ut och slänger en tavla i golvet.Den går i tusen bitar och jag blir lite konfunderad.Matilda brukar aldrig slå sönder något, och nu vet jag inte riktigt hur jag ska agera.Jag talar om för Matilda att man inte kan göra så.Hon undrar varför?Jag har inget svar,mer än att man inte slår sönder andras saker.Jag hör själv att mitt svar låter dumt.Får, eller ska man slå sönder sina egna saker då? Matilda mår jättedåligt och jag frågar om hon vill ha mer medicin.Det vill hon, och jag frågar om det är något särskilt som upprör henne i natt.Hon svarar inte, och jag vet inte om hon förstår min fråga.Matilda är från utlandet och förstår inte alla svenska ord.Jag önskar Matilda god natt, och talar om att jag finns här om hon vill prata med mig.Hon kommer inte,men det blir tyst i hennes lägenhet.Matilda pratar annars mycket för sig själv i sin lägenhet.Jag sopar glas och städar upp,funderar vad som utlöste händelsen utan att komma på något.Jag vandrar ut i natten och tar en paus.Allt är lugnt för en stund och jag är trött.Vill hem till min säng och sova en stund.Det luktar höst ute och jag fryser lite i den kyliga luften.,.Gör en kopp kaffe och vandrar vidare.

Matilda kommer upp tidigt på morgonen.Hon har vaknat, och är orolig för att vara ensam.Jag finns där för henne och vi pratar och pratar tills hon skrattar och vill ha frukost istället.Jag skojar lite med henne, och talar om att hon får vänta lite.Klockan är alldeles för tidigt för att man ska äta frukost nu.Matilda har nämligen en övervikt som gör att hon har ett matschema över sitt dagliga intag.Matilda förstår,men tycker jag är lite för hård i detta fall.Hon talar om att hon vill vara smal som mig,och vi pratar lite om vad man kan göra för att gå ner i vikt.Matilda blir väldigt intresserad,men jag vet att hon glömt om bara en liten stund.En kvart senare ringer hon mig och vill ha frukost iallafall.Hon bryr sig inte alls om att hon är öveviktig och det tycker hon inte jag heller ska göra.Hon vill ha sin frukost NU.....Jag måste vara hård,måste följa reglerna som gäller.....Matilda ska ha frukost klockan sex,klockan är bara fyra.Jag känner mig som en elak människa när jag upprepar orden hon säkert hört tusen gånger"Du vet vad som gäller och jag som personal måste följa reglerna".Hon blir sur,slänger telefonluren i örat på mig.5 minuter senare kommer hon och frågar om jag är arg på henne.Självklart inte,varför tror du det? Jag vet inte ,säger Matilda och ger mig en kram istället.Jag lovar Matilda att hjälpa henne med frukosten klockan sex,men först måste jag hjälpa några andra.Jag hör att Matilda sätter på tvn i sin lägenhet alldeles för högt,men låter henne hållas.
Jag vandrar åter iväg i natten till nästa Matilda.

Matilda ringer och säger att hon fryser.Jag ber henne stänga sitt fönster som jag vet är öppet(det är det alltid).Men det vill hon inte!Hon vill att jag ska komma och stoppa om henne med den extra filt som ligger på hennes säng.Hon kan göra detta själv,men jag vet att det inte handlar om filten.Hon vill ha lite mänsklig kontakt i natten,men vill inte säga det.När jag kommer till Matilda pratar vi en stund.Matilda är lite bitter på tillvaron och jag förstår.Det fanns drömmar som aldrig blev sanna i hennes värld,det är det som bekymmrar henne har jag förstått av alla våra samtal i natten.Matilda är trött ser jag idag.Hon sluddrar lite på talet och jag förstår inte riktigt vad hon säger nu.Hon får sin filt och somnar nästan innan jag gått.Jag släcker lampan och vandrar vidare i natten.

Matilda ligger ofta och gråter i sin lägenhet och jag tittar till henne då och då.Matilda har ingen telefon och ringer inte om det är något.Oftast sover hon,men inte alltid.Hon är deprimerad och vill inte leva.Jag kan inte ge henne livsglädje,men jag kan ge henne lite uppmuntran.Jag brukar tala om för henne om allt bra hon gör i livet.Hon brukar säga att jag är snäll.Vi brukar också samtala om det som gör henne gladast av allt, och det är när hon får prata om sitt jobb hon hade en gång i tiden.Hade jag inte avbrutit henne tror jag hon skulle prata i flera timmar.Jag vet allt om hennes jobb sen länge,men förstår att hennes högsta önskan är att få komma ut och jobba där igen.Matilda är lite äldre, och kommer aldrig jobba igen.Jag har talat om för Matilda att hon får bevara minnet och att hon nu får försöka njuta av sitt pensionärsliv istället.Matilda brukar hålla med,men jag vet att hon ändå drömmer om sitt andra liv............Precis som vi alla gör ibland...........
 

MORGONKAFFE

Oj vilken tidig morgon det blev idag.Klockan plingar snart 06.00 och jag sitter och värmer mig med en kopp kaffe. Regnet smattrar mot rutan och det är höstrusk för hela slanten. Önskar jag kunde sova lite till,men kroppen ville inte.
Troja snarkar tungt i sin bädd och jag funderar på att släpa med henne ut. Ha,ha,elakt eller inte,men en blöt morgonpromenad kanske gör susen för mitt mossiga huvud. I eftermiddag kommer bror Björn för middag,tills dess behöver jag handla också.

onsdag 6 oktober 2010

SÅ DET KAN BLI............

En far gick förbi sin sons rum och förvånades över att se att det var så fint städat och att sängen var bäddad.
Så fick han syn på ett kuvert som låg på kudden, adresserat
till 'Far'. Med onda aningar och nervösa händer öppnade  han kuvertet och läste brevet från sin enda son:

'Kära Far!

Det är med stor sorg jag måste skriva till dig.
Jag var tvungen att sticka med min flickvän, för jag ville undgå
en scen med Mor och dig.
Jag vet att du och Mor fortfarande tar mig för ett barn, men Far, jag är alltså 17 år gammal  och jag vet hur jag skall ta vara på mig själv.

Jag har funnit äkta kärlek tillsammans med Susanne, och hon är bara så söt. Men jag vet att du skulle aldrig vilja ha henne med på familjekort på grund av piercingarna, tatueringarna och hennes inte så fina kläder och för att hon är så mycket äldre än mig. Också för att hon har fem  barn, varav hennes yngsta dotter är i min ålder.

Men det är inte bara förälskelse. Far, hon är gravid med tvillingar!
Susanne säger att vi kommer att bli väldigt lyckliga  tillsammans.

Susanne bor i en campingvagn ute i skogen, och hon har tillräckligt med ved för att hålla oss varma över vintern.

Vi delar så många drömmar om framtiden. Far,  hon säger att hon ska köpa massa dataspel till mig. Susanne älskar  barn. Alla henens barn har olika pappor, men hon säger att  med mig är det annorlunda. Far, jag vet att vi kommer att vara tillsammans för alltid. Susanne säger att jag är mycket mera man än de äldre killarna hon har varit tillsammans med. Är inte det sött?

Susanne  har öppnat mina ögon för att hasch faktiskt inte är skadligt. Hon är en businesskvinna eftersom hon odlar sin egen hampa och säljer det för att försörja sin familj. Susanne är duktig med pengar; hon  byter lite av sitt hasch till kokain och ecstasy med grannarna. De  andra som bor i
skogen är också företagsfolk.

Under tiden kommer vi att be om att vetenskapen finner en kur mot  AIDS, så att Susanne kan få det bättre.

Du  skall inte vara bekymrad för mig, Far. Jag är väldigt lycklig! En vacker dag är jag säker på att vi kommer och besöker er, så ni kan få se era barnbarn och mina styvbarn.

Med vänliga hälsningar,

Er son Jonas.

  P. S.

Far, inte något av det ovanför är sant. Jag är hos Thomas. Jag ville bara berätta för dig att det finns värre saker i livet än betygsboken som ligger i  skrivbordslådan.

Ring mig när det är säkert för mig att komma hem.

FLICKAN OCH JAG

FLICKAN OCH JAG

Jag såg flickan redan innan hon stigit ur sin bil. Trots att jag inte såg hennes blick,så såg jag hennes rörelser. Hur hon parkerade lite snett,hur hon stängde av motorn och samlade sig i några sekunder innan hon steg ur. Jag flyttade mig närmare,som en skugga som som ingen ser. Jag såg hennes blick,hennes lite tunna figur i den kyliga morgonen. Årets första minusgrader var kommna och flickan var tunnt klädd. En tunn regnjacka,lite för stor för hennes figur, och den hängde lite slarvigt på hennes kropp. Med tunga, trötta steg gick hon mot dörren. Jag såg att hon frös,kroppen var lite stel och ihopkurad för kylan. Jag visste att hon jobbat natt och precis slutat sitt pass nu på morgonen.

Jag blev nyfiken och följde henne in genom dörren,bara som en tyst skugga som håller sig i bakgrunden. Jag såg att hon famlade i låset med nycklarna,hur hon lite disträ gick in. Tvekade i några sekunder för det som skulle komma. En snabb blick i spegeln på väggen, och hon såg. Hon såg det trötta ansiktet,blekt av sömnbrist och apati. Ingen glöd och ingen glädje,bara trötthet.Jag hörde henne sucka djupt.

Hon släppte ut hunden från köket och suckade tyst. Den svarta hunden rusade runt av glädje,energi och gjorde hälsningsfraser genom att hoppa på flickan. Jag såg hennes lite moloka figur hälsa tillbaka,mest av plikt,men även av kärlek. Hon log,men leendet nådde inte riktigt till ögonen. Hennes röst var glad,men saknade äkthet. Hon såg tveksam och viljelös ut. Hennes ögon drogs gång på gång från sängen till hunden. Hon var så trött,ville bara krypa ner under det varma duntäcket och sluta sin ögon. Sova en stund,bara en stund för att drömma sig bort och låta nattens bravader få spela fritt.

Hunden hoppade av glädje. De bruna ögonen följde henne med blicken och tittade uppfodrande på flickan. Som att den ville säga,gå ut med mig,lek med mig,gör något. Flickan suckade igen. Krängde av sig den tunna jackan,satte på sig en tjockare.Hon ville inte,hon frös,hon var trött. Men hur skulle hon kunna motstå de vackraste ögonen hon sett. Hur skulle hon kunna undvika glädjen i dess djup. Hur skulle hon kunna sova med ett gnagande samvete om hon inte gick ut.

På med kopplet och jag följde med dem ut. Bara som en skugga som höll sig i bakgrunden. Först var flickan lite irriterad. Man såg det på hennes hårt sammanbitna mun när hunden var totalt galen av glädje. Drog i kopplet för att göra volter i det frusna och kalla gräset. Stannade för att lukta på morgonens dofter. Rusade i busryck över cyckelvägen och försökte glädja sin flicka. Efter en stund började flickan tina upp. Stegen blev lättare och hon såg på sin hund med glädje. Vilken energi,vilken styrka,vilken lycka. Flickan busade med,de lekte tafatt och sprang efter varandra. Flickans ögon glittrade,hon fnittrade lite tyst,hunden var i extas.

Efter lite bus stannade flickan till. Morgonen var vacker och löven skiftade så fint i sprakande färger. Solen kastade sina strålar på den frostiga marken och hela landskapet verkade skifta i silver och guld. Flickan såg lycklig ut. Plockade upp en hel bukett med rödsprakande lönn-löv och höll i sin hand. Flera gånger såg jag henne varsamt rätta till dem i handen,rädd för att de skulle brista och gå sönder.Hunden skuttade fram och tillbaka och flera förbipasserande log åt deras håll. Flickan var glad. Borta var hennes bleka,lite sorgsna figur. Borta var de tunga stegen och de trötta ögonen.

Jag följde dem en bit till. Jag hörde flickan mumla till hunden att den var det bästa som kunde hänt henne,men med bestämdhet hörde jag hennes röst säga "Att när vi kommer hem,vill jag faktiskt sova". Hunden tittade med sina kloka vackra ögon,precis som att den förstog. De utstrålade kärlek och harmoni med varandra.

Jag avlägsnade mig med min skugga i bakgrunden,lät flickan promenera hem i fred och sova..........