Som de flesta här inne vet vid det här laget,skulle jag gärna vilja spara mina pengar av flera anledningar. Dels för att faktiskt bli skuldfri från mitt lån,men också för att någon gång i framtiden kunna köpa mig en lägenhet. Jag har aldrig vart rik,mina pengar går oftast runt precis,och gör de inte det någon månad,så har jag min "reserv" kreditkortet. Används krediten ena månaden,så betalar jag in det på nästa lön och så blir den månaden extra fattig istället. Med andra ord plus minus noll,alltid...
Jag lever ganska snålt,unnar mig sällan något mer än mina cigg,lite vin och ibland några klädtrasor. I min ekonomi finns inte utrymme för lunchbesök på resturanger,utlandsresor,spa,massage eller dyra prylar som är fina och av god kvalite. Unnar jag mig detta,ja det kan ju hända någon gång ibland,får jag det tufft i många månader framöver. Jag resonerar att det sällan är värt det...
Men kärnan i problemet är faktiskt allt jag köper till andra. Kanske är det inflyttningsblommor när folk flyttat ,födelsedagspresenter,julklappar,en doppresent,en pryl när någon får barn, ett bröllop,en begravningsgåva,kollegor som avtackas på jobbet,en liten blomma eller köpt fika vid ett besök jag gör hos någon. Middagar som lagas och bjuds på,bla en del till farfar just nu,en hel del till Sandra och Björn tidigare. Allt kostar.
Jag vill absolut inte vara snål,jag hatar ordet och ger gärna bort,men det blir dyrt att alltid vara den som betalar. Jag menar,det är ju inte så att en person fyller år och sen är det bra till nästa år. Det kanske är 2 som fyller varje månad, året om. Och är det inte en födelsedag så kanske det är något annat som en doppresent,ett bröllop,student eller liknande som folk vill man är med och sponsrar presenter på. Inte har jag hjärta eller samvete att säga nej,klart man är med och betalar,men det svider...
Kanske är tex 300 kr inte så mycket för en person som fyller år,men om det är 2 som gör det,så är det faktiskt 600 kr. För mig är det en hel del att lägga ut på något jag aldrig får igen.Det är 7200 kr på ett år, och då är varken julklappar eller annat inräknat.
Bara julen kostade mig runt 4000 kr i år. Julklappar,mat,julgodis och lite julblommor att dekorera hemmet med...Ett tack och hejdå efteråt, och så stog man där med disk och fulla soppåsar...
Nä,jag vet inte vad man ska göra åt detta. Helt enkelt sluta köpa saker i tid och otid och betraktas som snål och egoistisk? Usch jag vet inte om jag vill det heller,det känns inte bra..
Nu är det Januari och Sandra fyller jämt om bara några dagar. Klart hon ska få födelsedagspresent,hon fyller ju jämt och har ju inte någon släkt som firar henne här nere i småland. Alla har väl en viss förväntning just vid jämna födelsetal och jag tänker inte säga nej till hennes present (den är redan klar,men kan inte avslöjas eftersom hon läser här ibland).
Någon vecka senare fyller Sven och då ska man väl ha något hemma att bjuda på ifall det kommer någon på besök. Han har ju en ganska stor släkt som dyker upp mellan varven, och då de flesta dessutom är både gluten eller laktosintoleranta kostar det lite extra att få ihop något att äta. Och presenter förstås. Till sambon köper man ju gärna lite dyrare än för 300 kr,man vill ju inte snåla,han är ju den som ändå ger mig när jag fyller...
Ja,även denna månad blir fattig. I februari har jag tre födelsedagar som väntar,farfar,min bror och så lille Devin.... Där rök sparandet den månaden också...Minns jag inte fel brukar dessutom bilskatten komma då också. Pengar är inte allt,men visst underlättar det en hel del att inte ha brist på dem iallafall.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar