Jag har fått skäll!!!!

Ja, jösses!!! Min blogg, mitt liv, det har kommit bort just nu;-). Nu har jag fått "skäll" av två personer att jag aldrig skriver här längre. Förlåt på er, jag vet inte vad som hänt med mig, hittar ingen inspiration trots att det händer massor just nu. Så mycket att jag säkert kan skriva en hel roman om bara de sista veckorna:-). Vet inte om jag vågar lova att jag ska bättra mig heller, men jag kommer finnas kvar här, även om det blir lite pauser mellan varven.

Så vad ska jag börja nu då? Det största för mig just nu är  en ny hund. På den fronten har det strulat fram och tillbaka hela tiden, så jag har väl inte riktigt vågat ta ut varken lycka eller haft några svar om hur allt kommer bli egentligen. Fortfarande är jag inte 100% säker, men som det ser ut just idag, och som jag hoppas på nu, så kommer det födas en kull valpar nu i helgen där det finns en liten parvel till mig:-). Senast igår fick jag ett mms på en jättetjock mammatik, och trots att ultraljudet som är gjort, visade på minst 5 valpar, så vågar jag nästan tro att det ligger betydligt fler därinne i magen. Det närmar sig, och jag är sååå nervös, spänd och jätteglad över allt detta.

Skulle kunna skriva mycket, mycket mer om det hela, men tog nu snabbversionen. Jag har ju vart och tittat på en kull som inte kändes riktigt bra, Monica skulle parat sin tik efter ett försenat löp, vilket inte blev av pga olika orsaker. Nästa "grej" var ju denna kull, och trots att jag ännu inte träffat uppfödaren (som, för att röra till det lite extra, har en tik från Monica, är "skyldig" Monica en valp, och som jag kan få bli fodervärd åt om det inte föds så många tikar i denna kull).

Ha,ha, det finns mer röriga grejer i det hela, men vad jag fått veta de senaste dagarna, så verkar det som att Monicas vän vill sälja till mig (utan att ha träffat mig), men att allt hänger på hur många tikar som kommer, samt att det inte kommer någon riktigt bra människa som håller på med avel och uppfödning. Då kan det hända att jag ryker ner på valpköpare-listan... Just nu är jag inte orolig alls, men som sagt, inget är säkert förräns de små charmtrollen kommer. Åh, herregud, låt tiden gå fort, så jag får veta hur det blir:-)) Det börjar bli så verkligt nu, jag längtar ihjäl mig redan, och vill se min alldeles egna lilla valp tulta omkring här hemma. Jag börjar bli sentimental:-))....

Och så har jag ju vart i Turkiet också...

Ja en underbar vecka, men med många små egenheter. Ska jag någon gång bli kär igen ( i en man, inte i det självklara med att älska sin hund), så är det i en man som var som vår taxichafför där nere. Viken go "gubbe" (ja, han var säkert i 50-årsåldern). Så snäll, lite allvarlig, men med ett vackert leende, vackra ögon och hjälpsam till tusen. He, he, han var manligt snygg, med skandinaviskt tänk, och ett stot plus, han hade två hundar hemma:-)

 Vet inte hur jag ska förklara på ett bra sätt, men i Turkiet finns det en massa gatuhundar. Gatuhundar som folk köper under sin semester och sen lämnar kvar till sitt öde när de åker hem från semestern. Tänk er svenska sommarkatter, fast med hundvalpar istället. Sånt gör mig så ledsen, jag lider verkligen och ville inte ens titta dessa hundar i ögonen. Jag skäms över att vara människa i dessa fall, men är fullt medveten om att jag varken kan påverka eller gör något gott genom att mata/klappa dessa hundar för dagen. Jag tittade bort och försökte förtränga, trots att jag ville köpa upp en hel resturang och mata dem innan jag tog med dem alla hem....

Åter till taxichauffören... Han berättade att han hade två hundar inomhus. Detta gjorde att hans vänner och bekanta inte ville hälsa på honom. I turkiet har man inte hundar inomhus. Jag avgudar honom för hans ståndpunkt i detta...

Turkiet i övrigt: Soligt, varmt, trevligt. Underbara människor jag åkte med. Dock hamnade vi på "landsbygden". Kor, getter,höns, katter och hundar var vardag. Det var som att komma tillbaka 100 år i tiden. Mysigt och lärorikt, men kanske inte riktigt vad jag väntat mig från början;-). Det var en ganska lugn vecka, trevligt och bra, men utan större händelser i övrigt. Mycket sol och bad (superhärligt). Vill dock ge en bakutspark till turkarna... Otrevligt folk, väldigt "på" och sen riktigt sura/arga om man prutade på deras varor. Ett par av "vårt" gäng blev till och med utslängda vid prutläge. i ett flertal affärer....

Jag handlade lite kläder. Inga massor, men är mycket nöjd med det som blev köpt iallafall. Blev ordentligt lurad på min valuta, men skit samma. Jag hade växlat in min resekassa till euro här hemma i Sverige. På landsbygden tog de bara turkiska lire och jag fick växla mina euro till lire på hotellet istället. En fruktansvärt dålig affär för mig, men vad gör man när inget funkar??.

Sammanfattningsvis: En mycket trevlig vecka med sol, bad och trevliga människor. Minus på smågrejer som hotellstädning, att vi låg i ödemarken och så.. Men i huvudsak en mycket bra vecka som har vart avkopplande och givande. Fick också ett par nya vänner på resan, då jag åkte med "okända" folk från början:-))..

Aaaa, kommer säkert på mer att skriva om snart (och ja, jag har massor i huvudet), men just nu får det räcka som en uppdatering idag:-) Kram på er

Tystnadsplikt

Det ingår i mitt jobb. Ska erkänna, det är inte alltid lätt att hålla käften om allt som händer. Nåja, jag får berätta små saker, bara inte folk jag berättar för, kan härleda till en person, att ingen person kan känna sig kränkt på något sätt, eller att man "röjer" någons identitet. Det är verkligen en svår sak att avgöra, så bäst är förstås att helt enkelt vara tyst helt och hållet...

Samtidigt kommer jag berätta en historia idag, det är mitt jobb, det är också mitt liv och bara lite tankar.

Det är strul med mitt jobb nu. En person är stökig, det har till och med vart riktigt stökigt. En personal har vart utsatt ordentligt i detta.

Pga detta (jag går inte in på detaljerna) kommer vi bli dubbelbemannade framöver på natten. Två nattpersonal för säkerhets skull, jag både är glad och lite oroad av detta. Vår chef kommer ta in vikarier, göra allt för att lösa detta, men vi ordinarie kommer också antagligen bli inordinerade på "tvång". Allt väl, jag vill jobba extra, jag vill få in pengar, jag är inte rädd för att jobba ett dugg. En bra sits för mig egentligen, då varenda krona känns välkommen i valpköp mm framöver.

Problemet: Tänk om inte situationen löser sig snart. Jag som planerat en månads ledighet med en ny valp sen. Hur ska jag kunna säga till chefen: Jo, du... Jag vet att det fattas folk varje natt, men jag vill ha semester nu i en månad framöver. Går det bra?...

Lång tid kvar än förvisso, men ibland känns det verkligen som att mitt liv alltid blir strul, alltid krånglar hur jag än vänder och vrider på det.

Jag gör just nu ALLT för att få in min granne och vän Emmelie som vikarie. Tror nog jag lyckats bra redan, men jag undrar hur lätt det kommer bli att få in folk till det hela iallafall. Emmelie har ju jobb, hon kan ju inte jobba jämt, även om hon kan ta vissa pass. Ska det anställas mer folk till detta, eller kommer klienten få vara kvar hos oss sen? Lite orolig situation allting...

Jag är hemkommen från 20 timars jobb nu. Trött, men nöjd att det gått bra. Ca 8 timmar kvar nu till nästa pass börjar. Jag är på stället i natt, där vi ska bli dubbelbemmanade. Kommer jag vara själv i natt, är klienten hemma, är jag dubbelbemmanad i natt? Phu, det är mycket jobb nu, men klart man funderar. Ska försöka lägga mig att sova en stund. Jobb hela helgen och planen är inte direkt klar;-) Kram på er

Sliten

Det låter väl konstigt, men jag är uttömd på energi, trots semester och bara 3 ynka arbetspass efter det. Det har vart ett galet år, och kanske är det inte så konstigt. Semestern har i huvudsak bestått av att vara hundvakt, barnvakt, agerat flytthjälp, skruvat lite möbler, fixat mat till farfar mm. Det har vart trevligt och ganska lugnt, men det har också flutit en hel del vin genom mina ådror, det har slarvats med maten och jag har vart lite stressad och pressad över hela situationen med hund och allt.

Jag har försökt träffa så mycket folk som möjligt, vilket har vart superkul, men också mellan varven lite pressat i schemat. Det har hela tiden vart snabba ryck med allt, som tex att jag köpte levande kräftor, i år. Ja det var ju snabba ryck med att hämta hem dem, handla allt som skulle till för kokningen och sen koka. Det är inget man kan vänta med, bara köra på snabbt och få det gjort. En liten småsak, men tid tar precis allting här i livet:-)

När jobbet väl började igen, rullade det bara på, vart tog semestern vägen? Nya klienter på jobbet, man är lite vilse de första dagarna man är tillbaka.

Så nu ser jag fram mot min utlandssemester. Har hela tiden tyckt det ska bli trevligt att åka, men har också haft ett sting av dåligt samvete. Det kostar lite för mycket, nu när jag ska köpa hund. Det kostar även i semesterdagar, vilket också påverkar hundköpet. Dock har jag löst det med att bara ta ut en dag semester, de andra dagarna blir byten jag redan jobbat in.

Men iallafall. Efter denna ganska impulsiva sommar ska det bli otroligt skönt att faktiskt komma iväg. Inga måsten, problem och krav alls, bara sol och bad i annat land. Långt hemifrån:-) På torsdag natt om en vecka, sticker vi:-))...

Men nu är det fullt upp i några dagar, allt är jobb. Fick ett telefonsamtal för ett par dagar sedan om jag kunde jobba jour idag. Åh, skulle egentligen åkt och träffat hon som ska ha valpar, vilket låg på högsta prioritering. Men detta pass ger rätt så bra med pengar, det handlade om 20 timmar övertid. Jag tog passet, trots allt hinner jag ju träffa den personen sen, och hon vet ju att jag vill köpa valp redan:-). Hoppas bara hon inte tycker det var dålig stil att hoppa av:-0.....

Sen fortsätter det med jobb hela helgen. Ska försöka hinna med att fixa lite till farfar också. Jeanette har lovat hjälpa mig när jag är borta, men jag vill förbereda så mycket som möjligt nu innan. Så ser mina dagar ut närmsta tiden, så återigen kanske det blir dåligt med bloggande. Hoppas ni har tålamod med mig och finns kvar framöver när allt lugnat sig och jag börjar skriva lite mer igen:-) Kram på er så länge

Hundproblem...

Kalla det lyxproblem om ni vill, men för mig är det jobbigt och frustrerande just nu.

Jag borde uppdaterat er lite oftare på senaste tiden, men här vänder och svänger det, så jag är själv helt upp och nervänd, vet inte hur jag ska göra, vet inte vad som blir bäst.

Det blir en mycket kort version här, men ska försöka göra det så ni förstår ändå.

Monica, den person jag brukar kalla "min uppfödare", tog med mig till Falköping i lördags och jag fick titta på valpar. Monica skulle trimma, jag hade en baktanke med att titta och kanske tinga valp, träffa uppfödaren med min besök. Valparna var förstås söta, men någon vecka för små för att man skulle bli överfötjust i dem. 11 st, det fanns tikar kvar, jag kunde bestämt mig att köpa på en gång. Men, det var olika orsaker som gjorde att det inte känndes riktigt rätt ändå. Jag var tyst, tänkte bara att jag skulle avvakta och fundera..

I bilen hem får jag ett nytt erbjudande. Fodervärd i en annan kull. Avtalet låter bra på alla sätt och vis. Jag kan absolut gå med på "kraven" som ställs, men hunden blir ju inte riktigt min, även om den bor här. Alternativet är alltså helt okej med mig, men i första hand skulle jag nog ändå vilja köpa. Problemet med detta var bara att valparna är inte födda, flera är tingade och frågan var om det ens blir så pass många tikar att de räcker till mig. Detta gällde foderavtalet.

I går gick jag hela dagen och funderade, ringde folk jag kände för att få råd och tips. Till slut hade jag nästan bestämt mig. Jag köper en valp där det finns en, jag ska ju leva med hunden, inte uppfödaren. Jag vågade inte vänta och chansa på den andra kullen.

Men så ringer Monica på kvällen. Läget var lite ändrat. Nu kunde jag få stå som nummer två på tikvalp i den andra kullen, och då var det dessutom köp istället för fodervärd. Alla mina planer rasade, jag vill ju hellre ha en i den kullen, då det ju inte känndes så bra med den första uppfödaren som redan hade valpar.. "Prognosen" ser ut som följande: Tiken är dräktig, kollad med ultraljud. De har sett 5 valpar på ultraljudet, men jag har fått höra att det BRUKAR finnas minst ett par till, gömda på andra sidan magen än var ultraljudet tas.

Vi kan alltså nästan tro att det borde komma runt 7 valpar, och visst borde det då komma minst två tikar?? Åh, om man ändå visste. Jag velar lite fortfarande, men det känns bättre att vänta på denna kullen. Ska man inte gå på sin magkänsla? Risken är att jag blir helt utan om det nu inte blir tikar, jag kanske får vänta till våren/sommaren nästa år. Det skulle kännas hemskt, men inte kan man ha sådan otur att det bara blir hanar av så många valpar?

Så ser det alltså ut idag i mina planer. Ja, alltså mest förvirrat;-) Ska träffa den kommande kullen uppfödare på torsdag, efter det får jag allt bestämma mig till 100 för hur jag ska göra...

Skriver mer senare, detta var bara en uppdatering på hund:-)

Omväxlande

Några dagar har förflutet sen sist och saker går runt, runt.

I tisdags fick jag ett besked som jag väntat på väldigt länge. Tiken, som eventuellt skulle bli mamma till min valp, hade började löpa. Allt väl så långt. Jag började drömma igen om att det snart var parning, sen var det ultraljud för att sen se om det nu blev några valpar av det hela. Lyckan var förstås stor, men nu är planerna helt ändrade....

Idag hade jag fått ett mail av uppfödaren. Hon tvekade nu på parningen. Ett par valpköpare till henne, som hoppat av, då de inte vill ha valp just i vinter. Jag förstår henne, men det är klart att jag blev lite besviken för min egen skull. Hon kan ju knappast para och få en hel valpkull som inte blir såld, det förstår jag ju. Men som den underbara människa hon ändå är, så hade hon ändå lite tips att komma med om andra uppfödare/kullar som är på gång.

Jag vet ingenting just nu. Har mailat henne lite idag, inget är bestämt, men det finns en kull som redan är född, en kull som är på gång. Ena kullen finns det valpar kvar (av de som är födda), ena kullen är många tingade, men vi vet inte antalet som kommer ut. Ultraljudet säger 5, men det är en osäker siffra..Jag är förvirrad, spänd och vet som sagt va inte mer just nu...

Jag längtar, jag väntar. Jag hoppas svaret kommer till mig snart om hur jag ska göra. Att få hem en valp snart känns underbart, men också lite skrämmande. Problemet är att jag vill veta, måste veta, för att lösa ledigheten med jobbet mm. Känns som att vara med barn, men att inte veta när barnet kommer;-) Lite upp och ner nu med andra ord.

I övrigt. Det har ju vart jobb ett par nätter i början av veckan. Lugnt på båda ställerna som tur va. Veckan började alltså bra med två nätters jobb, innan långledigheten slog till;-).

Var en runda i skogen under tisdagen, var sen hemma hela dagen och rensade svamp och fixade mat till farfar.

Efter onsdagens jobb var det först en tur till farfar, sen vidare till Therese för lite kaffe. och tjöt For sen hem, fixade lite mat till mig själv innan Emmelie var här på lite kaffe och ännu mer tjöt. Tidigt i säng.

Gårdagen var det tvätt och städ under förmiddagen. På eftermiddagen for jag till pappa och Eva i Tenhult. Tjatade skit i deras kaos av flytt, skruvande av IKEA-möbler och tristess över att ha fullt upp. Kunde inte hjälpa till så mycket, men jag förstår att de har att göra...Fick med mig ett trimbord hem och kan inte vara mer förberedd för en vovve nu, än var jag är...

Idag, fredag. Inte mycket har hänt. Har vart slö och slapp, försökt tänka på annat än hundar...Inget vettigt gjort alls, men det har vart skönt med en sådan dag också. Suttit och läst en del och tjatat lite i telefon. Annars bara slapparkläder och noll aktivitet.

Kvällen börjar lida mot sitt slut. Inget på tv, jag är lite rastlös. Snart dags för sängen..

Ha en fin helg på er:-)

Slut på ledigheten

Nöjd och belåten nu:-)

Jag fick ju igår ett erbjudande om att köpa svenska levande kräftor, jag nappade direkt såklart. Nu är de hämtade, skållade och kokta. Lite synd om dem tycker jag faktiskt... Känner mig alltid så rik på hösten när frysen är full med just kräftor och svamp. Ordningen är alltså återställd igen och jag svär över hur liten frys jag har. Precis som varje höst:-)

Visst saknar jag att få fiska kräftor själv. Men faktiskt, det var ganska smidigt att köpa dem också:-).

Slippa jobbet med att släpa på burarna ut till sommarstugan, lägga i halvrutten fisk i betesburarna och omsvärmas av hungriga och ettriga getingar under tiden.  Ja, man får ju inte heller glömma att betesfisken ska fiskas upp innan, masken ska köpas och några timmars jobb börjar redan månaden innan själva kräftfisket.

Myggen brukar också gilla mig vid detta arbetet med betesburarna. De älskar mig verkligen, det kliar och gör ont på mig!!.  Sen att slippa ro ut båten mitt i natten och leta upp burarna för att se om kräftorna behagat traska in. Man är trött, fryser och det slår ju heller aldrig fel att det antingen blåser eller regnar ute på sjön också.

Sen upp på morgonen igen, trängas i båten med alla burarna som ska tömmas på den ruttna fisken innan de ska släpas hem igen för förvaring... Så att fiska kräftorna själv, är faktiskt ganska ansträngande. Men har man gjort det i alla år, så är det en tradition som är trist att bryta.

Trist eller inte med att fiska själv, det var iallafall väldigt bekvämt att bara ta med en hink och åka hämta hem dem idag:-). Just dessa ska avnjutas med Jeanette i september, och då tillsammans med en smarrig västerbottenostpaj, till. Tradition med denna paj, och det ska vara kantareller i också:-)) Men jag måste förstås provsmaka en redan idag. Riktigt rejäla och fina var de här:-)

Och ikväll var det dags att ta bilen till jobbet igen. 3 veckor går så fort, men det känns inte så farligt att semestern är slut. Jag har ju min utlandsresa snart, och får lite ledigt igen. Och man kan väl nästan säga att det är garanterat med både sol och bad nere i Turkiet, vilket känns otroligt bra efter denna svenska sommaren med bara regn....

 I övrigt väntar jag ju fortfarande på att det ska bli en valp. Ja, egentligen väntar jag ju "bara" på att mamma-tiken ska börja löpa än så länge....  Vill ju att detta ögonblick också ska ske så snart som möjligt så tiden får gärna gå på nu.

 Jag är därför inte alls ledsen att sommaren börjar gå mot sitt slut, och den härliga hösten kommer med en massa härliga upptåg. Vackra färger, värmeljus, mustig mat, klar luft. Hösten är inte så dum faktiskt:-)

Men nu får jag allt ta tag i livet lite här först. Idag är det tvättdag och sen ska det göras jobbarmackor och sovas lite. Rutinerna är tillbaka på en gång:-)

Min lilla humla i sin nya blomma:

Glömmer

Min kära lilla blogg, jag har så mycket att skriva om, men ibland bara glömmer jag bort att jag "äger" dig och måste "mata" dig med inlägg;-)

För visst händer det en massa, men ibland blir man lite tråkig. Jag menar, jag vet ju inte vad mina läsare vill ha riktigt. Vill ni ha "småtjat" om det mesta, eller vill ni ha mer av det händelserika sakerna som händer? Mitt liv är ju precis som vems som helsts liv egentligen, bara att jag skriver ner det mesta. Ibland är det bara slött, slappt och dött, ibland händer det en massa. Där i mellan har jag ju ändå ett liv, tankar, småsaker som är tråkiga att skriva om, men som ändå är mitt liv...

Igår vaknade jag upp sent. Nja, egentligen "lagom" tid för att vara semestertid, men sent för att vara mig;-). Har ju alltid svårt att komma igång på morgonen, men efter ett par koppar kaffe, ett par telefonsamtal, så var det besämt att Elin och hennes man (de ska ju gifta sig, så man låter rätt att säga), skulle komma på kaffe.

I ett tråkigt syfte, men Elins mamma ligger på sjukhus, och det var anledningen till att de åkt ner från Värmland denna helg. Jag däremot tyckte det var trevligt att Patrik (Putte) var med, då jag enbart träffat honom en gång innan och fick positiva vibbar från honom redan då. Elin har gjort ett bra val av man, han är en jäkligt trevlig prick och jag ger henne min välsingelse (ha,ha, lite skämt om det religösa, men va faan, ni vet vad jag menar:-)).

Träffade sen Emmelie (grannen). Hon tvekade på om hon skulle gå ut ikväll. Jag sa: Gå ut om du vill, annars kan vi ta ett par glas vin här på balkongen ikväll och tjöta skit, vi kan höras senare när jag kommer hem.....

Efter att de fart vidare (Elin och Patrik), gjorde jag mig klar för kalas. Lillbrorsan ( Marco) fyllde 19, det var kalasdags.. Avskyr kalas, men har aldrig samvete att säga nej till dem. Vill ju vara närvarande och bry mig, men just kalas, jag ryser i hela kroppen....

Hann också iväg till Blomsterlandet innan dess.

Jag antar att jag inte är helt frisk i det hela, men jag har ju fått en liten humlekompis här i sommar;-)

Ni fattar säkert inget, men en liten humla har besökt mig varenda dag i ca en månads tid nu. Ni tror inte det är samma humla, men jag vet. Jag har hur mycket bevis som helst (kommer inte dra dem för er), men humlan är densamma. 

Tragiskt nog, så började min balkongväxt att dö, den växt som humlan älskade. Jag fick panik, inte för blomman, utan för min humla. For därför iväg och köpte en likadan växt i går, och njuter av frukten den gav. Humlan är här, och njuter av växten igen;-) Galen, Jag?? Jodå.. Jag njuter av livet, min humla gör detsamma:-)

Blev sen lugnt. Grillade hos mamma och Krister, träffade några i släkten på kalaset. For hem tidigt, körde hem Marcos pappa på vägen. For vidare, åkte och handlade. Skönt att ha de gjort, kravlös morgondag tänkte jag:-)...

Kvällen avslutades med grannen. Sköna Emmelie:-) Vin, chips, dipp, nötter, tända ljus och infravärme på balkongen ihop med en massa tjat och trams:-) . Ska jag berättà mer?

Emmelie är ganska intresserad av det "mediala". Vi snackar nu döda människor, andar mm. Jag är skeptisk och tror inte på "skiten", men har lovat henne följa med till hennes "spåtant". Hon påstår att hon (spåtanten) alltid har rätt, alltid att man får tankeställare efteråt......

Jag sa: Jag tror inte på det, men vill testa. Jag är skeptisk, men nyfiken. Hon lovade mig en häftig kväll, jag sa ja:-) Ja, herregud, pröva kan jag göra för skojs skull, Ska bli säpnnande att bara testa, och återkommer med resultatet senare. Vi pratade om att åka dit nu under augusti, så snart så...:-))...

Idag. Har vart en otroligt lugn och skön dag, precis som jag ville ha den. Sista dagen på semestern och jag har slappat hela dagen. Sovit länge, ätit långfrukost. Suttit vid datorn, spelat på telefonen. Snackat ett par samal i telefonen, ätit gott. I övrigt ingenting:-) Tog förvisso fram dammsugaren en sväng. Körde över allt snabbt och bara njuter av sista dagen. Man behöver inte alltid vara aktiv:-). Jobb imorgon, inga problem. Två nätters jobb, sen långledig. Hur bra kan man ha det?!:-)

I morgon? Jodå, planen är att fixa kräftor och jobb;) Återkommer med mer information:-))