Jag har fått skäll!!!!

Ja, jösses!!! Min blogg, mitt liv, det har kommit bort just nu;-). Nu har jag fått "skäll" av två personer att jag aldrig skriver här längre. Förlåt på er, jag vet inte vad som hänt med mig, hittar ingen inspiration trots att det händer massor just nu. Så mycket att jag säkert kan skriva en hel roman om bara de sista veckorna:-). Vet inte om jag vågar lova att jag ska bättra mig heller, men jag kommer finnas kvar här, även om det blir lite pauser mellan varven.

Så vad ska jag börja nu då? Det största för mig just nu är  en ny hund. På den fronten har det strulat fram och tillbaka hela tiden, så jag har väl inte riktigt vågat ta ut varken lycka eller haft några svar om hur allt kommer bli egentligen. Fortfarande är jag inte 100% säker, men som det ser ut just idag, och som jag hoppas på nu, så kommer det födas en kull valpar nu i helgen där det finns en liten parvel till mig:-). Senast igår fick jag ett mms på en jättetjock mammatik, och trots att ultraljudet som är gjort, visade på minst 5 valpar, så vågar jag nästan tro att det ligger betydligt fler därinne i magen. Det närmar sig, och jag är sååå nervös, spänd och jätteglad över allt detta.

Skulle kunna skriva mycket, mycket mer om det hela, men tog nu snabbversionen. Jag har ju vart och tittat på en kull som inte kändes riktigt bra, Monica skulle parat sin tik efter ett försenat löp, vilket inte blev av pga olika orsaker. Nästa "grej" var ju denna kull, och trots att jag ännu inte träffat uppfödaren (som, för att röra till det lite extra, har en tik från Monica, är "skyldig" Monica en valp, och som jag kan få bli fodervärd åt om det inte föds så många tikar i denna kull).

Ha,ha, det finns mer röriga grejer i det hela, men vad jag fått veta de senaste dagarna, så verkar det som att Monicas vän vill sälja till mig (utan att ha träffat mig), men att allt hänger på hur många tikar som kommer, samt att det inte kommer någon riktigt bra människa som håller på med avel och uppfödning. Då kan det hända att jag ryker ner på valpköpare-listan... Just nu är jag inte orolig alls, men som sagt, inget är säkert förräns de små charmtrollen kommer. Åh, herregud, låt tiden gå fort, så jag får veta hur det blir:-)) Det börjar bli så verkligt nu, jag längtar ihjäl mig redan, och vill se min alldeles egna lilla valp tulta omkring här hemma. Jag börjar bli sentimental:-))....

Och så har jag ju vart i Turkiet också...

Ja en underbar vecka, men med många små egenheter. Ska jag någon gång bli kär igen ( i en man, inte i det självklara med att älska sin hund), så är det i en man som var som vår taxichafför där nere. Viken go "gubbe" (ja, han var säkert i 50-årsåldern). Så snäll, lite allvarlig, men med ett vackert leende, vackra ögon och hjälpsam till tusen. He, he, han var manligt snygg, med skandinaviskt tänk, och ett stot plus, han hade två hundar hemma:-)

 Vet inte hur jag ska förklara på ett bra sätt, men i Turkiet finns det en massa gatuhundar. Gatuhundar som folk köper under sin semester och sen lämnar kvar till sitt öde när de åker hem från semestern. Tänk er svenska sommarkatter, fast med hundvalpar istället. Sånt gör mig så ledsen, jag lider verkligen och ville inte ens titta dessa hundar i ögonen. Jag skäms över att vara människa i dessa fall, men är fullt medveten om att jag varken kan påverka eller gör något gott genom att mata/klappa dessa hundar för dagen. Jag tittade bort och försökte förtränga, trots att jag ville köpa upp en hel resturang och mata dem innan jag tog med dem alla hem....

Åter till taxichauffören... Han berättade att han hade två hundar inomhus. Detta gjorde att hans vänner och bekanta inte ville hälsa på honom. I turkiet har man inte hundar inomhus. Jag avgudar honom för hans ståndpunkt i detta...

Turkiet i övrigt: Soligt, varmt, trevligt. Underbara människor jag åkte med. Dock hamnade vi på "landsbygden". Kor, getter,höns, katter och hundar var vardag. Det var som att komma tillbaka 100 år i tiden. Mysigt och lärorikt, men kanske inte riktigt vad jag väntat mig från början;-). Det var en ganska lugn vecka, trevligt och bra, men utan större händelser i övrigt. Mycket sol och bad (superhärligt). Vill dock ge en bakutspark till turkarna... Otrevligt folk, väldigt "på" och sen riktigt sura/arga om man prutade på deras varor. Ett par av "vårt" gäng blev till och med utslängda vid prutläge. i ett flertal affärer....

Jag handlade lite kläder. Inga massor, men är mycket nöjd med det som blev köpt iallafall. Blev ordentligt lurad på min valuta, men skit samma. Jag hade växlat in min resekassa till euro här hemma i Sverige. På landsbygden tog de bara turkiska lire och jag fick växla mina euro till lire på hotellet istället. En fruktansvärt dålig affär för mig, men vad gör man när inget funkar??.

Sammanfattningsvis: En mycket trevlig vecka med sol, bad och trevliga människor. Minus på smågrejer som hotellstädning, att vi låg i ödemarken och så.. Men i huvudsak en mycket bra vecka som har vart avkopplande och givande. Fick också ett par nya vänner på resan, då jag åkte med "okända" folk från början:-))..

Aaaa, kommer säkert på mer att skriva om snart (och ja, jag har massor i huvudet), men just nu får det räcka som en uppdatering idag:-) Kram på er

Tystnadsplikt

Det ingår i mitt jobb. Ska erkänna, det är inte alltid lätt att hålla käften om allt som händer. Nåja, jag får berätta små saker, bara inte folk jag berättar för, kan härleda till en person, att ingen person kan känna sig kränkt på något sätt, eller att man "röjer" någons identitet. Det är verkligen en svår sak att avgöra, så bäst är förstås att helt enkelt vara tyst helt och hållet...

Samtidigt kommer jag berätta en historia idag, det är mitt jobb, det är också mitt liv och bara lite tankar.

Det är strul med mitt jobb nu. En person är stökig, det har till och med vart riktigt stökigt. En personal har vart utsatt ordentligt i detta.

Pga detta (jag går inte in på detaljerna) kommer vi bli dubbelbemannade framöver på natten. Två nattpersonal för säkerhets skull, jag både är glad och lite oroad av detta. Vår chef kommer ta in vikarier, göra allt för att lösa detta, men vi ordinarie kommer också antagligen bli inordinerade på "tvång". Allt väl, jag vill jobba extra, jag vill få in pengar, jag är inte rädd för att jobba ett dugg. En bra sits för mig egentligen, då varenda krona känns välkommen i valpköp mm framöver.

Problemet: Tänk om inte situationen löser sig snart. Jag som planerat en månads ledighet med en ny valp sen. Hur ska jag kunna säga till chefen: Jo, du... Jag vet att det fattas folk varje natt, men jag vill ha semester nu i en månad framöver. Går det bra?...

Lång tid kvar än förvisso, men ibland känns det verkligen som att mitt liv alltid blir strul, alltid krånglar hur jag än vänder och vrider på det.

Jag gör just nu ALLT för att få in min granne och vän Emmelie som vikarie. Tror nog jag lyckats bra redan, men jag undrar hur lätt det kommer bli att få in folk till det hela iallafall. Emmelie har ju jobb, hon kan ju inte jobba jämt, även om hon kan ta vissa pass. Ska det anställas mer folk till detta, eller kommer klienten få vara kvar hos oss sen? Lite orolig situation allting...

Jag är hemkommen från 20 timars jobb nu. Trött, men nöjd att det gått bra. Ca 8 timmar kvar nu till nästa pass börjar. Jag är på stället i natt, där vi ska bli dubbelbemmanade. Kommer jag vara själv i natt, är klienten hemma, är jag dubbelbemmanad i natt? Phu, det är mycket jobb nu, men klart man funderar. Ska försöka lägga mig att sova en stund. Jobb hela helgen och planen är inte direkt klar;-) Kram på er

Sliten

Det låter väl konstigt, men jag är uttömd på energi, trots semester och bara 3 ynka arbetspass efter det. Det har vart ett galet år, och kanske är det inte så konstigt. Semestern har i huvudsak bestått av att vara hundvakt, barnvakt, agerat flytthjälp, skruvat lite möbler, fixat mat till farfar mm. Det har vart trevligt och ganska lugnt, men det har också flutit en hel del vin genom mina ådror, det har slarvats med maten och jag har vart lite stressad och pressad över hela situationen med hund och allt.

Jag har försökt träffa så mycket folk som möjligt, vilket har vart superkul, men också mellan varven lite pressat i schemat. Det har hela tiden vart snabba ryck med allt, som tex att jag köpte levande kräftor, i år. Ja det var ju snabba ryck med att hämta hem dem, handla allt som skulle till för kokningen och sen koka. Det är inget man kan vänta med, bara köra på snabbt och få det gjort. En liten småsak, men tid tar precis allting här i livet:-)

När jobbet väl började igen, rullade det bara på, vart tog semestern vägen? Nya klienter på jobbet, man är lite vilse de första dagarna man är tillbaka.

Så nu ser jag fram mot min utlandssemester. Har hela tiden tyckt det ska bli trevligt att åka, men har också haft ett sting av dåligt samvete. Det kostar lite för mycket, nu när jag ska köpa hund. Det kostar även i semesterdagar, vilket också påverkar hundköpet. Dock har jag löst det med att bara ta ut en dag semester, de andra dagarna blir byten jag redan jobbat in.

Men iallafall. Efter denna ganska impulsiva sommar ska det bli otroligt skönt att faktiskt komma iväg. Inga måsten, problem och krav alls, bara sol och bad i annat land. Långt hemifrån:-) På torsdag natt om en vecka, sticker vi:-))...

Men nu är det fullt upp i några dagar, allt är jobb. Fick ett telefonsamtal för ett par dagar sedan om jag kunde jobba jour idag. Åh, skulle egentligen åkt och träffat hon som ska ha valpar, vilket låg på högsta prioritering. Men detta pass ger rätt så bra med pengar, det handlade om 20 timmar övertid. Jag tog passet, trots allt hinner jag ju träffa den personen sen, och hon vet ju att jag vill köpa valp redan:-). Hoppas bara hon inte tycker det var dålig stil att hoppa av:-0.....

Sen fortsätter det med jobb hela helgen. Ska försöka hinna med att fixa lite till farfar också. Jeanette har lovat hjälpa mig när jag är borta, men jag vill förbereda så mycket som möjligt nu innan. Så ser mina dagar ut närmsta tiden, så återigen kanske det blir dåligt med bloggande. Hoppas ni har tålamod med mig och finns kvar framöver när allt lugnat sig och jag börjar skriva lite mer igen:-) Kram på er så länge

Hundproblem...

Kalla det lyxproblem om ni vill, men för mig är det jobbigt och frustrerande just nu.

Jag borde uppdaterat er lite oftare på senaste tiden, men här vänder och svänger det, så jag är själv helt upp och nervänd, vet inte hur jag ska göra, vet inte vad som blir bäst.

Det blir en mycket kort version här, men ska försöka göra det så ni förstår ändå.

Monica, den person jag brukar kalla "min uppfödare", tog med mig till Falköping i lördags och jag fick titta på valpar. Monica skulle trimma, jag hade en baktanke med att titta och kanske tinga valp, träffa uppfödaren med min besök. Valparna var förstås söta, men någon vecka för små för att man skulle bli överfötjust i dem. 11 st, det fanns tikar kvar, jag kunde bestämt mig att köpa på en gång. Men, det var olika orsaker som gjorde att det inte känndes riktigt rätt ändå. Jag var tyst, tänkte bara att jag skulle avvakta och fundera..

I bilen hem får jag ett nytt erbjudande. Fodervärd i en annan kull. Avtalet låter bra på alla sätt och vis. Jag kan absolut gå med på "kraven" som ställs, men hunden blir ju inte riktigt min, även om den bor här. Alternativet är alltså helt okej med mig, men i första hand skulle jag nog ändå vilja köpa. Problemet med detta var bara att valparna är inte födda, flera är tingade och frågan var om det ens blir så pass många tikar att de räcker till mig. Detta gällde foderavtalet.

I går gick jag hela dagen och funderade, ringde folk jag kände för att få råd och tips. Till slut hade jag nästan bestämt mig. Jag köper en valp där det finns en, jag ska ju leva med hunden, inte uppfödaren. Jag vågade inte vänta och chansa på den andra kullen.

Men så ringer Monica på kvällen. Läget var lite ändrat. Nu kunde jag få stå som nummer två på tikvalp i den andra kullen, och då var det dessutom köp istället för fodervärd. Alla mina planer rasade, jag vill ju hellre ha en i den kullen, då det ju inte känndes så bra med den första uppfödaren som redan hade valpar.. "Prognosen" ser ut som följande: Tiken är dräktig, kollad med ultraljud. De har sett 5 valpar på ultraljudet, men jag har fått höra att det BRUKAR finnas minst ett par till, gömda på andra sidan magen än var ultraljudet tas.

Vi kan alltså nästan tro att det borde komma runt 7 valpar, och visst borde det då komma minst två tikar?? Åh, om man ändå visste. Jag velar lite fortfarande, men det känns bättre att vänta på denna kullen. Ska man inte gå på sin magkänsla? Risken är att jag blir helt utan om det nu inte blir tikar, jag kanske får vänta till våren/sommaren nästa år. Det skulle kännas hemskt, men inte kan man ha sådan otur att det bara blir hanar av så många valpar?

Så ser det alltså ut idag i mina planer. Ja, alltså mest förvirrat;-) Ska träffa den kommande kullen uppfödare på torsdag, efter det får jag allt bestämma mig till 100 för hur jag ska göra...

Skriver mer senare, detta var bara en uppdatering på hund:-)

Omväxlande

Några dagar har förflutet sen sist och saker går runt, runt.

I tisdags fick jag ett besked som jag väntat på väldigt länge. Tiken, som eventuellt skulle bli mamma till min valp, hade började löpa. Allt väl så långt. Jag började drömma igen om att det snart var parning, sen var det ultraljud för att sen se om det nu blev några valpar av det hela. Lyckan var förstås stor, men nu är planerna helt ändrade....

Idag hade jag fått ett mail av uppfödaren. Hon tvekade nu på parningen. Ett par valpköpare till henne, som hoppat av, då de inte vill ha valp just i vinter. Jag förstår henne, men det är klart att jag blev lite besviken för min egen skull. Hon kan ju knappast para och få en hel valpkull som inte blir såld, det förstår jag ju. Men som den underbara människa hon ändå är, så hade hon ändå lite tips att komma med om andra uppfödare/kullar som är på gång.

Jag vet ingenting just nu. Har mailat henne lite idag, inget är bestämt, men det finns en kull som redan är född, en kull som är på gång. Ena kullen finns det valpar kvar (av de som är födda), ena kullen är många tingade, men vi vet inte antalet som kommer ut. Ultraljudet säger 5, men det är en osäker siffra..Jag är förvirrad, spänd och vet som sagt va inte mer just nu...

Jag längtar, jag väntar. Jag hoppas svaret kommer till mig snart om hur jag ska göra. Att få hem en valp snart känns underbart, men också lite skrämmande. Problemet är att jag vill veta, måste veta, för att lösa ledigheten med jobbet mm. Känns som att vara med barn, men att inte veta när barnet kommer;-) Lite upp och ner nu med andra ord.

I övrigt. Det har ju vart jobb ett par nätter i början av veckan. Lugnt på båda ställerna som tur va. Veckan började alltså bra med två nätters jobb, innan långledigheten slog till;-).

Var en runda i skogen under tisdagen, var sen hemma hela dagen och rensade svamp och fixade mat till farfar.

Efter onsdagens jobb var det först en tur till farfar, sen vidare till Therese för lite kaffe. och tjöt For sen hem, fixade lite mat till mig själv innan Emmelie var här på lite kaffe och ännu mer tjöt. Tidigt i säng.

Gårdagen var det tvätt och städ under förmiddagen. På eftermiddagen for jag till pappa och Eva i Tenhult. Tjatade skit i deras kaos av flytt, skruvande av IKEA-möbler och tristess över att ha fullt upp. Kunde inte hjälpa till så mycket, men jag förstår att de har att göra...Fick med mig ett trimbord hem och kan inte vara mer förberedd för en vovve nu, än var jag är...

Idag, fredag. Inte mycket har hänt. Har vart slö och slapp, försökt tänka på annat än hundar...Inget vettigt gjort alls, men det har vart skönt med en sådan dag också. Suttit och läst en del och tjatat lite i telefon. Annars bara slapparkläder och noll aktivitet.

Kvällen börjar lida mot sitt slut. Inget på tv, jag är lite rastlös. Snart dags för sängen..

Ha en fin helg på er:-)

Slut på ledigheten

Nöjd och belåten nu:-)

Jag fick ju igår ett erbjudande om att köpa svenska levande kräftor, jag nappade direkt såklart. Nu är de hämtade, skållade och kokta. Lite synd om dem tycker jag faktiskt... Känner mig alltid så rik på hösten när frysen är full med just kräftor och svamp. Ordningen är alltså återställd igen och jag svär över hur liten frys jag har. Precis som varje höst:-)

Visst saknar jag att få fiska kräftor själv. Men faktiskt, det var ganska smidigt att köpa dem också:-).

Slippa jobbet med att släpa på burarna ut till sommarstugan, lägga i halvrutten fisk i betesburarna och omsvärmas av hungriga och ettriga getingar under tiden.  Ja, man får ju inte heller glömma att betesfisken ska fiskas upp innan, masken ska köpas och några timmars jobb börjar redan månaden innan själva kräftfisket.

Myggen brukar också gilla mig vid detta arbetet med betesburarna. De älskar mig verkligen, det kliar och gör ont på mig!!.  Sen att slippa ro ut båten mitt i natten och leta upp burarna för att se om kräftorna behagat traska in. Man är trött, fryser och det slår ju heller aldrig fel att det antingen blåser eller regnar ute på sjön också.

Sen upp på morgonen igen, trängas i båten med alla burarna som ska tömmas på den ruttna fisken innan de ska släpas hem igen för förvaring... Så att fiska kräftorna själv, är faktiskt ganska ansträngande. Men har man gjort det i alla år, så är det en tradition som är trist att bryta.

Trist eller inte med att fiska själv, det var iallafall väldigt bekvämt att bara ta med en hink och åka hämta hem dem idag:-). Just dessa ska avnjutas med Jeanette i september, och då tillsammans med en smarrig västerbottenostpaj, till. Tradition med denna paj, och det ska vara kantareller i också:-)) Men jag måste förstås provsmaka en redan idag. Riktigt rejäla och fina var de här:-)

Och ikväll var det dags att ta bilen till jobbet igen. 3 veckor går så fort, men det känns inte så farligt att semestern är slut. Jag har ju min utlandsresa snart, och får lite ledigt igen. Och man kan väl nästan säga att det är garanterat med både sol och bad nere i Turkiet, vilket känns otroligt bra efter denna svenska sommaren med bara regn....

 I övrigt väntar jag ju fortfarande på att det ska bli en valp. Ja, egentligen väntar jag ju "bara" på att mamma-tiken ska börja löpa än så länge....  Vill ju att detta ögonblick också ska ske så snart som möjligt så tiden får gärna gå på nu.

 Jag är därför inte alls ledsen att sommaren börjar gå mot sitt slut, och den härliga hösten kommer med en massa härliga upptåg. Vackra färger, värmeljus, mustig mat, klar luft. Hösten är inte så dum faktiskt:-)

Men nu får jag allt ta tag i livet lite här först. Idag är det tvättdag och sen ska det göras jobbarmackor och sovas lite. Rutinerna är tillbaka på en gång:-)

Min lilla humla i sin nya blomma:

Glömmer

Min kära lilla blogg, jag har så mycket att skriva om, men ibland bara glömmer jag bort att jag "äger" dig och måste "mata" dig med inlägg;-)

För visst händer det en massa, men ibland blir man lite tråkig. Jag menar, jag vet ju inte vad mina läsare vill ha riktigt. Vill ni ha "småtjat" om det mesta, eller vill ni ha mer av det händelserika sakerna som händer? Mitt liv är ju precis som vems som helsts liv egentligen, bara att jag skriver ner det mesta. Ibland är det bara slött, slappt och dött, ibland händer det en massa. Där i mellan har jag ju ändå ett liv, tankar, småsaker som är tråkiga att skriva om, men som ändå är mitt liv...

Igår vaknade jag upp sent. Nja, egentligen "lagom" tid för att vara semestertid, men sent för att vara mig;-). Har ju alltid svårt att komma igång på morgonen, men efter ett par koppar kaffe, ett par telefonsamtal, så var det besämt att Elin och hennes man (de ska ju gifta sig, så man låter rätt att säga), skulle komma på kaffe.

I ett tråkigt syfte, men Elins mamma ligger på sjukhus, och det var anledningen till att de åkt ner från Värmland denna helg. Jag däremot tyckte det var trevligt att Patrik (Putte) var med, då jag enbart träffat honom en gång innan och fick positiva vibbar från honom redan då. Elin har gjort ett bra val av man, han är en jäkligt trevlig prick och jag ger henne min välsingelse (ha,ha, lite skämt om det religösa, men va faan, ni vet vad jag menar:-)).

Träffade sen Emmelie (grannen). Hon tvekade på om hon skulle gå ut ikväll. Jag sa: Gå ut om du vill, annars kan vi ta ett par glas vin här på balkongen ikväll och tjöta skit, vi kan höras senare när jag kommer hem.....

Efter att de fart vidare (Elin och Patrik), gjorde jag mig klar för kalas. Lillbrorsan ( Marco) fyllde 19, det var kalasdags.. Avskyr kalas, men har aldrig samvete att säga nej till dem. Vill ju vara närvarande och bry mig, men just kalas, jag ryser i hela kroppen....

Hann också iväg till Blomsterlandet innan dess.

Jag antar att jag inte är helt frisk i det hela, men jag har ju fått en liten humlekompis här i sommar;-)

Ni fattar säkert inget, men en liten humla har besökt mig varenda dag i ca en månads tid nu. Ni tror inte det är samma humla, men jag vet. Jag har hur mycket bevis som helst (kommer inte dra dem för er), men humlan är densamma. 

Tragiskt nog, så började min balkongväxt att dö, den växt som humlan älskade. Jag fick panik, inte för blomman, utan för min humla. For därför iväg och köpte en likadan växt i går, och njuter av frukten den gav. Humlan är här, och njuter av växten igen;-) Galen, Jag?? Jodå.. Jag njuter av livet, min humla gör detsamma:-)

Blev sen lugnt. Grillade hos mamma och Krister, träffade några i släkten på kalaset. For hem tidigt, körde hem Marcos pappa på vägen. For vidare, åkte och handlade. Skönt att ha de gjort, kravlös morgondag tänkte jag:-)...

Kvällen avslutades med grannen. Sköna Emmelie:-) Vin, chips, dipp, nötter, tända ljus och infravärme på balkongen ihop med en massa tjat och trams:-) . Ska jag berättà mer?

Emmelie är ganska intresserad av det "mediala". Vi snackar nu döda människor, andar mm. Jag är skeptisk och tror inte på "skiten", men har lovat henne följa med till hennes "spåtant". Hon påstår att hon (spåtanten) alltid har rätt, alltid att man får tankeställare efteråt......

Jag sa: Jag tror inte på det, men vill testa. Jag är skeptisk, men nyfiken. Hon lovade mig en häftig kväll, jag sa ja:-) Ja, herregud, pröva kan jag göra för skojs skull, Ska bli säpnnande att bara testa, och återkommer med resultatet senare. Vi pratade om att åka dit nu under augusti, så snart så...:-))...

Idag. Har vart en otroligt lugn och skön dag, precis som jag ville ha den. Sista dagen på semestern och jag har slappat hela dagen. Sovit länge, ätit långfrukost. Suttit vid datorn, spelat på telefonen. Snackat ett par samal i telefonen, ätit gott. I övrigt ingenting:-) Tog förvisso fram dammsugaren en sväng. Körde över allt snabbt och bara njuter av sista dagen. Man behöver inte alltid vara aktiv:-). Jobb imorgon, inga problem. Två nätters jobb, sen långledig. Hur bra kan man ha det?!:-)

I morgon? Jodå, planen är att fixa kräftor och jobb;) Återkommer med mer information:-))

Helt otroligt

Ibland kan jag tycka livet är häftigt. Idag är en sådan dag:-))

Ärligt, jag har vart så himla trött på folk ett tag, det känns ibland som att folk kväver mig med sina krav, hur stora eller små de än vart. Behov att egentid trodde jag, men har ändrat mig i kväll.

Det jag behövde, var precis det som hänt de sista två dagarna nu.

Igår började livet lite halvtungt. Det var till att ställa klockan, laga mat till farfar och sen fara dit. Inget sådär jätteupplyftande med andra ord. Men det blev bara bättre och bättre. Farfar var skapligt okej, kändes bra. Sprang in i Konsum, köpte lite fikabröd och for vidare mot pappa och Eva. Eva har en katt, och igår när vi var och shoppade så skulle hon köpa sele och långlina för att katten inte skulle irra bort sig ute i sitt nya hem. Jag avrådde från långlina, låna min istället...

Jag for dit med fika och långlina, och det känns faktiskt riktigt bra med de där två. Jag har fått förklaringar, jag ser att pappa mår bättre än innan, och Eva och jag kommer bra överens. Helt okej alltså, och det bästa är att Eva är stor djurvän ( på gränsen till överdriven) och att hon säkert kan få pappa "på plats" lite. Tro mig, han behöver det:-)).

Under eftermiddagen sen for jag mot ett annat trevligt resmål. Karin, mina gamla vän från Forserum, men som numera bor i Vaggeryd. Trots att jag egentligen inte gillar att sova borta, så var det precis vad jag gjorde.

 Vinkväll stog det på tablån, och jäklar vad längesedan det var med henne. Finns det något roligare än att tjata skit med en gammal kompis man träffar alltför sällan?! Alla gamla minnen, allt nytt som händer nu. Man blir nästan tonåring på nytt  när man börjar minnas alla galenskaper. Så kul att slippa förklara vem den och den är, man vet redan;-)

 Jättegod mat blev jag bjuden på, och förutom att ett jäkla larm gick på någon affär utanför under natten, och ekade i huvudet i en timme innan det blev tyst, så var det bara så skönt att komma bort, få prata av sig, skratta och minnas allt gammalt vi upplevt. Härlig kväll helt enkelt:-).

På gott och ont, hade jag lovat bort mig även idag. Var ju lite skeptisk till det hela, kände mig lite obekväm i situationen.. Jag hade nämligen lovat följa med en fd kollega (som jag inte haft mycket kontakt med på sista tiden), till hennes dotter för att grilla. Så långt var allt väl, men dottern är ju dessutom sambo med ett ex till mig. Ja, herregud, kändes konstigt, och jag visste inte riktigt hur den här dagen skulle bli. Vad säger man när man träffas? Hallå, här kommer jag?;-)

Men nu vet jag:-).  Har haft så jäkla trevligt att jag är mållös faktiskt. Annica (arbetskamraten) och jag for ut tidigt till skogen. Fråga mig inte var de bodde, men långt ut i skogen var det iallafall...Träffar först dottern (Linda) ute på gården, och inga problem där. Hon kramar om mig, hälsar mig välkommen och tjatar på som vi alltid kännt varandra. Härligt med sådana människor:-). Fortsätter in i huset. Konfronteras med mitt ex... Jag sträcker fram handen för att hälsa, jag får en kram istället. Isen är bruten, men fy vad det känndes jobbigt att krama ett ex framför hans sambo jag aldrig träffat innan...

Bengt, som han heter, är verkligen en go kille. Vi har faktiskt träffats i ett par omgångar, aldrig några problem, vi har hjälpt varandra lite där i mellan och han ser i mina ögon, jäkligt bra ut dessutom. Hm, tänk er halvitalienare, med mörkt hår, bruna ögon och fin kropp:-0.... Men det har aldrig vart något allvarligt mellan oss, vi har bara haft dragning till varandra och trivts tillsammans. Jag minns bla att vi tittade på video  hos mig den kvällen det var storm (för ca 6-7 år sedan) och takpannorna flög omkring utanför. Tror det var Gudrun-stormen. Han har hjälpt mig att flytta, jag har kört honom till sjukhuset när han bröt armen. Vi har däremot inte haft kontakt nu på minst 5 år (förutom att vi är fb-vänner och aldrig skriver till varandra).

Men allt var verkligen perfekt ikväll. Linda var inte ett dugg svartsjuk eller osäker. Tvärtom "tvingade" hon ihop oss att prata, medans Annica och hon fixade maten. Allt blev så himla lättsamt och ännu en gång upplevde jag hur "bra" Bengt är som person, och hur himla go Linda var i det hela. Kvällen blev helt underbar och jag hade det så härligt. Bengt, som desstom är "het" med hund, och har skaffat sig en riktigt bra ämne nu (en fin brukshundschäfer), vi kunde tjatat hela natten tror jag. Fy faan så härligt att se, och under kvällen har vi diskuterat mycket hund. Vi tänker lika i det mesta, jag fick mig även ett par tankeställare och måste analysera en del saker nu. Tankat från olika håll är alltid nyttigt:-).

Jag fick se hans MH (mentaltest på hund) på video, och jag imponeras av både hund och ägare. Herregud vad vi tjatat hund, tips, råd och träning idag:-). Lite annorlunda, men Bengt och jag snackade hund, hans sambo och hennes mamma hade "sina" samtal. Känns galet och kul:-) Har även vart ute och lekt med hans Arro, och vilken härlig hund. Hur kunde jag släppa karln egentligen;-)? Nä, allvarligt talat, vi har bara bra kontakt, inte mer, men lite djupt berörd av hela situationen blev jag allt och särskilt av lite gamla minnen som kom på tal under kvällen.

Sen när jag satt och pratade med Linda (hans sambo), så berättar hon om sin fina och goa chef. Jag frågar var hon jobbar, hon säger ITAB. Hm, jag sa: Då borde du nästan veta vem min bror är. Jag säger namnet, hon bara tittar på mig och säger " Va, är det sant att det är din bror?" Då är min brorsa hennes chef ( den hon pratade så gott om)... Hur liten kan världen vara egentligen? Nä, bara helt sjukt kul idag med allt:-))

Men nu är jag hemkommen igen. Har hällt upp mig lite vin (jag var ju chuafför innan), njuter av egentid och bara myser över det som vart. Har haft så trevligt, så kul, livet är häftigt och bara slumpar sig med allt och alla. I love it, men efter ett par hektiska dagar av diverse aktiviteter, så njuter jag av egentid denna sena kväll:-)

Natti, natti på er, kram:-)

Tjoho tjohej vad det det går runt med allt:-)

Man undrar ibland. Jag vill gärna tro att mitt liv är helt normalt och lugnt, men när man pratar med andra så upptäcker man att ens egna liv skenar iväg med det mesta och folk tittar konstigt på en och undrar saker... Vad ska jag säga???

Jag kommer troligtvis aldrig bli normal, jag kommer troligtvis aldrig bli den som passar in i Svensson-mallen, men är det så viktigt egentligen??

Visst funderar jag ibland.. Jag är 36 år, singel och bor i hyresrätt. I min ålder borde man kanske vara gift, ha barn, kanske bo i villa och möjligtvis ha tagit steget till skilsmässa och delad vårdnad om barnen.

Där är jag faktiskt ganska nöjd med mitt liv. En del tror jag hatar barn, vilket inte är sant. Jag gillar barn, men på avstånd. Klart jag älskar Devin, men i små doser. Han är söt, han är cool, han är lättsam och go. Jag har honom gärna här en stund ibland, tycker om att rå om honom, men sen är det minst lika skönt när han åker hem igen. Nä, det låter säkert hemskt, men barn är inte min grej, jag kan inte se mig som mamma och vill inte skaffa barn till denna värld ,som jag ser som ganska ogästvänlig nu för tiden...Att jag inte hittat något lämpligt "pappa"-material hjälper säkert till i mina känslor....

Så jag kör vidare.... Har haft ett par lugna dagar nu. Känns otroligt skönt och välgörande, men också lite konstigt. Jag längtar alltid efter lugna dagar, men när de väl kommer så blir jag passiv och rastlös istället. Balansen mellan 100 och 0 är svår att hitta.

Gårdagen var en mysig dag. Redde upp diverse "måsten" med telefonsamtal, plikter och krav. Hade dagen för mig och satt en massa timmar och bara surfade runt på datorn om sånt jag ville läsa om, kom till ro.. Beställde en massa hundsaker igen, bara kul, och jag kan bara skratta åt mig själv i väntans tider;-) Var uppe hos Emmelie och drack kaffe en sväng på em, somnade tidigt på kvällen. En välgörande dag för kropp och själ..

Idag.. Vaknade sent som alltid nu för tiden under semestern:-0. Tjatade en del i telefon under fm, kom iväg till IKEA under em. Eva, pappas nya sambo, och jag, tog en långtur och shoppade loss ordentligt idag. Jag blir lite ambivalent av det hela. Alltid att jag försöker välkomna nya sambos/partners/diverse i min familj/släkt, och med det vill jag säga att det går en och annan igenom tyvärr....Jag vet inte, jag vill tycka om, jag vill vara öppen och släppa in alla, men samtidigt vet jag att de ibland försvinner...

Känns lite konstigt. Jag är nog mer öppen för diverse folk än vad många andra är, men det är svårt att "binda sig". Finns människan kvar om 2 månader i mitt liv, hur mycket ska jag öppna mig och vara social innan den försvinner igen? Visst, trevlig, öppen och social mot en ny i "familjen", men var går gränsen?...

Nåja, Eva är trevlig, social och allt man kan önska. Hon är svår att inte tycka om. Hon har tagit mitt hjärta och allt jag kan önska är att det nu går bara med allt för dem...Ser fram emot att träffa hennes barn, se om de kan bli nya tillskott i bekantskapskretsen. Herregud, det är rörigt allt, jag försöker vara öppen!!!

Shopping idag. Jag skulle spara, skulle ta det lugnt. Tog det ganska lugnt i och för sig, men helt ifrån marknaden blev det inte: Nya stolsdynor, nya kuddar och lite annat småplock. Lägg därtill att jag nätshoppade för 1500 kr till en ny hund igår också;-) Struntar i vilket, men kan lugnt konstatera att jag har allt (utom en bilbúr) hemma nu till en ny hund och inte behöver köpa en grej mer. Snarare att jag snart behöver sälja för att få plats;-)....

Hade också AW med jobbet idag. Jag pallade inte, folk tjatade... Jag blir mer anti, ju mer folk tjatar, så jag struntade helt i det idag. Självklart att det kan var trevligt, men i min smak så är det lite för ofta, lite samma folk, lite för tidigt och lite för oplanerat. Hoppas ni ändå hade kul alla kollegor:-)

Nu är det natten, imorgon är det full fart igen;-) Återkommer om ett par dagar,kram

Mumsig fläskfilegryta med svamp

Efter flera dagar i skogen så finns det nu en hel del svamp i min frys. Hittade därför på en gryta i förra veckan där jag kunde "göra åt" lite. Blev verkligen supergott:-)

Mumsig fläskfilegryta

Ca 500 g fläskfile
2 dl ostsås (jag köpte färdig)
5 dl grädde
ca 3-4 msk oxfond
1/2 dl rött vin
1 gul lök
1/2 röd chili
2 vitlöksklyftor
1 dl hackad persilja
3-4 dl kantareller
salt, peppar

Putsa och hacka fläskfilen i lagom stora bitar. Bryn den i lite smör och salta och peppra. Lägg äver i stekgryta så länge.
Hacka lök, chilin och pressa i vitlöksklyftorna. Bryn hacket ihop med svampen. Lägg över i stekgrytan. Häll i grädde, ostsås, fonden och vinet i grytan. Hacka persiljan och lägg i, och rör om ordentligt. Låt småputtra ca en kvart så alla smaker blandar sig. Smaka av och se om det behövs mer krydda.

Servera med förslagsvis bandbasta (taglitele) eller nykokt potatis

Minnet sviker lite

Hm, nackdelen med att skriva lite mer sällan, är att minnet sviker och jag knappt minns vad som hänt.....

Försöker komma ihåg fredagen, och minns mest stress. Morgonen började med en väntan. Jeanette och jag skulle ut på svamprunda, jag hade lovat pappa skruva möbler, och en fika hos Nina...

Jeanette avbokade sen turen pga ryggont. När jag for iväg till pappa sen, så behövde han inte min hjälp förrän timmar senare. Blev lite sur, då jag åkt dit i onödan. For vidare mot skogen istället och lovade komma tillbaka senare. Hade ju fått ett hett tips om ett bra svampställe, vilket resulterade i 3 torkade kantareller och inget mer...

Då solen gassade, jag var varm, svettig och på lite dåligt humör, känndes dagen lite förstörd redan här. Intejättekul att leta svamp,vara med i en svamptävling och kamma noll i resultat.... I samma veva ringde Sandra. Det var inte meningen att låta sur i telefonen, men ibland blir saker jobbiga även för mig.

Hon (eller min bror egentligen) ville låna min bil. Självklart att jag försöker hjälpa om jag kan, men just min bil är jag lite skeptisk mot att låna ut. Inte av snålhet, utan för att jag är beroende av den, samt att den enbart är trafikförsäkrad. Händer något, ja då blir det dyrt, och jag är ägaren. Jag tar hellre sönder/kvaddar min bil själv, än låter någon annan göra det liksom....

For sen iväg riktigt svettig till Nina. Tiggde till mig lite kall saft och pratade av mig lite...Liten snabbvisit då jag lovat pappa att komma tillbaka till huset sen. Blev en ganska snabb visit även där.. Jag var uttråkad och orkade helt enkelt inte skruva och fixa hos dem också.

Under lördagen hade jag Devin här. Jag klagar inte, ungen är så go som en vuxen bara kan önska sig, men ändå.....Han pillar/kastar/ förstör det mesta i hans väg, och mitt hem är inte gjort för barn. Det blir jobbigt, då jag inte önskar mina saker förstörda, samtidigt som jag tycker barn ska få hållas oc utforska världen.....

Vi var en sväng i lekparken, Devin var överallt utom just där....Fick jaga honom på Vätterstranden, jaga honom så han inte kom ut på vägen, jaga honom för att inte komma i vägen från cycklister och joggare. Han blev sur varje gång jag bannade vägen för honom, jag blev lättad och drog tillbaka. Beundrar småbarnsföräldrar och deras tålamod på en gång......

Tack och lov somnade han en stund sen och jag kunde pusta ut. Blev mindre glad av att han ätit makaroner och korv på mitt parkettgolv och fläckarna inte går bort av, vad jag än skrubbar med, men vad ska jag göra? Det syns iallafall liv i mitt hem nu för tiden. Liv ska finnas trots allt....

Senare blev Devin hämtad, jag hade lovat pappa att komma att skruva IKEA-möbler. Orkade inte, var helt slut. Lovade komma under morgondagen istället. Hällde upp mig lite vin, njöt av kvällen istället...

Söndagen for jag till Tenhult. Var beredd på jobb och jobbade på .. Vet inte vad folk tror om mig, men klart man blir lite ledsen över att bli misstrodd hela tiden.... Jag skruvade ihop ett par möbler till dem. Pappa blev imponerad av att jag klarade det.. Vadå? Varför skulle jag inte klara det? Vad tror ni om mig? Att jag inte fixar saker?... I övrigt hade de problem med polen, hade fått i "skynket" på fel ställe, det var vattenfyllt och tungt.....Och.... Bara att börja om med allt och dra upp, 5 minuter senare var det på plats och ordnat, men visst, det är väl inte inte min förtjänst med ideeer på det heller....

Idag har jag tagit det lugnt. Vart ute i skogen, plockat svamp, njutit av tysthet. Kommit i fatt i livet lite igen. Behöver vara själv, bara njuta ibland..... 5 liter svamp senare är jag dyngsur av regnet, har hittat en hundaffär och köper mig en hundbur... Impulsköp i min längtan...........

Nu är svampen rensad. Emmelie, min granne, har vart och hämtat lite. Jag är duschad, ren och njuter av stillhet. Nu är det kvällen, och ett par svampstuvade mackor, en Wallander-film på tv får bli kvällens underhållning:-) Kram på er

Svamp och svamp...

Ha,ha, känner mig lite smågalen... De flesta som läser här, är ju också fb-vänner, så det känns som lite upprepningar mellan varven, men får väl ändå hålla god min och låtsa som att ni inget vet;-)...

Ja, Nichlas (en gammal bekant från Forserum) och jag, har ju en liten kamptävling om svampen i år, och den fortgår ju naturligtvis. Känns som att jag är mest trött på kantareller nu, men jag ger inte upp utan kamp om att ha kämpat;-) Just idag ligger vi lika, jag ledde dubbelt igår...Jäklar, jag visste att jag utmanade fel man, men hälften skoj, hälften allvar, Nichlas kan sin sak, jag kommer förlora, men inte utan att ha gett det bästa i form av tid och ork:-)....

I går stog det därför återigen en svampdag på schemat. Denna gången med Lotta, vilket var kul med en "ny" person som inte vart ute i skogen sen hon var liten. Men också ett litet säkert kort på stället vi var på. Hon ville ut i skogen och hitta svamp, jag ville ge henne svamp och hade sparat mitt ganska säkra ställe just för henne. Ville att hon skulle få en positiv upplevelse att hitta lite,då  jag visste att det fanns där...

Lite besviken, då jag (vi) hittade mindre än vad jag trodde det skulle finnas, men samtidigt, jag var lite halvhjärtad i försöken, letade inte stenhårt. Jag hoppas Lotta blev nöjd iallafall, då hon fick med sig 3 liter svamp hem, varav 2 liter kantareller och 1 liter taggsvamp. Jag avstog svampen helt, trött på att rensa nu och ger gärna bort.....Fick dessutom se en stor älg i skogen och en söt liten ekorre, det förgyllde min dag istället:-)

Hemkommen och jag var slö. Fixade en go fisk och skaldjursgryta till mig och farfar. Lyckades ordentligt, och jag måste snart få in lite recept på sidan igen.. (snart, bara jag tar mig tid)...

På kvällen ringde Emmelie (grannen),och hon ville jag skulle komma upp och dricka lite vin med henne....Tvekade lite, då jag satt i mina skogskläder, smutsig och svettig, då jag inte orkat mig in i duschen. Emmelie är alltid så fräsch, alltid så perfekt så man får skämmas. Men jag traskade upp iallafall, vi drack ett par glas vin, tjötade skit och hade det kul i ett par timmar innan det var dags sängen. Gud vad jag uppskattar allt ibland. Älskade människor i mitt liv som alltid ger mig ett  litet lyft och en liten guldkant på livet:-)

Och idag....Började morgonen tidigt. Fixade det sista med maten till farfar, for dit tidigt innan jag skulle till min moster i Forserum... Hann även med en snabbis till farmors grav, noppade lite blommor, vattnade och ansade till så det såg bra (bättre) ut. 

Ni som inte känner mig, min släkt är verkligen osams. Helt katastrofalt till och med..Jag är i ett mellanläge, gillar en del, är besviken på en del och accepterar en del. Jag har alltid gått mina egna vägar och jag skiter i alla tragedier (även om jag tycker det är skittråkigt). Jag umgås med " två sidor", tänker inte välja sida i deras bråk. Jag ger alla en chans tills de visar att de inte förtjänar den.. En av de jag tyckt allra bäst om i alla år, fick jag ju en ordentlig "käftsmäll" av för ett tag sedan. Märkligt vilka sidor som kan visas upp från de man minst anar det ifrån..........

Skit samma, jag har vart med min moster hela dagen idag, jag har haft det supertrevligt, vi har tjötat, vart ute med hunden (min kusins hund, som hon var hundvakt åt), käkat, druckit kaffe och rett upp ett och annat problem... Jag väljer fortfarande inte sida i släkten, men jag har mina egna teorier, mina egna funderingar. Jag börjar inse ett och annat och att saker inte alltid är som man tror....

Hemkommen igen, sent ikväll... Trodde jag skulle stanna hos min moster några timmar, inte hela dagen. Men det bara blev så, och hon är säkert helt uttjötad och trött i sina öron nu;-)Herregud, jag kan inte behärska mig ibland med mitt tjat;-)

Hade fått ett mail av en gammal arbetskamrat när jag kom hem, hon ville jag skulle ringa. Tog tillfället i akt och gjorde det redan i kväll.. Ännu lite galenskaper.... Annica, som min fd arbtskamrat heter, hade tydligen en syster som var ihop med en bror till en bekant till mig. Hon ville snoka lite, jag visste inget....

Men, Annicas dotter är dessutom sambo med ett gammalt ex till mig, och nu är det visst bestämt att vi (Annica och jag) ska åka ut till hennes dotter och mitt ex och grilla nästa fredag....Världen är verkligen liten ibland..

Jag gjorde snabbt klart, du måste ringa och fråga mitt ex och din dotter innan, om det okej för dem båda att jag kommer. För min del ska det bara bli kul att träffas och se dem, men man vet ju aldrig med svartsjuka och gamla ex.... Fick klartecken direkt, hann knappt lägga på luren innan hon ringde upp igen och sa att de vill träffa mig, inga problem. Känns konstigt, men även superkul. Det är så härligt att kunna vara vänner, att inte ha en massa agg mot varandra och bara ta dagen som den kommer med nya sambos och bekanta. Ser fram mot det, men med blandad förtjusning och lite oro:-)

Allt för idag, nu är det natten för mig, kram

Tiden flyger iväg....

Nu har man avverkat över 1 vecka av semestern. Herregud, det går så fort, jag hinner inte med...

De två sista dagarna har jag vart igång från morgon till kväll. Bloggen, ja den har jag tänkt på, men inte hunnit med...

I går for jag på förmiddagen ut till Forserum. Plockade först upp Jeanette och sen tillbringade vi några härliga timmar i skogen. Jag ska inte klaga på mängden svamp, vi fick ihop en hel del, men visst hade jag önskat och hoppats på ännu mera, nu när vi var två stycken och letade nya ställen.

Men oavsett vilket, att gå i skogen är så lugnande, så skönt, att det blev en oerhört njutningsfull dag ändå. Lite kaffe och fika på en filt i solen, det är ändå livskvalite. Svamp eller inte, vi fick säkert ihop minst 4-5 liter (jag tycker det är svårt att mäta med ögat)...

Några timmar senare satt vi sen lagom trötta hos Jeanette och avnjöt hennes egengjorda flädersaft. 5 pluspoäng för den, och med några isbitar i efter de svettiga timmarna i skogen, så kunde inget ha smakat bättre. Jag fick dessutom med mig en flaska hem och jag tackar och bugar:-)

Sen blev det full fart. Jennie ringde och frågade om vi skulle dra på bilbingo i Sandhem. Kanske lite onödigt långt bort, lite stressigt med tiden, ingen mat i magen och dessutom med planer för en lugn kväll hemma, så tackade jag ändå ja. Jag vill ju jämt så mycket, och lugna kvälla må vara det bästa jag vet, men man får ju inte säga nej till allt och gå miste om allt annat bara för det. Rätt som det är så har man en lugn kväll, bättre att då njuta av den när den kommer..

Så det blev gasen i botten mot Jönköping igen, slänga i sig en färdigrätt jag hade i frysen, duscha av det värsta av skogen, och sen slänga sig i bilen för att möta upp Jennie på vägen. Jag hann mycket väl, men stressade som en liten blå....

Blev en helt okej kväll. Så klart det var trevligt att umgås en stund med Jennie, men vinst blev det inte under kvällen, och jag var lite besviken över Sandhemsbingots upplägg, jämförelsevis mot Jönköpings då .

Dels så låg det mitt ute i skogen. Inget fel med det, men jag som vart i skogen hela dagen innan, var redan där uppäten av myggen. Fick säkert ett 10-tal bett igen och led av en helvetes klåda hela kvällen. Ni vet, jag tåler ju inte riktigt myggen, och är totalt sönderriven och sårig på hela kroppen nu..

Var lite hungrig och köpte mig en korv. Överkokt korv av okänt märke, den var äcklig helt enkelt, och jag är ändå inte kräsen... Skulle på toa i pausen, och fick traska iväg till en barack som var någon blandning mellan utedass och  bajja maja (stavas?). Smutsigt och luktade verkligen skunk.

 Sist men inte minst, långa köer till att köpa brickor, inga "färdiga påsar" som det finns här att köpa, bingoutroparen verkade vara halvdöv och flera spelare gick miste om sina vinster pga att han/hon (de var två) inte hörde när folk fick bingo och tutade. Nja, håller mig nog till jordbrovallen i fortsättningen. Det ska ju vara en trevlig kväll, då krävs det lite mer för upplevelsen med allt runt omkring, att det funkar bra...

I dag for jag ganska tidigt ut till Jennie och Björn. Jennie, som är betydligt bättre på mig vad det gäller bilar, hade lovat titta på mina trasiga lampor i min instumentbelysning. Inget allvarligt, men i mörker är det lite jobbigt att inte se varken varvmätaren eller hastighetsmätaren.. Man får köra på känn, och det kanske inte är så bra;-)

Tillsammans med Björn (ska inte glömma honom) löste de det  snabbt, och efter en tur ner till stan med mig, så fixade de både nya lampor och belysningen innan jag for hemmåt. Jag tackar så mycket jag bara kan, vad hade jag gjort utan mina vänner egentligen:-))

Dock får jag inte heller glömma att Jennie och jag var i skogen en stund också. Lite ( en hel del) mer svamp i korgen igen, och jag är både glad och lycklig över hur underbara de där två är. Jennie var helt oegoistisk om "sin" svamp. Körde mig rätt till hennes egna ställen, bara att plocka av, och inte ville hon ha några egna heller. Det var för jobbigt att rensa enligt henne...Tackar så ödmjukast, känner mig skyldig till mycket "ge igen" nu..

Passade på att handla på hemvägen. Blev så sugen på att ta upp mitt intresse på mat igen, och nu har jag iallafall börjat på steg ett igen ( att vara singel är inget bra för mathållningen). Har mellan tvättiden i eftermiddag, stått och hackat och putsat det mesta av matvaror och har nu en puttrande köttgryta på spisen, kantarellerna är rensade och förvällda, och hemmet doftar av vitlök, persilja, kött, skog och kryddor. Det är härligt.. Har desstom skalat lite räkor, kokt ägg och förberett för lite fika imorgon..

Tvätten är hämtad och snart ska jag sätta mig till ro, hälla upp ett glas vin, avnjuta grytan tillsammans med "Mannen som talar med hundar". Det blir tidigt ikväll, imorgon är det åter ett besök till skogen, denna gången med Lotta..:-)) Kram på er

Skenade nog iväg lite...

Jamen, i fredags var jag på date.. Nåja, date och date, men jag hade en kväll tillsammans med en man iallafall.
Blev ni chockade?;-)... Var inte det, bara mitt liv som skenade iväg en liten stund för mig, och nu är jag ännu mer säker på att jag faktiskt vill leva själv och trivs väldigt bra med det. 

Inget ont, och inget gott heller förde det hela med sig. Det var grillat och det var vin. Det var tjöt och musik. Hade inte otrevligt, inte heller superkul. En helt okej kväll  med sol, mat och dricka ute på landet. Där var det stopp för mig och mina känslor. Nåja, jag sov faktiskt över också (i gästrummet), men hann åka hem innan mannen i huset vaknade. Och nej, jag smet inte, jag skrev en lapp innan jag åkte, och med tanke på att jag hörde av människan senare sen, så hade han sovit till 14.00.. Vad skulle jag liksom göra, jag hade tråkigt, ville hem....Slut på historien, detta var inget mer intressant, än var denna kvällen var.

Gårdagen var hur lugn som helst. Slöade mig igenom hela dagen. På kvällen ringde Sandra och var sjuk, undrade om jag kunde åka och handla lite åt henne. Gjorde detta, och var uppe en snabbis där på kvällen. Sen började magknipet. Ska inte anklaga min älskade pizzeria, men det kom ett par timmar efter att jag vart och hämtat mig just en pizza. Sparade halva till idag, och tvekade om jag skulle äta eller slänga. Jag åt (jag älskar ju deras kebabpizza), och än har inget hänt iallafall. Var nog kanske lite känslig i magen efter "grillkvällen" bara...

Idag har jag vart lite aktivare. Började förmiddagen med att städa av lite nogrannare här hemma. När det var rent och prydligt här, jag for sen iväg till svampskogen. Oj, så de små rackarna har växt, bara på 1,5 vecka...Nu börjar vi komma igång lite med det hela:-)

Fick bara ihop 3 liter, men då får man inte glömma att jag var på endast två ställen, där jag vet sen innan att det växer svamp. Det är heller inte mina "stora" ställen, utan endast ett par småställen jag åker för att "plocka av". Gött, nu leder jag tävlingen, men jag leder nog också myggbetten. Hel****e var mygg det var. Trots långbyxor, långärmat med luva, och myggsprej, så surrade och bet de mig sönder och samman. Höll på att få panik ett tag, men kunde ju inte lämna svampen...

Tog en snabb sväng förbi mor min sen, och fick lite kaffe. Själv delade jag ut nästan hälften av svampen till dem för att slippa rensa. Jag avskyr det!!! Jag kan vara rätt snål med "min" svamp i vanliga fall, men i år... Jag vet att jag kommer få ihop mer än vad jag någonsin orkar äta upp. Varför inte glädja någon annan. Trots allt, jag har gett bort allt i år hitintills, förutom hälften av det jag plockade idag.

Så hemkommen igen. Har vart uppe och hämtat Eva och Pappa på flygplatsen, de hade haft det varmt och gott på Rhodos. Känns ändå skönt att ha dem hemma igen. Jag är väl som en hund, jag vill ha flocken hemma och vill veta var de är och att de har det bra;-)...

Och nu. Svampen är rensad och jag njuter. Precis som jag skrev på fb, det är en så himla skön känsla det här. Hemmet är nystädat, man åker ut i skogen, hittar sitt guld. Kommer hem lite smutsig och svettig, med granbarr och spindelnät i håret. Hoppar in i duschen, känner sig ren. Rensar svampen och sätter på plattan. Rengöringsmedel, schampo och skog blandar sig, och alla måsten är borta..Mitt hem är min borg, jag älskar mitt liv, mina ibland galna upptåg som alltid slutar med hemmets lugna vrå till slut:-) Kram på er<3<3<3

Ledighetsaktiviteter

Gårdagen blev ganska slö fram till eftermidagen, då jag fick försöka sätta ordentlig fart istället. Mat till farfar skulle fixas, övernattningsväskan skulle packas, och sen bara upp med humöret på topp, för en grillkväll i Forserum...

Så superhärligt. För en människa som bor i lägenhet, så tror jag inte de som bor i hus kan förstå hur mycket en kväll i en trädgård kan betyda. Nåja, jag reserverar ig lite med de orden, då de där getingarna som flög runt mig igår, inte finns inte i stan. DET uppskattar jag också, att slippa dem;-)

Men tack Pelle för ditt underbara kött, vilken grillmästare du är, och tack Jeanette för sovplatsen, vinet, servicen och allt annat fint ni ordnat. Att ni är trevliga och underbara människor på det, så gjorde ni kvällen underbar:-))

Efter att ha sovit gott, fått i mig både kaffe, frukost och tjatat vidare en stund, så for jag till farfar.
Allt lugnt där, fyllde på med mat och for ganska snabbt hemmåt. sen Fick med mig repotaget om honom hem( från Jeanette) och fotade det.. Synd ni inte kan läsa det här, för det var bra skrivet:-))

Hemkommen sen, och mest bara slö och slappt här. Träffade på en granne här som skulle till Gotland idag, men inte hade någonstans att bo. Kampingarna var redan fulla, men de skulle tälta och åkte lite vind för våg.. Jag ringde min arbetskollega och fixade detta till dem. Ha,ha, vad skönt det är att kunna hjälpa till, och nu har de tältplats med dusch på min kollegas nybyggda  vandrarhem:-)).

Håller också på med lite annat bus, men det får vi ta en annan dag när jag vet lite mer om det hela. Har visst blivit lite vild och galen nu tydligen;-)

Nu är det bara tvn som gäller ikväll och tidigt i säng. Trött, slö, slapp och lite nyfiken på livet. Slänger in ett par bilder på goungen Devin som jag tog när han var här i förrgår. Sååå nöjd med lite chips och en Emil-film...Själv avsltar jag och säger trevlig kväll på er,kram

Meningslöst men....

Ibland blir jag glad över småsaker som förgyller min dag:-) Det händer hela tiden, men något som jag glatt mig åt i dagarna är en liten humla;-).

Jag la ut en bild på fb, folk trodde nog inte det var samma humla, skrattade lite lätt åt det hela...

Men ändå. En liten, liten humla kom och besökte mig för 4 dagar sedan. Jag la märke till den pga att jag ju är lite rädd för getingar, men såg att den lilla surrade saken var en liten bebishumla. Med riktigt orange rumpa och så liten så tyckte jag den var söt och hade den i minnet. Dag två samma sak. Orange rumpa och väldigt liten, jag tänkte det var samma, men visste ju inte. Satt och studerade den lite, den kom och gick ( flög) under dagen, alltid samma väg genom en springa jag lämnat mellan två balkongfönster på sidan av balkongen. Även igår (tredje dagen) kom den  tillbaka, jag blev lite glad, som en liten vän som kom och hälsade på. Tänkte för mig själv, det måste vara samma...

Studerade den även då, samma väg fram och tillbaka genom glipan jag lämnat i fönstret.

I går blåste det kaftigt och min ampel flög i golvet. Jag drog igen fönstrerna maximalt för att slippa detta. Tänkte inte alls på min humla.

Så idag gick jag ut på morgonen, tog med mitt morgonkaffe, särade på fönstrerna och njöt av solen, när jag hörde ett litet surr utanför. Precis där lilla humlan flugit in, fram och tillbaka i dagarna försöke den komma in igen. Jag öppnade glipan igen och han flög in till samma blomma han älskat i dagar.. Visst måste det vara samma humla som vill komma tillaka?!:-)).Alla fönster var ju öppna, den kunde flugit in var som helst utan just i glipan som var stängd idag....Jag blev glad, men vet inte om det är slut nu med hans besök nu... Han har pollonerat sig (heter det så?) i dagar nu och jag misstänker att det måste vara slut i mina blommor snart. Det har vart trevligt, så nu får vi se imorgon;-)

Dåligt uppdaterat..

Ja nu var det några dagar sedan sist igen.. Kommer nog bli lite såhär nu i sommar, då det ju faktiskt händer att jag går utanför hemmets fyra väggar någon gång ibland;-)..

I går började då äntligen semestern. Ett lugn som sprider sig i kroppen och såå skönt att koppla bort allt för en stund. I går blev det inte så mycket gjort här. Började med att plocka i ordning lite här hemma, bara för att sen kunna koppla av lite. Senare under dagen kom Björn och Devin på besök. Jodå, ungen är go som få, men klåfingrig till tusen. På detta besök hann han med att doppa min tvdosa i en skål vatten, riva ut jord från en blommkruka, samt tigga till sig några kakor, gå omkring med dem och smula ner. Bara att plocka fram dammsugaren för andra gången sen..

Ungefär en halvtimme senare hörde jag ett krasch från balkongen. Mina fina petunia blåste rätt ner i govet !! Bara att plocka fram dammsugaren för tredje gången idag....Kände ändå en stor tacksamhet att ingen fick den i huvudet utanför, men också att det hände ca en halvtimme efter att Devin satt precis där under...

Precis när jag skulle hoppa i säng på kvällen så hörde Emmelie av sig. Hon hade en kompis hemma, drack vin och undrade om jag inte ville komma upp en sväng. Var egentligen inte alls pplagd för detta, men gjorde det ändå. Blev trots allt en trevlig avslutning på första semesterdagen. Emmelie och henne kompis Linda är verkligen ett par upplivande, pigga och glada tjejer. Jag blir glad av att träffa dem helt enkelt:-)

Idag vaknade jag upp till sol. Inget kunde kännas bättre eftersom det nu regnat nästan var eviga dag på denna sommaren. Blev såklart balkongfrukost och det var nästan så att jag började klaga på värmen. Riktigt varmt och svetten rann. Hoppade därför istället ut på gården och gud så skönt att äntligen få ligga och sola på riktigt. Sen helt plötsligt hoppade en granne ut till mig. En kvinna i 70-årsåldern, som alltid vart gullig mot mig. Hon hade med sig glass och kaffe och vi hade flera timmar av  trevligt tjat och sol.

Tänk vilka otroligt fina människor jag har runt omkring mig egentligen, och då pratar vi ändå bara om grannar:-). Ann-Magrethe som denna kvinna heter kan också tänka sig att ställa upp som lite hundvakt om det krisade. Blev dock lite förvånad när hon sa: Bara ring om det krisar sig när du ska jobba, så kan jag komma ner och ligga i din säng, för när de är så små biter de sönder saker, så då vill jag inte ha den hemma... Ha,ha, kändes lite på gränsfall (till och med för mig) till intimt att ha henne i min säng, men känns ändå bra att jag vet att det finns så mycket folk som vill mitt bästa och hjälpa mig.

Annars har det vart den stora tvättdagen idag. Missade förra veckans tvättid och hade verkligen ett berg av tvätt idag. Bara att sätta igång nu i eftermiddag och jag är snart klar nu, bara lite torkning kvar..

Och som ett brev på posten så ringde Björn. Önskade sig lite barnvakt nu ikväll. Klart man ställer upp.. Så nu är goungen här igen. Idag hann jag barnsäkra hemmet innan, och han har vart lugn som en filbunke ikväll. Jag har satt igång en Emil i Lönneberga- film, hällt upp lite chips i en plastbunke och han sitter som ett ljus och tittar. Snart dags att försöka natta honom lite tills föräldrarna kommer och hämtar honom vid halv elva tiden. Får väl se hur det går, både borta och i värmen idag....

Men nu ska vi titta på Emil tillsammans, så jag säger bara till er att ni får ha en riktigt goer kväll så länge:-)

Deprimerande

Usch... Idag vaknade jag upp på sådär dåligt humör som man bara gör ibland. En sådan dag när precis allt är tråkigt, trots att inget har hänt ens en gång. Nä, fy vad jobbig bara känslan är, ta bort den någon!!!

Annars har jag haft ett par fina dagar nu innan. Lördagens lilla grillfest gick fint. Många glada skratt och jättegod mat. Jag tar inte åt mig äran alls, då Sophias vårrullar och kycklingspett bara smälte i munnen tillsammans med Jannies potatissallad:-).  Dock blev det så otroligt mycket mat över att jag fick ringa redan på kvällen, till min "slasktratt" till bror;-) Kom och hämta mat!!!!, Och det gjorde han gladeligen och fick med sig mat för flera dagar framöver...En härlig kväll som sen avslutades med att även Emmelie tittade ner en sväng och tjatade loss med lite frisk blod.

Morgonen efter var lite tyngre... Vaknade upp lite tung i huvudet och det första man ser när man kommer ut i köket är världens diskberg över hela bänkarna. Phu, jag försökte ösa undan lite så jag kom åt kaffebryggarn bara.... En treo och lite kaffe på det, och ett uns av lite energi återvände igen. Tog tag i diskberget och var lite tacksam över att mina gäster aldrig ville gå in och sätta sig i vardagsrummet igår. Nu var det bara köket som var lite rörigt och faktiskt ganska snabbstädat när jag väl kom igång.

På eftermiddagen tittade Sandra, Björn och Devin ner på lite kaffe. Visst är han alltför go lille Devin, men han är i en jobbig ålder. Lite matt och slö som man var själv, och en lite gnällig Devin med egen vilja på det, var lite jobbigt... Men han hjälpte mig iallafall att rensa gårdagens chipsskål, så när de for vidare sen var det bara att plocka fram dammsugaren för andra gången samma dag. Chips överallt;-)

Resten av kvällen låg jag bara i soffan och blev väldigt förvånad när jag tittade till på klockan. Halv ett, och jag som då trodde hon var typ halv elva eller något sådant. Direkt i säng och vaknade faktiskt inte förrän 09.40 idag. Jag vet inte när jag sov så länge sist utan att ha jobbat eller gjort något särskilt på kvällen / natten innan.

Lite sol idag på förmiddagen och det blev kaffe och frukost på balkongen. Äntligen lite sol igen, trodde jag..Men säg den lycka som varar!! Två timmar senare öser regnet ner igen och det är kallt och rått. Lampor tända inne mitt på "ljusa" dagen, långärmat, långbyxor och jag fryser ändå. Vilken jäkla sommar!!!!

Mer kaffe blev det sen hos Emmelie. En liten "tjötstund" innan hon for iväg och jobbade. Själv satte jag igång och lagade mat till farfar istället.  Ska dit imorgon fm, efter jobbet, tänkte jag.

Är faktiskt lite trött på detta mellan varven, men får väl bara gilla läget antar jag. Det är väl det att jag känner mig lite less på allting idag, och då blir småsaker lite större än var de egentligen är. Klart jag inte ger upp lilla farfar så lätt, men visst hade det vart skönt om man slapp någon gång ibland... Känslan kommer gå över snart, bara denna helgen kvar nu att kämpa på med jobb och allt. Semester på måndag morgon, då blir allt lättare igen:-)). Kramar till er alla.

Seeeget som kola

Ja, nu börjar det närma sig semestern, men ännu har jag helgens 3 pass kvar. Det är segt nu, man bara vill komma ifrån nu. Tålamodet i botten, jobbet tråkigt. Men snart så....:-)

Vänder man lite på det är jag minst lika trött på vädret. Vad är detta!? Vilken oerhörd besvikelse det är, att det regnar var eviga dag nu. Jag som trots allt höll modet uppe ganska länge, och faktiskt trodde det skulle vända, har nu gett upp. Det kommer nog inte bli någon riktig sommar i år. Vi får nog fortsätta tända värmeljus inne och ha jacka på utomhus. Trist, men vädergudarna ville inte i år...

Så, efter några dagars frånvaro är jag nu tillbaka här igen. Ska erkänna att jag är trött på min blogg just nu och inte alls haft lust att skriva något. Tror jag ska ta en dag framöver och göra om lite här, byta ut lite fotografier mm så den känns lite nyare och fräschare. Det är bara det att det känns fel att ta bort min framsida. Troja var ju en av anledningen till att bloggen heter svartvit med färg. Jag tänkte lite filosofiskt att hon var svart och vit, och till livet i övrigt (som bloggen till stor del handlar om), sprakar det just av en massa färger i det svartvita. Ha,ha, lite långsökt men ändå;-)..

I måndags var jag hundvakt hela dagen. Började här hemma, men det gick inte alls. Den lilla skiten blev totalt förtvivlad när matte åkte, och lugnade sig inte alls. Sprang fram och tillbaka som en studsboll och gnällde konstant. Efter 1,5 timme gav jag upp och tyckte mest synd om henne. Istället for jag till Forserum och utnyttjade erbjudandet om att vara i deras hus istället. Känndes mycket bättre då hunden lugnade sig direkt, plus att deras två andra hundar fick sällskap till på köpet. Jag lämnade dom dock en snabbis igen och for till farfar. Blev ett riktigt snabbbesök, men hans mat är i allafall påfylld för några dagar igen.

På kvällen när Nina ringt och sagt att de snart var hemma igen, och jag kunde sticka om jag ville, for jag ut i skogen och plockade svamp. Det finns verkligen massor av svamp n, men de växer ju inte till någon storlek... Nåja, jag rev ändå upp lite små pluttar bara för att jag inte kunde låta bli. De växer på, och precis brevid, en stor stig, så jag vågade helt enkelt inte lämna allt för att bli av med dem till någon annan som går förbi och tar dem. Ni vet tävlingen jag har, måste ju ha svamp!!;-)

Klockan var nästan 21 när jag var hemma och efter att bara tagit en snabb dusch, bänkade jag upp mig i soffan, tittade på Wallander, drack vin och rensade svamp. Inget blev riktigt gjort, då även fb gick lite varmt ett tag från telefonen jag hade brevid mig;-). Wallander hängde jag inte alls med i, det var inte många svampar som blev rensade, och sen blev jag så trött att jag gick och la mig istället...

Igår var det fullt upp. Så fort jag fått i mig morgonkaffet for jag iväg och handlade lite inför idag. I dag är det nämligen ett litet party på g. Fick sen besök av Nina som lämnade av en ljuvlig lavedelplanta som tack för hjälpen med hundarna:-) Hon fick istället all min svamp, jag orkade helt enkelt inte rensa den och hade funderingar på att slänga. Aldrig mer så små svampar!!! Nina blev glad i stunden, men jag undrar om hon gav upp hon också sen;-)... Lite senare kom även Emmelie ner på lite kaffe och det var som vanligt "kacklande hönsgård" på oss en stund innan hon for iväg på annat håll.

Sen var det storstädning för hela slanten. Ville få bort det mesta av hundhår, grus och skog från lägenheten innan det kommer folk i eftermiddag/kväll. Har inte riktigt hunnit med allt på sista tiden och mitt hem var faktiskt ganska skitigt nu av hundar, hästar, svamp mm som har vart aktiviteterna i några dagar. Lite senare kom även Sophia hit med elgrillen vi ska använda idag. Lite sömn på det, och sen iväg till jobbet bara. Där gick den dagen/natten till ända...

Idag är det alltså dags. Jag har bjudit hem några kollegor och det ska bli grillat och vin. Blev lite misslyckat med allt folk jag tänkte bjuda, då jag insåg att de flesta ju inte är hemma på semestern eller har andra planer inbokat redan. Men jag fick ihop alla, utom en av oss, som är nattkollegor. De var egentligen viktigast, då vi ju aldrig träffas när vi inte jobbar ihop. Fick även med goa Maggan också (hon som var med och red i söndags också).

Maggan är en sådan mysig människa, och hade jag fått välja själv hade hon vart en stark kandidat som mamma eller mormor till mig;-) Sen var det barnkalas, sjukdom, jobb och resor som satte stopp för de andra jag bjöd. Tror jag (vi ) bjudit runt 7 stycken till, som av olika skäl inte kunde komma.

 Lite trist, men som sagt, det är semestertider och man får göra det bästa av det. Och det bästa ska jag ( vi) göra, för nu ska det förberedas lite inför detta idag. Grillspett av olika de slag, potatissallad, sallad, såser,aioli, bröd, jordgubbar, glass, grädde och massa snacks står på menyn. Och lite välkomstdrink mm  ska förstås fixas också. Nu är det full fart som gäller idag och det är bara att sätta igång med förberedelserna:-)  Ha det gott mina vänner:-)

Arg, glad, irriterad och lycklig:-)

Haft en minst sagt omtummlande helg. Mycket blandade känslor, men just nu har all ilska och irritation runnit bort, och bara lyckan kvarstår. Tack alla ni underbara människor som förgyller mitt liv<3<3<3

Helgens hundpassning blev till katastrof. Tänker inte gå in på allt, men jag blev lämnad med en hund i fredags:
Som inte kunde vara ensam
Som var hundaggresiv
Som var människoaggresiv
Som skällde konstant 24/7
Som morrade åt mig när jag sa till den att vara tyst
Som hade ETT intesse, en boll
Som högg (i luften) mot en arbetskamrat
Som drog i kopplet
Som har en ägare som inte brydde sig om att tala om varken när han skulle hämta hunden, eller vilka problem den hade innan....

Jag, som försöker ställa upp på folk, som försöker vara snäll och hjälpa, hamnade i en rätt konstig sits i helgen. JAG ställde in allt jag hade planerat sen innan,  jag "fjäskade" på jobbet för att ta med "monstret" dit. Jag försökte lösa, en vad jag trodde, var en krissitation för en person jag inte känner speciellt väl... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Allt har vart en katastrof från början till slut...

Igår var jag i upplösningstillstånd. Jag vill inte "hetsa" upp mig egentligen, men när ägaren inte svarar på varken sms eller i telefon om när han ska hämta hunden, så började jag få problem med allt. Är det normalt att JAG ska ha problem över någon annans hund, när ägaren inte kan svara på när hunden ska hem igen? Ett tag var jag orolig att jag skulle få "den" på halsen över min livstid..... Herregud, jag hade ju sagt att jag skulle iväg på söndagen...Nu löste sig allt till slut, men innan dess hade jag suttit en hel kväll (på jobbet) med att försöka lösa hundvakt åt hunden för att jag inte visste när ägaren skulle komma. Och jag skämmms över allt!!!

Jag är naiv och blåögd, försöker ställa upp.. Tji får jag, problem!!!. Och jag vet, Monica (älskade människa), att du är en fantastisk person. Som gjort så otroligt mycket för mig redan. Det är bara det att du inte har vett att förstå hur tacksam jag är, och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå heller;-).

 Iallafall skriver hon att hon kan ta hunden under tiden vi rider, om det krisar. Allt är verkligen kaos hos mig, jag har ingen hundvakt, det är inte min hund, jag vill inte ställa in det jag bokat för 5 andra personer sen ett par månader tillbaka...Vad gör jag??? Trots hennes oerhörda snällhet så känner jag mig sååå dum. Jag har en hund hemma, ska jag ge problemet åt någon annan? Ska JAG ,som är hundvakt lämna bort hunden i mitt ställe? Känns inte okej för hundens skull, inte för mig, men vad ska jag liksom göra????

Är så tacksam att så snälla människor vill ställa upp för mig, men känner mig så dum att inte reda upp mina egna problem jag fått på halsen. Faaan, jag avskyr verkligen att vara beroende av någon, även om jag vet att jag måste be om hjälp ibland (svårt!!!) Fick även tag i en kompis, kompis, som kunde ställa upp i Forserum. Tacksam, men det kändes inte bra alls att lämna en lånad hund till någon jag inte känner. Och att desstom behöva åka till Forserum innan för att lämna henne....!!!

Tack, gode gud så löste det sig. Ägaren ringde sent i natt och lovade hämta henne innan vi skulle iväg. Vilket han också gjorde (en timme senare än utlovat förvisso). Blev faktiskt glad då hon lämnade hemmet här:-0,.

Men trots min längtan till en ny hund här hemma, så började jag för en sekund tveka om jag ens är lämplig hundägare... Såhär kan det väl ändå inte bli i framtiden? Vad har jag gett mig in på?

Nja, jag VET ju att valpar är djävliga, jobbiga, biter och är små busiga"bebisar", men det ÄR väl skillnad Monica??? På denna hund som jag haft hemma nu, och på en ny valp som jag präglar själv? Hjälp, har jag tagit vatten över huvudet nu igen, jag som har planerat allt så bra, eller????!!!

Nåja.. Hunden är hämtad (jag är glad) och vid tolv idag for vi iväg till den efterlängtade ridturen. Jag är lycklig igen!!!

En sådan gudasnäll häst jag fick, och jag blev kär. Kanske lite slö, men ack så snäll att ge mig min nybörjartölt och bara vara till lags. Galopperarade och töltade fint på komando, men kanske lite "lat". Stannar så fort hon visstet att gångarten är slut för biten på rundan. Inte hästens fel, men det är väl det lite tråkiga med just sådana här rundor, hästen vet precis vad gränserna går, inga överraskningar och och man behövde verkligen bara "åka med" istället för att verkligen rida ...

Men lycklig ändå. Hästen gav mig tölt, hon gjorde det hon "skulle" om än i ett slött tempo trots att jag berömde och "hetsade" på lite med : Kom igen, du är duktig, braaa, kör påååå gumman;-)

Härligt underbar natur, jag är så nöjd med att jag fick ihop ett helt nytt gäng, där ingen kände varandra, men som ändå passade ihop:-) Åh, så kul det är att träffa alla kompisar och bekanta på ett sådant härligt sätt:-) Skickar in en bild på "min" söta lilla häst:-) Åh, hon var så fin, jag ville ta med henne hem;-)

Snottra, tack för turen du gav mig:-)

Hemkommen igen. jag har duschat och vart och handlat lite, då det var ganska rent här hemma nu när jag inte kunnat gå iväg i helgen. Emmelie (grannen) har vart här en stund och nu är det snart sängdags. Har knappt sovirtpå 2 dygn, och imorgon är det nya uppdrag som väntar... Farfar, och sen hundvakt igen... Jag återkommer, kram:-)

Hundvakt

Ja, då var man med hund i helgen då. Roligt, men också lite jobbigt då jag helt plötsligt blev vääääldig låst.! Ja, alltså denne lille hund är visst lite speciell och går visst inte lämna ensam alls, inte ens några minuter:-0. Hoppas jag inte behöver handla något i dagarna nu bara...

Den skäller på minsta lilla ljud utanför lägenheten och vaktar särskilt över trappuppgångens folk som går i dörren där nere. Ha,ha nu har jag fått att göra, och jag är glad att jag inte har några gnälliga grannar!! Men det är också kul nu när jag fått "ta hem" lite olika hundar nu på senare tid. Man lär sig mycket om både individen och hur ägaren har fostrat/ inte fostrat dem;-).

Ronja  här tex är jätteduktig på att ha lös, gillar inte andra hundar och drar i kopplet.. Hon har dessutom anpassat sig otroligt bra redan nu att "bo" här med mig. Ligger lugnt i min valpbädd i köket, och hoppar upp i soffan om jag byter rum. Gnäller inte efter husse, och har redan ätit, trots att hon är "kinkig" med maten i vanliga fall. Älskar sin egna boll, skiter i alla mina hundleksaker..

Louie som jag hade sist här hemma (ja, förutom Sally då), var nästan precis tvärt om.  Skällde inte på något. Käkade grisöron med god aptit, vägrade gå åt samma håll som jag ville när vi var ute,  för han skulle gå hem igen, och pep lite efter matte här. Låg gärna i hallen och trånade efter att bli hämtad igen..

På måndag är det sen dags att åter vara hundmatte. Denna gången åt Nina i Forserum. Vet inte riktigt än om planen är att jag ska vara i Forserum eller hunden här hos mig i Jönköping. En yngre förmåga denna gång (valp på ca 6 månader och kinesisk nakenhund). Mycket olika hundar alltihopa...Spännande och lärorikt på samma gång, man vet aldrig hur de är när de är "bortlämnade, trots vad ägaren säger innan.

Eventuellt blir det även en ny tur med ny hund nästa helg. Inget bestämt än till hundra, men troligtvis kommer Markus (syskonbarn) hund. Åh, jag är så dålig på de där kamphundsrasernas namn, men är det engelsk eller amerikansk stafford xxxx bullterrier  de heter eller något sådant??

Ronja verkar iallafall riktigt nöjd just nu. Lotta, Louie, jag och Ronja har vart på långpromenad precis, och jag har ingen aning om hur mycket denna hund motioneras i vanliga fall (glömde fråga). Vi var ute nästan 1, 5 timme och gick nästan hela elmiarundan som jag brukade gå med Troja varje dag.

 Känns jätteskönt att äntligen ha gått där igen, för det var också en av Trojas och mina standarrundor som det har kännts lite jobbigt med. Det känns i hela hjärtat med det där "hemvanda"med henne, och nu är hon inte med mig längre. Jag är väl löjlig, men när Camilla var här sist ville hon gå där med Robert. Jag sa: Nä, vi kan väl gå runt Rocksjön istället så att Robert får byta miljö lite?. Det handlade inte om Robert egentligen, utan om mina känslor för rundan...

Nåja, nog om hundsnack (ni är nog riktigt trötta på det, vid det här laget).

Jag har också hunnit med att klippa mig idag. Sista gången jag träffade min nygamla frisör, och jag tror jag sörjer lite. Det är jobbigt att få kontakt med folk man gillar, och sen bara försvinner de från ens liv. Idag berättade hon om vilken otur hon haft sista tiden och jag led. Från att ha haft sin arbetssitation helt klar för framtiden, så har det skitit sig totalt nu... Hon får inte vara kvar på "min" salong, och hennes projekt var glasklar. Hon hade fått lån på banken, fixat ny lokal och flera anställda för att starta eget inom 1 månad. För en vecka sedan fick hon reda på att ägaren till lokalen hyrt ut till sin släkting istället.... De hade bara haft ett muntligt avtal, och hon kunde inget göra åt saken. Lokalägaren gjorde sig dessutom onårbar för henne. Fy vad tråkigt, och nu gick man ifrån salongen idag, med en känsla av att aldrig se henne mer och inte veta hur det gick med allt för henne...

Och nu? Har tvättat lite idag och kvällen har redan börjat. Ska fixa lite kvällsmat, sätta mig en stund framför tvn innan läggdags. Tror jag ska hälla upp mig ett glas vin också, njuta av att bara vara till en stund. Är ganska trött och ska ju upp på morgonpromenad imorgon;-) Kram