Vilken dag

Ja, i onsdags var jag ju då barnvakt åt lille Devin, och jag hade inte behövt oroa mig för om han skulle tillåta mig att ha honom i några timmar. Snarare borde jag har blivit varnad för alla satyg!!;-). Jag säger bara "Kolla in bilderna och det lyser "djäkelskap i ögonen på skitungen"

Nä,jag menar inget illa,han är go till tusen,men herregud vad han har blivit klåfingrig sen sist. Det var att passa varje sekund,då "ungen" inte kunde hålla fingrarna borta från något.

Vi började dagen med en promenad runt Rocksjön i ishaka, och bara det var ett helt företag. Barnvagnen slängde åt ena hållet,Troja åt andra. Där i mellan tappades vantar,Troja snodde in kopplet i vagnen och jag balanserade ena stunden mot halkan och försökte i andra stunden underhålla både Troja och Devin samtidigt.

 Hemma efter dryga en timme och svetten rann. Devin hade somnat och jag tänkte "Skönt,nu hinner jag in med Troja,torka magen och ta av kopplet  på henne,samt få av mina egna skor och jacka innan jag hämtar honom".

Ha,ha,trodde jag! Hann inte mer än få in barnvagnen i trappuppgången innan han vaknade och började gasta högt. Slängde in Troja och in med ungen i samma stund. Redde ut avklädning och Trojas avundsjuka, och fick ytterligare svettattacker på samma gång ,innan jag själv fick klä av mig;-)

Väl inne satte jag Devin på en filt i köket med en del av Trojas "barnsäkra" leksaker,men inte ville han vara där. Nä,nu var det full rulle mot lampsladdar,kontaktuttag och golvljustaken i hallen. Hann inte mer än bära in honom i köket igen så var han ute i hallen igen...Jäkla skitunge!

Sen kom jag på den smarta ideen att stänga köksdörren för att hålla honom inom synhåll,men då var det nya rackartyg på g. Fick hjärtat i halsgropen ett antal gånger då han skulle hänga/klättra i gardinerna,välta ut Trojas vattenskål och dessutom "bankade" på Troja,ryckte henne i svansen och greppade pälsen ett antal gånger. Vet ju inte hur "barnsäker" Troja är i sådana här situationer och var på min vakt. Man har ju hört så mycket skräckhistorier om snälla hundar som helt plötsligt fått nog och hugger, och Troja är ju både avundsjuk och hade en "inkräktare" i huset.

När Björn kom några timmar senare,hade jag trota allt fått ihop lite middag till oss, och jag var glad att jag förberett mig innan med potatisskalning och gjort sås. Det hade jag aldrig hunnit med annars;-)Nu var det ju bara att sätta på plattorna och värma köttbullarna i micron. Hur i helskotta orkar folk vara föräldrar hela dagarna? Har fått upp ett nytt perspektiv på hur det är att vara småbarnsförälder. Att ni orkar,beundransvärt...

Somnade sen gott in på onsdagseftermiddagen innan jobbet väntade på kvällen. Trött för hela denna dag;-)