Precis som jag vill ha det

Vet inte vad som hänt de sista dagarna,känner mig plötsligt väldigt lugn och glad igen,efter en lång period som nästan tagit livet av mig.

Nja,riktigt så allvarligt har det väl inte vart,men när man levt nästan ett år med huvudvärk,magont,illamående,sömnlöshet,grubblerier,problem,stress och krav,så kan jag lova er att vissa dagar har vart en ren plåga. Ett litet fel i planeringen,eller en ny sak som dykt upp hastigt, och allt har rasat inombords. Man har velat lägga sig i fosterställning på golvet, lipa,skrika och be alla dra åt helvete.

 Jag har inte gjort det,och jag har lyckats reda ut det jag har åtagit mig. Jag har kunnat jobba utan att mina boenden fått lida,jag har lyckats få ihop vardagen och annat utan att bryta ihop. Jag har lyckats ta hand om Troja lika bra som jag vill,med ett få undantag då tid och kraft inte funnits. Jag har helt enkelt ridit ut stormen och börjar komma tillbaka igen.

Det finns en sak jag inte klarat ut i detta. Mitt egna sociala liv med vänner och bekanta. Dåligt samvete över att jag inte har umgåtts,hunnit fika,träffas och ringa till er som jag velat,men jag hoppas att ni som ändå finns i mitt liv,har lite förståelse över detta...jag har ju ändå haft små stunder med de flesta,men jag hade önskat att jag kunnat ge er mer. Jag hoppas det kommer framöver:-)

Men nu glömmer vi det gamla och går vidare. Ni som läste gårdagens inlägg,ser att jag hade en superdag igår. Denna dag är än så länge bara påbörjad,men den har startat lika bra.

Började med sovmorgon och gick faktiskt upp riktigt pigg idag. Då Troja ändå verkade trött idag,så unnade jag mig en långfrukost innan vi kom ut på dagens långpromenad. Tog en härlig tur ut sen och fick äntligen uppleva lugnet med att promenera utan stress och tider att passa. Troja har fått busa och vara lös,och jag njöt lite av bistra vindar och snöflingor. Faktiskt en härlig känsla när man är ordentligt påklädd och inte lider av kylan.

Träffade också på den "förföljande damen" idag;-) Ni vet hon som alltid skriker att vi ska busa med hundarna,trots att jag vart både förbannad och otrevlig mot henne ett antal gånger i början av vår "bekantskap" för ca 4 år sedan. Hon heter ju Marie och har numera en ny hund sen vi träffades första gången. Hennes Leo är en av Trojas favorithundar och vi har inte setts ute på säkert ett halvår nu. Jag har undrat vad det bivit av henne,och nästan saknat henne lite. idag var hon där igen och Troja sken upp.

Tyvärr var Marie stressad idag(hon skulle iväg på läkarbesök) ,så det blev bara lite snabbt hundbus i koppel idag.Det blir säkert mer gånger framöver nu då jag vet att hon lever. Jag trodde faktiskt tanten gått och dött,när vi inte setts på så länge (har hört på ryktesvägen att hon är alkis,och dessutom är hon ju inte direkt ung),men jag vet också att vi har lite olika tider ute. Jag var ju sen ut idag och träffade därför på henne..

Är precis inkommen efter det och det känns skönt att komma in i värmen,känna hur kinderna blossar av värmen och sätta sig med en varm kopp te och bara vara. Glo lite på datorn,skriva lite och inte känna att man måste en massa saker.

Planen för dagen är enkel. Ska steka lite fisk,göra min underbara kalla sås och potatis till denna och sen lägga mig att sova igen i eftermiddag. I natt är det jobb,och för första gången på ett bra tag,känns det härligt att få träffa mina boenden och verkligen känna att jag har den rätta sidan av ork och engagemang igen. Det känns som det har vart lite påklistrade leenden och falska öron som lyssnat på dem på sista tiden.

Även om de inte verkar har märkt något när jag vart stressad( jag är en bra skådespelare i dessa fall och blir lugn som en filbunke när jag är med dem),så känns det alltid bättre att känna inombords att man bryr sig på riktigt och faktiskt tycker hemskt mycket om dem alla. Det är bara det att jag inte riktigt orkat på senare tid, Nu är jag tillbaka och ska ge av mig själv igen. Precis som jag vill ha det i mitt liv:-)