Jag syftar på mig själv,men också en hel del andra människor. Jag tänker på julen och hur vi fixar och donar inför denna dag.
Jag sitter som vanligt nu på morgonen med mitt frukostkaffe framför datorn,och tänker på självaste julafton. Jag har pyntat mitt hem med tomtar,adventsljustakar, röda dukar,tomtegardiner och ja ni vet allt som ska till för att det ska se juligt ut.Jag har vart i skogen och hämtat granris,stuckit mig på barren och skurat kåda från händerna. Jag har funderat ut och beställt/köpt julklappar och slått in dem i papper och snöre.Jag har städat lite extra,tvättat lite extra,fyllt upp godiskålar och nötter på borden,samt köpt en massa mat som har tillagats i omsorg och nogrannhet. Till vilken nytta gör man allt,undrar jag?
Jag är klar med allt. Det känns naturligtvis skönt såhär dagen innan,men någon julkänsla har jag inte. I natt ska jag jobba,imorgon kommer jag vara trött. Då blir det att duka och fixa till maten innan gästerna kommer,sen ska det ätas och umgås en kort stund innan man står där med matrester,disk och fulla soppåsar igen. Julafton är sen över för min del och det är dags att dra till jobbet igen....
Vart tog mysigheten vägen,vart tog förväntningarna och lugnet vägen? I dag känner jag bara tomhet. Tomhet över allt jag fixat med,när jag vet att ingen av mina gäster igentligen bryr sig om något av det ändå. Kanske är de glada över att ha någon att gå till,det är ju ändå julafton,ingen vill sitta själv då.
Vi blir inte många vid bordet i år. Farfar är den äldste,Devin den yngste. På olika sätt kommer de inte se eller bry sig om varken maten eller julklapparna,den ene för gammal,den andre för ung. Pappa och Björn är inga julälskare heller. De säger själva,det är jobbigt och tråkigt,de är glada när det är över. Så jag undrar,för vem har jag gjort allt ? Varför försöker jag ens? Visst är det märkligt att man ska passa in i samhällsgruppen och göra samma saker,år ut,år in,trots att man inte ens vill?
För mig är julen, barnens högtid. Jag har ju lille Devin att vänta på för att få se tindrande ögon och förväntningar om julklappar. Kanske kommer han älska att proppa i sig julgodis tills magen gör ont och längta till Kalle Anka på tv. Men i år är han ännu för liten,han kommer inte förstå att det är julafton eller någon speciell dag alls. Kanske Troja iallafall blir glad över en extra köttbulle i år. Jag får hoppas det,trots att hon är hos svärföräldrarna just på julafton. Vi valde att göra så,då mitt hem är för litet för att vi ska få plats med en stressad hund som stjäler julmat,behöver gå ut när det är minst lämpligt,ska vakta på Devin,slicka på pappa och eventuellt bli plågad av Devins fingrar och få ont i magen av julmaten farfar kommer spilla på golvet;-)Inte lätt att få ihop allt med hund kan jag säga;-)...
Men iallafall. Jag vet att ni finns där ute. Ni som älskar julen,som ser fram mot att träffa familjen,se era barns glada tillrop. Ni som njuter av att alla är samlade,som myser och skrattar tillsammans. Ta vara på den. Njut och uppskatta det ni har,ni är lyckligt lottade:-)
Stort GOD JUL på er alla och jag önskar alla läsare en fin tid,oavsett vad ni tycker om självaste julafton. De flesta är ju dessutom lediga någon dag extra,så passa på att unna er ett par goa sovmornar,lite extra god mat och tänd lite ljus bara för er själva. Ta vara på ER och gör inte bara saker för andra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar