Det är verkligen dags att göra en förändring i mitt liv. Problemet är att jag inte vet hur. Det är inte en förändring,det är många...
Jag har ju tjatat om att nästa år ska bli "mitt". Att jag ska lugna ner mig,ta hand om mig och prioritera mig själv mycket mer. Nu har jag funderat på detta i dagar och undrar hur jag ska få ihop det.Jag inser att mina förutsättningar inte är dem bästa.
Till att börja med måste jag verkligen ta tag i min vikt. Borde vara enkelt,men jag vet inte hur man ska göra. Jag fattar att man helt enkelt kan minska kaloriintaget,minska mängden mat och äta nyttigare som tex mindre grädde,smör och fett (om man nu inte väljer LCHF då). Det borde inte vara något problem,men sen var det det som ställer till det. Jobbet!
Det går inte äta regelbundet med ett nattjobb. Äter man inte regelbundet,ja då sparar kroppen på det man ätit och kroppen går på lågförbränning. Att jag dessutom har ett schema där jag jobbar ett par dagar i taget och sen är ledig gör inte saken bättre. Det går inte få till fasta tider helt enkelt. Sömnen är problem nr 2. Sover man inte bra och regelbundet,ökar kortisolet i kroppen. Detta ger viktuppgång. Hur sover man regelbundet med ett nattjobb? Hur ska jag kunna gå ner i vikt undrar jag?
Borde naturligtvis också ta tag i detta med ciggen. Men hur ska man lyckas? Hur ska jag orka med alla abstinensbesvär med dåligt humör,svettningar,huvudvärk och samtidigt orka stå emot suget när jag rökt i 23 år? 23 års vana att bryta,hur gör man?.. Jag vet att det går,men har jag karraktär nog så det räcker?
Sen borde jag verkligen börja träna eller iallafall göra något fysiskt, mer än mina promenader. Har börjat få ont i ryggen och känna mig svagare i kroppen överlag.Men även här är det problem. Det låter så lite med att offra kanske 1-2 timmar 3 gånger i veckan på att simma eller träna,men det är iallafall 6 timmar. 6 timmar där jag får offra antingen hunden eller sömnen för att hinna med. Jag prövade ju förra året. Det var inte roligt att först gå långpromenad på 1,5 timmar,slänga in hunden och iväg och träna direkt,sen hem,fixa något att äta och sen ut med hunden igen. Det blev liksom lite väl aktivt att motionera drygt 4 timmar i sträck och detta kanske en dag där man jobbat på natten och inte sovit...Ska man dessutom vara strikt med maten i detta,så tar det faktiskt tid att fixa ordning på det också.
En annan dröm jag ju har,är att kunna flytta. Jag vill ju så gärna köpa mig en större lägenhet. För att göra den drömmen sann,måste jag spara pengar.Och nu pratar vi om mycket pengar. Att köpa en lägenhet med en kontantinsats på 20%,,så bör jag ha runt 130-140 tusen på kontot. Ungefär lika mycket jag har banklån på...Jag vet att jag kommer få lite pengar så småningom,men frågan är när och det kommer naturligtvis ändå fattas en hel del om lånet blir betalt...
Jag har bestämt mig för att köpa minsta möjliga i år. Det är ändå inte mycket jag behöver i prylar och kläder,så det borde inte vara ett så stort problem. Rökningen kostar massor av pengar,men det gör även tränings/simningskort.Hunden är förstås inte billig heller,men hon är ändå viktigast. Inget är gratis och jag vet inte hur jag ska få ihop allt.
Detta var då mina mål att försöka komma tillrätta med. Tittar jag på dem,så känns det ganska hopplöst,men det borde det väl inte vara? Det borde kunna gå om man verkligen vill? Om jag får ett i övrigt lugnt år,ska jag väl kunna kämpa med detta. Det är ju för MIN skull jag ska göra det,för MIN farmtid,för MIN hälsa. Någon som har lite tips för mig ,får gärna skriva en rad.....
Efter en smörgås utan smör,tar jag nu och traskar ut på långpromenad. Ett första steg;-)
2 kommentarer:
Ja du, nikotinet. Jag är ju storsnusare. Det är kanske billigare än cigg, jag vet inte, men jag skulle inte palla att sluta. OCH, jag vägrar ha dåligt samvete för det. Har försökt sluta ett par gånger men börjar så fort det händer något som gör att jag tycker synd om mej själv. Man är ju ganska patetisk egentligen. Min terapeut säger att det är Freudianskt. Vi tröstar oss själva oralt. Endel genom att äta med munnen, endel genom att stoppa en snus under läppen. Alltså, det blir så onödigt JOBBIGT att hela tiden känna sig som en svag människa för att man är rökare/snusare. Livet är så jobbigt ändå, utan att man behöver plåga sig själv i onödan. (Tycker jag)
Vad gäller din pengasituation så håller jag tummarna och önskar dej Gott Nytt År! Kram
Att sluta är inte lätt,och jag har väl inte direkt dåligt samvete för att jag röker. Det är främst pengarna de kostar och att jag varje natt på jobbet hör vår KOLpatient hosta sönder lungorna.Det låter inte trevligt och man får sig en tankeställare.Men visst är det som du säger,vi tröstar oss. Jag har ramlat dit ett antal gånger vid mina sluta-röka-försök,just på grund av att man vart arg,förbannad eller ledsen över något...Nåja,vi får se hur det går.
Önskar ett stort gott nytt år tillbaka till dig,kram Eleonore
Skicka en kommentar