Precis så känns det när precis allt man gör går fel,trots att man alltid försöker göra sitt bästa.
Dagarna går och allt jag önskar mig är tid. Jag försöker nu få ihop en lägenhet att fira jul i,men inget verkar vilja stämma.
Har i dagarna satt upp en stor kruka med granris och pyntat. Det blir istället för gran detta år,då jag helt enkelt inte får plats med något större i år. Det ser inte bra ut! Grenarna hänger och spretar åt fel håll,och när dekorationen väl var där,såg det hela mest ut som...Ja,jag vet inte vad faktiskt. Missnöjd!
Köpte en massa julblommor i lördags och skulle plantera dem vackert i farmors gamla kopparkittel på stativ. Även här ett misslyckat försök att få till något vackert,trots att jag köpt en massa vackra dekorationer,mossa,och annat pyssel,samt planterade allt omsorgsfullt. Allt ser rörigt ut bara...
Fortsatte med balkongen, försökte hänga upp lite granris i amplar för att få lite julstämning och känsla. Har pyntat med röda och silvriga små kulor,men resultatet är ett slokande,spretigt ris som mest ser ut att ha hämtats på någon sopptipp.
Igår ringde Sandra och behövde barnvakt. Känner mig förstås hedrad,men kan inte låta bli att ändå känna att varenda gång någon behöver min hjälp,så är det dagar när jag jobbat,är skittrött och har massor att göra i övrigt. Att nu hunden var dålig i magen och jag inte hade hunnit fixat något här hemma av dagen,blev det ett stressmoment så jag inte hann sova mer än en timme. Hur trött som helst efter en jobbig natt på jobbet,och flera dagar med dålig sömn dessförinnan.Hade natten innan vart vaken sen fyra,då Troja behövde gå ut och jag inte kunde somna om efteråt, och natten innan det blev det inte mer än fyra timmar heller.
Nåja,förutom mitt misslyckade bak för några dagar sedan och att min mat (som jag ändå brukar lyckas med) blir helt fel,så börjar jag känna mig otursförföljd och misslyckad. Det ständiga samvetet har gnagt för hunden i dagar,då jag vart så uttömd på energi att jag inte hunnit med henne till 100%. Men idag skulle jag råda bot på det också..
Bestämde mig för att verkligen gå vår långpromenad idag på morgonen och efter att en riktigt ruskig natt (vädermässigt) på jobbet hade avverkats,där det både spöregnat,blåst och faktiskt åskat,så såg det rätt så ljust ut på morgonen när jag åkte hem. Månen tittade fram lite i mörkret och regnet var inte mer än lite lätt dugg och knappt det.
Kom hem och möttes av en hund i halv panik. Hon har ju vart dålig i magen i ett par dagar och nu var det akut. Hann knappt byta skor innan jag fick springa ut med henne och i stressen glömde jag både vantar och mössa.
Efter ca 10 minuters gångväg kom regnet,haglet,blåsten och snön tillbaka. Allt på en gång och jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Haglet piskade kallt i huvudet,händerna blev blåfrusna,tightsen jag hade på mig, smetade blött och kallt om benen, och glasögonen var både igenimmade och fulla med vatten. Jag såg inget,men ville inte ta av dem,då de skyddade ögonen lite mot allt piskande som kom från luften.Kände mig så liten mot vädermakterna,men traskade på i en blandning av envishet och hopplöshet.
1,5 timme senare är jag nu inne igen. Fryser och hackar tänder,känner noll glädje över att ta tag i hemmet och försöka pynta om skiten här hemma. Någon mysstämmning finns inte,hur mycket jag än försöker. Är mest trött och gnällig och undrar varför jag återigen sitter med känslan över att jag ska göra jul för klanen Andersson. Jag skulle ju inte göra något i år,jag skulle ju skita i allt?!. Och hur gick det med vädret? 5 minuter från hemmet så slutade regnet tvärt,himlen är om inte blå,så iallafall ljust grå utan regnmoln. Känns som ett hån allting nu!
Men,men. Humöret upp. Jag är nu ledig i några dagar och det är väl lika bra att sätta igång med allt. Kokar fisk och ris till Trojas onda mage för tillfället,och ska sätta igång med ytterligare ett försök med pyntet här hemma. Har iallafall lyckats knåpa ihop lite julklappar i år redan,och har bara ett fåtal kvar att komma på och handla. Det blir väl jul även i år,även om inte allt blir så bra för min del.
Själv önskar jag mig bara en sak i år. Tid till mig själv och hunden,och att få göra saker som jag själv vill utan att någon ber mig eller kräver av mig. Nästa år ska bli mitt "Säga-nej-till-folk-år"! Inget illa men, jag behöver det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar