Jag fattar inte att jag ska ha så svårt att komma igång på morgonen. Jag sover ju så gott som alltid ganska många timmar de nätter jag är ledig,vaknar av mig själv runt 7-8,men väl uppe på benen hamnar jag i någon ny koma...En koma som att jag bara vill sitta och stirra ut i luften i minst två timmar utan att göra något mer. Till och med frukost är jobbigt att göra,trots att jag oftast är hungrig..Man har ju lärt sig att gå upp om man ska iväg på något,man gör sig klar och åker bara. Jag undrar om jag någonsin igen kommer klara av ett dagtidsjobb? Tänka att pallra sig upp 5 dagar i veckan (ja, jag vet att ni är mååånga som gör det) och ställa klockan lika ofta...
Tanken om detta kom upp på medarbetarsamtalet. Jag saknar att jobba med psykiari. Att få umgås med kollegor,att få jobba med mina boende. Att vara en del av deras dag och inte bara en kompis på natten. Så länge jag har hunden kvar är det inget alternativ, och det gör att jag känner mig lite hindrad till att göra vad jag vill. Man är låst och det vet jag ju så väl.Jag gjorde det valet när jag köpte henne..
Det byggs nämligen ett nytt boende i Jönköping nu. Det kommer starta upp om bara någon månad. Vi som har fast jobb i kommunen får söka tjänsterna,det finns lappar om detta på jobbets anslagstavla. Skulle vara kul att få vara med från starten på något helt nytt. Spännande och intressant,men inte för mig,inte nu. Kanske en annan gång.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar