Tomt

Ja, nu sitter jag då här ensam. Nä, jag känner mig inte ynklig på något sätt, bara tom och uttömd på energi. Som när luften går ur en ballong efter lång tid av ett pysande hål.

Sjävklart är det oerhört tomt nu. Helt tyst och på något sätt lite ödsligt. Jag är ju inte van vid känslan att ingen kommer hem längre. Har svårt att ta mig för något, sitter och blippar på datorn här utan att egentligen veta vad jag letar efter där...

Borde städa (det är mycket skit som ramlar fram när man river i alla grejer), borde ta mig för något, men jag har ingen lust just nu. Och faktiskt, jag behöver inte heller. Antar att både smuts och dammråttor ligger kvar tills den gången jag orkar ta hand om dem. Känner också att jag borde gå ut, göra något.

 Herregud jag har inte vart utanför dörren sen jag kom hem från jobbet i går morse. Men hur kul är det att bara gå ut? Ingen hund i släptåg, så konstigt det känns att gå ut själv, som att lämna skorna hemma ungefär...

Borde kanske fundera lite på att handla. Behöver en ny tv och en micro iallafall. Sven har lämnat desssa två prylar tills i helgen, så jag står inte utan än. Har en urgammal och liten tjocktv i sovrummet, den duger, men det är klart, den är liten och både bilden och ljudet är väl sådär. Funderar bara på att köpa en ny, jag ska först se hur mycket jag saknar en större och finare tv. Är ju inte någon tvmänniska egentligen, men har ju blivit van vid våran 50 tums nu...

En micro ska jag köpa iallafall. Kan ju vara bra att ha nu om man inte lägger så mycket tid på maten framöver. Smidigt att värma. Får se imorgon om jag tar en tur, annars hinns väl även det med framöver.

Borde också komma iväg till banken någon dag. Fick tillbaka lite pengar av Trojas försäkring och jag bröt ihop igen. Pengarna känns så fåniga och löjliga för det liv jag förlorat istället. Samtidigt, nu är jag själv, jag får försöka snåla lite och hålla ihop ekonomin så gott det går. Är inte så bekymrad egentligen, men det blir förstås inga lyxutsvängningar och överkonsumtion.

Men det är inget bekymmer, jag har aldrig vart rik, jag har gnetat i flera månader nu, det är bara att fortsätta i samma spår. Med risk för att låta okännslig, så kostade ju Troja mig en hel förmögenhet varje månad, nu har jag inte den utgiften längre. Maten blir billigare på en person och även bensinen till de extraturer jag tagit för att Troja skulle få andas skog och få springa av sig. Jag ligger dessutom på ett bra plus denna månad och det känns bra i allt elände...

En sak gjorde mig däremot glad idag. Jag är absolut inte säker på om det blir någon ny hund för mig, det får jag ta ställning till senare och fundera vidare på. Det som gjorde mig glad var att jag pratade med min vän Camilla i telefon idag. Hon erbjöd sig att bli min "nattmatte" om jag bestämmer mig för en ny hund. Hon har själv lite problem med sina arbetstider och få det hela att gå runt med sin hund Robert (kul namn, jag vet).

Hon fick ju också ändrade planer i sitt liv, då hennes gamla Lady gick bort ganska nyligen. Tanken var att Robert och Lady skulle ha sällskap av varandra och kunde vara hemma lite mer i varandras sällskap sen om dagarna. Men då Lady blev akut sjuk (åldersrelaterat) så är nu Robert ensam kvar.

Snart kommer Camilla få svårare att anpassa sina arbetstider och sitter i en taskig sits själv. Hon är ju sambo hon med, men de jobbar båda dagtid (och lite kvällar för Camilla mellan varven). Jag har lovat hjälpa henne om det behövs, men blev samtidigt otroligt glad över att även hon gav mig ett alternativ om att det går att lösa om jag bestämmer mig för att ha hund igen.

Det jag mest grubblar på är om jag är beredd på all låst tid, allt jobb det innebär att skaffa en ny hund. Jag vet att skillnaden kommer bli enorm på både det positiva och det negativa, det går inte jämföra. Troja var sjuk. Hon var inte krävande i sig, ställde aldrig till med problem, men låste upp mig med alla tvång, både med sin sjukdom och med min inställning om att hon var av aktiva raser och bara skulle aktiveras mycket (även om jag säkert var överambitös i all välmening ibland).

En ny hund, och eventuellt en valp, skulle kräva väldigt mycket. Uppfostring, ensamhetsträning, rumsrensträning och  otroligt mycket tid där det inte går att välja bort ens en dag, ens en timma att slöa på. Sönderbitna saker, tålamod och mycket kärlek.

Samtidigt, med en valp skulle livet bli roligt igen, det skulle vara jätteroligt att få vara med från början, och jag tror iallafall att kontakten mellan hund och människa blir ännu så mycket bättre om man är med från början och präglar en liten valp. Troja och jag var ett härligt team, men ändå har jag saknat att inte fått vara med från början. Väljer man dessutom en ras som inte kräver massor med aktivitet och motion för att må bra, så underlättar det ju både dagarna och tiden med att man inte är "tvungen" att springa ute 4 timmar om dagen när hunden väl är "klar" och nöjer sig med lite mindre. Tror också att jag behöver ha en vän för att må bra, min "vårdkänsla" och "ta-hand-om" behov kräver att jag har någon att bry mig om:-)

Nåja, jag är inte alls klar med vad jag vill med något än, allt är bara nerskrivna tankar just nu. Ska försöka att inte ens grubbla mer just nu. Bara vara  på botten ett par dagar och "ynka" mig, innan man sakta börjar klättra upp på stegen och tar tag i allt igen. Kram