Jag tror de flesta som läser här inne redan vet vad som hänt. Jag tog ett beslut igår,gällande min hund. Kan inte med ord beskriva hur jävla pissigt det känns. Som ni säkert förstår handlar det om att låta min hund gå vidare. Jag orkar helt enkelt inte mer.
Ni som följt mig här,ni som känner mig,ni vet att hon aldrig vart riktigt frisk. Jag har bävat för denna dagen i flera år.
De sista månaderna har hennes päls och hud vart så ful. Bulor i skinnet,mjällig,torrt skinn och "skabbig" päls. Den senaste veckan har jag varje morgon vaknat av att hon kliar sig. Varje promenad har börjat med att hon rullat sig på rygg för att det har kliats. Varje dag har jag försökt borsta bort de otäcka mjället,överdoserat med återfuktande. Varje dag har jag tittat på och lidit för hennes skull. Jag orkar inte se detta mer. jag måste släppa taget och låta henne bli fri från sitt lidande.
Men hur rätt det än låter när jag skriver,så är känslor och tankar inte med mig. Kunde jag gjort mer,vad det något jag kunde gjort bättre, har jag valt ett rätt beslut nu? Faan,jag har lipat som en hel vårflod under två dagar. Smärtan är enorm,vad gör man för att ta bort den?
Troja lever än. Jag kan bara ringa ett samtal till min sambo och säga: Gör det inte. Då är allt som vanligt igen,hon kommer hem igen och inget har ändrats. Visst vill jag slå numret och få hem henne,mina känslor vill ringa,men hjärnan stoppar mig. Hon blir aldrig frisk,tänk om det är JAG som orsakar lidandet med att låta henne leva. Jag vill inte vara den personen. Har man skaffat djur får man se till att ge dem det de behöver,hur ont det än gör.
Troja och Sven och åkte till svärföräldrarna igår eftermiddag,beslutet var redan då fattat. Dagen var svår,men för Trojas skull klarade jag hålla ihop mig. Hon fick ett par extra grisöron under dagen,jag smekte och pussade henne,var som vanligt glad i rösten. När de åkte fick hon bara ett par klappar och ett snabbt hejdå. Allt för att visa att allt var som vanligt. När dörren stängdes fick känslorna komma och det gjorde de med bravur. Jag kommer aldrig mer får se henne.
Idag kommer hon få vara lös på svärföräldrarnas gård. Hon kommer få jaga katterna,leka med de andra hundarna och springa av sig i snön. Hon kommer få en bra sista dag, och om det nu finns ett liv efter detta, så hoppas jag att jag får möta henne igen och berätta att det var för hennes skull denna dagen kom.
Allt påminner om henne nu. Jag försökte vara stark igår,plocka bort lite av hennes saker. Det gick inte helt. Vissa saker slängdes bara in i garderoben,så konstigt alls känns. Så tomt,så orättvist,så förbannat svårt. Hela mitt liv har fått en vändning,jag vet inte ens vem jag är utan henne. Hon har präglat mitt liv i så många år,funnits där vid min sida. Nu finns inte sidan där längre,jag känner mig halv,känner mig stympad,känner mig maktlös,arg,förbannad och ledsen.
Men man får försöka gå vidare,jag försöker fokusera på att det inte var bra med henne,hon är sjuk,hon ska inte behöva lida,beslutet var rätt,hur jävla fel det än känns....
Vila i frid min älskade,älskade prinsessa. Du kommer alltid vara saknad,alltid älskad,aldrig glömd. Mitt hjärta blöder,mina tårar faller,men jag gjorde allt jag kunde för att du skulle få ett så bra liv hos mig som möjligt. Finns inga mer ord att säga. Farväl min ängel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar