Dags för en slapparkväll

Idag har det vart fullt upp. Kom hem från jobbet på morgonen och var riktigt trött. Hade vart skönt att sova en stund, men kom sen på, att jag precis innan jag åkte till jobbet igår, så hade jag tagit fram köttfärs från frysen och planen var att jag skulle steka köttbullar till brorsans middagsbesök på onsdag. Bara att sätta igång med andra ord..

Efter att ha rullat 1 kilo färs, fortsatte jag i samma anda i köket. Stekte efter köttbullarna upp pyttipanna, pölsa, fisk. Skalade och kokte potatis mm till farfar. Och när jag ändå var i gång gjorde jag en sats kolakakor till farfar också. Phu, det var svettigt och varmt i köket en stund där...

I en av pauserna av all matlagning ringde jag upp pappa. Ännu en gång tog han upp det förslag han hade att erbjuda mig (denna gång nykter)..Jag kan nog inte smälta det riktigt, och har nog inte fattat vad det innebär riktigt än,  för att ens vara riktigt glad åt det hela. På något sätt är jag så van vid att kämpa, slåss och  överleva att jag inte kan fatta att allt bara skulle lösa sig helt oproblematiskt nu. Nä ,jag vågar inte tro helt ut och sitter fortfarande i en sits där allt känns otryggt och konstigt...

Jag vet inte längre vad jag ska säga. Är så otroligt tacksam, så otroligt glad, hoppfull och nöjd, men ändå är jag mest glad över några helt andra ord han sa idag. När jag sa : "Det är dina pengar, du ska inte behöva känna att du måste ge bort. Jag skulle naturligtvis bli glad och tacksam, men jag klarar mig utan att du behöver känna tvång med att hjälpa mig." Orden tillbaka var:" Du har aldrig fått något här i livet, du har alltid ställt upp, jag vill hjälpa dig."

Orden betydde mer än pengarna. En bekräftelse på att någon iallafall sett att jag försökt allt jag kan med att hjälpa och stötta där behovet har funnits. En bekräftelse att det har vart uppskattat utan att man fått en blick, ett ord eller ens ett tack många gånger. Det värmde och gjorde mig åter lite ambivalent i sinnet....

Vidare for jag till farfar. Vi skulle upp till Nässjö, för utprovning av ny hörapparat. Jag var som vanligt ute i god tid, då jag skulle "lassa" tallrikar för veckan som kommer också.

Väl i Nässjö var det riktigt lärorikt. Nu kan jag en hel del om hörapparater och hörseltest, efter att nyfiket frågat runt hur allt funkat;-) Lyckades få människan på hörselcentralen att både berätta, beskriva och tala om allt jag behövde veta för att sköta detta åt farafar. Blev betrodd med en massa saker och lyckades "lura/övertala" henne till att fixa lite extra med farfar idag då han inte gillar en massa nya besök. Det blev utrensing av öronen och hörseltest, förutom den avgjutning de gör för en ny apparat. Lyckad men lång dag, både för farfar och mig.

Väl i Forserum fick jag ytterligare fina ord av farfar också. Jag är så ovan vid beröm , att jag nästan blir tårögd nu när jag får ännu mer uppskattning. Jag vet att farfar är väldigt tacksam, men när han gång på gång berömmer och tackar, säger att han inte glömmer och att han inte överlever utan att man hjälper till. Ja, då värmer orden och allt annat blir oviktigt. Vad är en massa pengar mot att man är uppskattad? Vad är livet utan att man får dela det med människor som litar på en och uppskattar det man gör för dem. Lilla farfar, klart jag gör det för dig....

Men nu är jag hemma igen. Är otroligt trött och vill bara gå och sova. Nja, klockan är bara 18 och det är väl lite väl tidigt;-).. Inväntar ett telefonsamtal från en vän om ca en timme, så jag får hålla mig vaken en stund till. Tror jag ska hälla upp mig ett glas rött, kura in mig med värmefilten och bara slappa idag. Imorgon har jag en helledig dag framför mig (förutom tvättid) och ska fortsätta med min röjning i lägenheten.

Go kväll på er, kram