Under Trojas och min tur ut idag var jag allt annat än social. Sambon hemma i flera dagar och jag kände behov av egentid. Kom ut lite senare än vanligt (lat och trött),och hoppades på att inte träffa någon av mina "hundägarkamrater" under turen. Gick min runda baklänges idag (allt för att slippa rutiner) och kom fram till "Bowling Arena" vid Kinnarps. Ser ett gäng barn och suckar djupt. Barn betyder att man ska förklara,gå omvägar och och svara på frågor..
Tar väl inte mer än fem sekunder innan jag hör ett barn ropa: Får jag klappa hunden?. Jag svarar tillbaka: Nej,helst inte. Orkar inte vid varje möte förklara varför,och kände mig bara trött. Två sekunder senare får jag ett glatt hej tillbaka,och inser att jag träffat förskoleläraren Assi också..
Assi,var en av de "tjejer" jag blev bekant med på en minisemester i september/oktober i en stuga med ett "tjejgäng" som åkte dit(jag har skrivit om det innan) och gillade skarpt. En otroligt stark tjej som vart med om incest och diverse grejer i sitt liv, och som jag kom bra överens med, då vi var på stranden i Halmstad och hade fotointresset gemensamt. Jag blev djupt imponerad av denna kvinna som idag jobbar med en bok för utsatta barn,som har föreläsningar,spelar teater och verkligen jobbar med dessa problem hon själv blivit utsatt för . Imponerande och stark! Har en hemsida till henne,sök på "den dolda pärlan" så hittar ni henne säkert:-) Annars är en länk denna: Kommer sen,funkar visst nu inte att länka....
Skitkul att träffa på henne igen,trots att vi ändå har haft sporadisk kontakt via fb nu,och sedan innan bestämt att träffas igen. Som vanligt har det inte blivit av,men nu är "fröet" grott igen för en kontakt. Ska försöka hålla kontakten nu,hon är en underbar människa av det lilla jag känner henne (vi delade rum en helg i Halmstad och fotade en del på ensamma promenader bara hon och jag).
Idag blev dock träffen inte så lyckad;-) Vet inte vad hon tänkte om mig när den ene pojken ropade efter mig" Får jag klappa" och jag svarade "Helst inte". Jag blir så himla trött på folk ibland. Det är inte det att jag kan "unna" folk att klappa min hund,men Troja blir rädd/osäker när 10 barn kommmer fram och ska hälsa,hon är obekväm i situationen och jag vill inte vara ansvarig för att hon hugger efter någon. Man orkar heller inte alltid vara pedagogisk och förklara varje dag...
Efter att Assi nu kommit fram att prata med mig,kom även några barn fram till Troja. En stund gick det bra. Jag gav en liten kille en godisbit att ge Troja och han sken upp. Jag blir glad av att ge barnen en positiv känsla,men sen kom säkert ytterligare 5-10 barn fram till oss och Troja började skälla och morra. Hon gillar inte när folk flyger på henne.. Det ingav iallafall lite respekt och jag tror barnen förstod med detta...(efter att jag berättat att hon inte var van vid barn).
Kunde sen gå vidare med en go känsla av att tha räffat en vän...Idag var jag ledsen över att inte kameran var med. Så mycket grönt har kommit.fåglarna satt brevid mig när jag gick förbi och hararna skuttade som bara den. En stor miss,men det blir väl fler tillfällen framöver...
På vägen hem plockade jag sen ihop lite påskris. Har fjädrarna hemma,men har inte orkat pynta än. Känns lite meningslöst att pynta påskris när sambon inte är hemma och jag jobbar hela helgen,men det är ju en tradition iallafall och ska snart göras;-)....
Nu dags för lite middagslagning. Utan recept (ni fixar ändå om ni vill) så blir det idag kokt potatis,stekta falukorvsskivor och blomkålsstuvning (vit sås med kokt blomkål i)..Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar