Jag trivs ganska bra med allt ändå. Jag känner mig stressfri och kan leva mer i nuet. Jag märker det så väl själv, eftersom jag kan sitta och prata med både folk i verkliga livet, och i telefon, utan att tänka på annat och känna oro för om jag ska hinna allt för att nuet tar tid. Det är en häftig känsla som jag upplever, och den är skön och befriande.
Första gången jag kände den var när jag åkte hem till Nina i torsdags. Jag behövde inte vara hemma och passa mattiderna längre, ingen satt och väntade på mig, och eftersom jag fick mat där, så behövde jag heller inte laga mat när jag kom hem. Lyxigt värre!
På kvällen när Björn och Devin kom, var det samma sak, ingen stress för att det snart var dags att lägga sig, hinna med kvällsmaten innan dess pga att Sven skulle upp tidigt och jobba nästa morgon.
Även under fredagen kom samma känsla över mig. Jag sov till halv tio, vilket inte händer kanske mer än ett par gånger om året. Det var skönt att få den tiden, och sen bara tänka på att hela dagen är min och jag kan göra vad jag vill med den. Äta när jag vill, inte titta på klockan, bara tänka på vad jag gjorde för stunden.
Var ju även och köpte micron ( och några pelargoner) i fredags, och kom på mig själv att inte bara rusa in i affären, ta det jag skulle, och stressa hemmåt igen. Nä, jag kunde gå runt och titta lite i lugn och ro och njuta lite. Det här måste jag ta vara på i framtiden, att leva i nuet:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar