Igår kom då Sven hem från sina föräldrar och Troja var förstås inte med. Jag frågade honom tre frågor: När skedde det, var hon glad precis innan, och gick det fort. Det skedde under lördagen, hon var glad och det gick snabbt. Märktes på Sven att det var svårt även för honom, så då gick jag tillbaka till min gamla roll som den starka, och kände mig tryggare i den. Det är mycket lättare att hålla sina egna känslor lugna när man får en roll för någon annan.
Visst känns det oerhört tomt nu. Ingen som tigger grisöron, ingen som sitter och väntar på att pizzan är uppäten och vill slicka rent kartongen,ingen som bökar runt i soffan och vill bli kliad på magen, ingen som lägger sitt huvud i mitt knä. Men det gick ändå bra. Visst tittade jag ner på golvet varje gång jag skulle resa mig ur soffan för att inte trampa på henne,och visst var det med en konstig känsla man gick och la sig utan att säga godnatt till henne och utöva vår "ritual" med klappar från mig och slickar på min arm från henne.
Men jag tror jag har accepterat nu att det är såhär. Visst hade jag gärna tagit en sväng runt Elmia nu på morgonen med henne, men samtidigt. Tittar man ut så regnar det och blåser. Idag får jag den morgonen jag ändå saknat ibland. Att faktiskt inte behöva gå ut i ruskväder och får äta frukost i lugn och ro. Allt med blandade känslor förstås.
Nu under förmiddagen ska jag ägna mig åt lite praktiskt. Ringa Trojas försäkringsbolag och säga upp försäkringen. De borde bli "glada", då hon kostat dem en hel del genom åren..Ska också ringa vetrinären och avboka den tid vi hade i morgon för vaccinering. Ska i samma veva försöka att se om det går att avbeställa hennes sprutor (medicin) som jag beställde för lite mer än en vecka sedan. Jag hoppas det går, då de kostar 1200 spänn, vilket inte känns jättekul att betala nu när jag inte behöver dem längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar