Ältar hund igen

Åh, jag har verkligen bestämt mig. Jag vill ha hund igen, jag ska minsann klara det:-).

Har inte kunnat hålla mina fingrar borta från datorn och knapprat valp, första tiden, ledighet, ansvar, uppfostran, ensametsträning, rumsrenhetsträning och en massa olika sidor om raser och mentalitet på olika hundar. Åh, jag vill, jag är beredd på utmaningen:-)

Jag har ju aldrig haft en valp och inser (visste) att det var jobbigt. Alla sidor jag läst bekräftar det, och jag vet ändå att jag vill och kan. Men det måste lösas praktiskt och det är mitt stora bekymmer idag.

Folk är så snälla, folk vill ställa upp och hjälpa, men det hjälper inte alltid mig i min situation. Jag funderar fortfarande fram och tillbaka om ras, ålder och tidpunkt på hund. Jag gick igår in på en sida om hundraser, jag vill ju verkligen hitta rätt ras för mig och mitt behov. Det finns tre raser jag funderar på lite mer allvarligt, en av dem är just en sådan ras jag blivit "erbjuden" av "min datorvän". Jag gör tester på nätet av "Vilken hundras passar dig", och samma raser kommer upp varje gång. Tre hundraser, vad ska man välja?

Tre raser. Jag väljer mellan Golden retriver, Kromfohrländer och Schnauzer. Schnauzern och Kromfohrländern verkar ganska lika mentalt och motionsmässigt, men verkar kräva en lite fastare hand. Är jag för snäll för dem, och får istället en ouppfostrad och odräglig hund pga mig själv?

Har ju dock alla möjligheter på att vara lite "hårdare" nu när jag vet vad jag gjorde för fel med Troja från början;-) . Man lär sig av sina misstag..

Golden är otroligt söt och vänlig hund, men lite för stor (eftersom jag önskar en mindre hund denna gång), och kanske lite mer motion om man ändå jämför raserna. Oavsett vad folk ser i allmänhet hos golden, så anser jag att golden behöver mer stimulans än att bara vara ren sällskapshund. Jag är dock beredd och villig att ge alla de tre raserna jag funderar på, mer än att bara vara helt rena som sällskap. Kurser ska införas oavsett ras, men det känns tryggt att veta att de inte kräver massor om man är sjuk, trött eller inte orkar någon dag..

Nummer fyra finns också. Folk skrattar och hånar mig, men en mellanpudel känns inte heller så fel. Jag avskyr deras "konstiga" klippningar", men inser att en helklippt pudel är både intelligent och perfekt som sällskapshund. Den ger sällskap och älskar sin "familj", men har tyvärr ofta ögonsjukdommar som nackdel. Inget speciellt krävande i övrigt, bara  lite småkurser, trix och allmäna promenader för att hålla den nöjd.

Jag gillar flera hundraser. Utseendemässigt så älskar jag doberman, "flatten", irländsk setter och schäfer (vit herdehund), men de kräver för mycket av mig nu när jag är själv med allt. Kanske en annan gång...

Men mer problem uppstår än bara rasval. Som kommunalarbetare så får vi lägga våran semester tidigt på året. Min är redan klar och på de ynka 3 veckor jag har tagit, så räcker det knappast att ta hem en valp på. Hade jag vetat hur livet såg ut för en månad sedan så hade man kunnat planera, men nu var det ju inte så...

Jag har också en utlandssemester inplanerad i början av september ( 31 augusti-7 september). Jag kan ju knappast ta hem en hund tre veckor och sen lämna bort den så snabbt för att jag ska iväg..Vill ju inte heller avboka, då resan sedan länge är betald..

Jag kan heller inte ta mer semester under kommunens "huvudsemester", då alla scheman redan är klara med vikarie och allt. För att det skulle fungera bra för mig, är en bra period att ta hem en hund efter min utlandssemester i september. Då har jag ca 1 månads semester kvar som  jag kan plocka ut, samt att jag funderar på om pappa kanske sponsrar med lite pengar, så det är möjligt att jag har råd att ta tjänstledigt ytterligare ett par veckor för hundens skull...Planerar man riktigt väl, så kanske jag dessutom kan få in 2 veckors extra ledigt om jag räknar med min "långledighet" på schemat också...

 Hundvakt har jag ju sen, men jag vill ge en hund/valp en bra första tid med mig först, och låta den bli trygg och lugn med mig som ägare och vårt hem som vårt:-) Jag längtar, men vi får se vad som är möjligt framöver..

Jag kan tänka mig en blandras igen, bara jag vet att det är friska raser bakom och att jag vet att raserna är okej med mitt behov. Jag har naturligtvis vart ute på blocket och kikat lite, (det finns hur mycket hundar som helst, sorgligt, men sant). Är det bättre att ge en "omplacering" ett bra liv och ännu en gång ge upp hoppet om en egen valp från början?  Man slipper ju mycket jobb och "problem" med mycket,men det blir ändå inte riktigt samma sak som att få prägla en valp från början. Frågorna är många än ,och jag grubblar vidare....