Tack....

Efter turen till mormor igår for vi allihopa iväg till Elgiganten. Vi hade börjat prata om datorer och fotografier hos mormor,och jag som ju vart så orolig för att min dator ska lägga av och alla mina bilder försvinner,blev rekomenderad av Björn att köpa en extra hårdisk.

Sagt och gjort,när Björn är inblandad ska det gå undan,så direkt upp och handla som sagt....Väl däruppe hittade vi en billig hårdisk som dessutom var bra pris på.Björn tog en och gick iväg till kassan och betalade!!!! Jag hann knappt reagera och hade inga kontanter på mig att ge till honom.

Nejdå,min älskade bror ville betala för att jag fixat lite med mat och sånt till dem. Jag blev både jätteglad och överaskad,men jag har väldigt svårt att ta emot saker. Känner skuldkänslor över att inte göra mer för dem, och har nästan dåligt samvete nu...

Känns väl igentligen fånigt,men jag kan nästan bli lite tårögd när folk gör något för mig. Det händer inte så ofta, och jag räknar aldrig med det,så när det väl händer vet jag knappt hur jag ska bete mig. Var precis likadant när mina arbetskamrater skickade ett kort och en chokladbit till mig när jag var sjukskriven och hade brutit foten för några år sedan.Låter återigen fånigt men jag började gråta när jag öppnade posten. Det kändes så himla fint att någon just tänkte på mig utan att jag just fyllde år eller att det var jul. Då är det ju  "bara  " ett mer eller mindre tvingat beteende som man "ska " göra just därför.....Herregud,jag har blivit en riktig lipsill på senare år och känslor svämmar över allt som oftast. Vad ska jag göra med dessa,för mig,nya känslor???Jag som alltid ska vara så kontrollerad och stark,det funkar inte i min personlighet att vara så lättpåverkad!!!;-)

Tror också det är därför jag försöker ge små saker till folk i vardagen. Jag gillar att göra små överaskningar till människor,även om de inte är så stora och kostar massor av pengar. En liten blomma som grattis till nytt boende,en liten sak till någon nyfödd bebis,eller bara ett fint ord till någon som behöver det.

Minns att jag dumpade av kantareller jag plockat till både mormor och Nina,( om det nu var förra året,) och det är sådana små handlingar jag gillar att ge bort. Bara en liten tanke om att de finns i mina tankar, och att de få bli uppskattade lite vardagen utan att räkna med det. Eller som att en måndag bjuda på smörgåstårta på jobbet bara som en liten tanke för uppskattning,det är så jag funkar....

 Tack alla ni gulliga människor för att ni finns,det värmer så mycket. Och tack älskade Björn för hårdisken.Känns riktigt bra att mina foton är säkrade så jag kan göra en fin fotobok till er om Devin sen. <3...