Och så vänder det igen....

Säger det ofta,men säger det igen: Något fel är det på Eleonore....Kan man vara lite manodepressiv (ja,jag vet att man kan) så är jag nog det...Har haft ett par depressiva dagar nu,men nu vänder det igen och livet ler mot mig. Igår kändes livet nattsvart,idag är det riktigt vitt igen...

Gårdagen började nämligen med en ganska tuff natt på jobbet. Jag var riktigt trött när jag kom hem på morgonen,men som vanligt går det bara inte att strunta i allt och dra täcket över huvudet. Ut med hunden i regnet och väl hemkommen från det,så dyker nästa problem upp. Farmor har inte svarat i telefon på ett dygn, ringer pappa och säger. Ja,inget konstigt om de gör något annat i någon dag,men jag hade pratat med farmor i söndags och då var hon inte pigg alls. Jag blev såklart orolig och ringde,ringde och ringde.Inget svar!! Farfar är ju mer eller mindre ganska döv(så han kanske inte hörde telefonen),så jag visste inte vad jag skulle tro om läget. 

Jag sa till pappa att någon av oss måste åka dit,alternativt få tag på någon granne som kunde åka dit och kolla läget. Jag var skittrött efter en tuff jobbarnatt och pappa skulle fixa lite innan jobbet,så jag föreslog grannar. Pappa tyckte det kändes dumt,men jag sa att det finns ingen förhandling,det visar ju bara att man bryr sig och är inget att skämmas över. Pappa kom med namn på grannarna, och jag letade efter telefonnummer på nätet. Erbjöd mig att ringa,men pappa kände väl sig dum över att inte ha kommit på ideen själv och lovade ringa och kolla läget.

Innan vi ens hann ringa någon,hade farmor ringt pappa själv. Mycket riktigt så låg hon inlagd i Eksjö och vi kunde andas ut. Inget jätteallvarligt,men nu är man ju orolig för farfar istället. Klarar han sig i några dagar utan att någon ser till att han äter/tar sin medicin? Ni förstår,farmor och farfar lever som förr,där kvinnan gör allt i hemmet och farfar kör grovjobbet. Vet liksom inte ens om farfar klarar koka tevatten själv,tragiskt men sant.....Dessutom,han är ju faktiskt 90 år och är väl inte 100% klar i skallen längre...Nåja,farmor skulle antagligen komma hem idag igen,så det finns inget jag kan göra mer just nu heller..

Resten av dagen var jag sur och vresig. Känner mig ibland som en jäkla slav som ska fixa med allt,ta tag i saker, och ha koll på läget i alla situationer. Mår piss när folk frågar:Hur är det med den och den,och vad får de för hjälp, och dessutom talar de om vad JAG ska göra för att få allt att bli bra.? Faan,ring själva och gör något istället!!!!


Men som sagt,idag känns det bättre igen. Har haft en lugn natt på jobbet och har vart på gott humör. Åkte hem och gick min långrunda med hunden. Träffade på två hundägare jag brukar samspråka lite med när vi träffas och sånt lyfter mig. Jag älskar igentligen att träffa folk,hur osocial jag än kan vara ibland...Gamla gubbar,med gamla hundar,kul att tjata lite skit bara,... Knepig personlighet,men det är jag i et nötskal...


Hemma igen, och nu ser jag istället fram emot att träffa "min" älskade unge idag. Har bjudit in Sandra och Björn på middag idag, och såklart finns det en liten baktanke;-) Till att börja med vill jag kolla av läget att allt är bra/under kontroll med föräldrarna,men så vill jag naturligtvis få pussa lite på Devin också. Jag åker ju iväg på min semestertipp imorgon, och jag har ju inte fått träffa min lille gounge på över två veckor nu. Måste få se "min" lille bebis innan dess för att kunna ha en go semester och kunna koppla av ordentligt..

Så vad händer mer? Jag skickar iväg sambon för att lämna av Troja själv nu i eftermiddag. Dels hatar jag att ta avsked av henne (ja,jag vet att det bara är en hund och att vi är tillbaka om några dagar),men tanken är också att hinna städa av lite hemma under tiden. Känns betydligt bättre att komma tillbaka igen sen, till ett nystädat hem och slippa börja röja det första man gör.Troja kommer vara hemmifrån i 5 dygn nu,och det känns. Jag vet att hon både överlever och har det bra,men en mattes hjärta blöder. Tur jag inte har barn,för jag hade blivit den exemplariska curlingmamman,och det är ju tyvärr inget positivt...


Men iallafall. Jag ska sätta igång med att förbereda lite middag nu till Björn och Sandra. Kanske dags att börja packa lite resväska också,då vi åker tidigt imorgon...Jag önskar er en underbar helg så länge, och återkommer antagligen framåt måndag igen. Finns risk för bildbombadering då:-)


Kram på er!!!


Skickar med lite bilder på min "nya" balkong som jag är riktigt nöjd med nu:-)