"Pöjken" han växer.....

Har för tillfället lite skrivkramp,men ska ändå slänga ihop några rader till er.

I går var jag barnvakt åt lille Devin några timmar, och när jag sedan tittade tillbaka på några fotografier av honom,så ser man verkligen hur han växer så det knakar. Blir mer och mer förundrad för varje gång jag träffar honom,om hur snabbt det verkligen går....

Efter att inte ha några egna barn att jämföra med,så börjar man nu förstå andra föräldrar när de pratar om att bebistiden går så otroligt fort. Herregud,det känns som det var igår jag satt och väntade på det där speciella telefonsamtalet om att :"Nu var det det klart,och en pojk/flicka kom till världen kl....." Igår fyllde han redan 7 veckor,lille plutten, och faster Eleonore ser till att det finns fotografier på honom i framtiden;-)...Här i fasters famn för lite mat....

I övrigt händer inte så mycket. Jag försöker hjälpa Sandra och Björn så mycket jag kan/hinner med den stressiga, och ibland även omväldande tiden som ett litet nytt liv ger dem. Fixar lite med middagsmat till dem, och ställer upp som barnvakt med jämna mellanrum när de behöver. En ovan roll även för mig,men det går bättre och bättre. Och vad gör man inte för att underlätta för sina medmänniskor om man kan.

I natt var det dock jobbet som gällde igen. Hade en ganska lugn och go natt får man ändå säga,men som det kontrollfreak jag ändå är,så försökte jag göra lite extra i natt, eftersom min journatts-kollega var en vikarie. Trots att våra vikarier alltid är underbara och duktiga,så vill man ju ändå att de boende ska känna sig så trygga och tillfredställda som möjligt när man går hem på morgonen. Som "ordinarie" personal så vet man ju att en del kan uppleva det lite jobbigt med nytt folk omkring sig,så jag har försökt underlätta så mycket jag kan med samtal. Jag har nu en natt kvar innan jag går på min långledighet på schemat. Denna gång ska jag verkligen försöka att vara ledig,så jag hinner ägna tid åt vovve och barn istället;-) Visst är både jobbet och pengar viktigt för mig,men ibland tar livet vändningar där man får omvärdera vad som är viktigast i stunden...Nu är en sådan prioritering!

Troja och jag har iallafall hunnit med en promenad nu på morgonen i ett strålande och vackert väder. För er som inte har hund,kan jag bara säga att visst är det jobbigt att varje dag,flera gånger om dagen,i alla sorters väder "tvingas" att vandra ut på rundor,men om ni visste vilka härliga känslor det också ger.Att ganska trött efter jobbet se på när världen vaknar till liv på morgonen,att få uppleva hur det riktigt knakar i träden av vilja att släppa fram sina små spröda små löv,och att dag för dag får följa blommor och djur som varsamt sprider dofter,ljud och färger över landskapet.
Idag doftade det sommar ute och för att vara lite grov i munnen,så knu**ade hararna på som bara den. Ha,ha,Världen är igentligen fantastisk med att sprida liv omkring sig;-) Lägger in ett par vårbilder till er igen, så ni får se att det finns hopp om en bättre värld även i år..För visst tvekar vi alla ibland, med alla naturkatastrofer,sjukförsäkringar,krig,mobbing,våld och annat elände vi får uppleva allt för ofta!