Kom inte i säng riktigt så tidigt som jag jag tänkt igår. Klockan var nog närmare tolv när jag vinglade in i sovrummet. Ett par vinglas vid datorn och det slog till direkt (vilket jag visste innan) i skallen.
Men idag är det söndag och jag börjar en ny period i mitt liv. Låter väl kanske lite lustigt i era öron,men idag har jag bestämt mig för att inte stressa mer. Nu ska jag jobba på att bli lite lugnare även inombords och inte pressa mig till bristningsgränsen hela tiden.
Det har vart ett tufft,men även ett mycket lärorikt år hitintills. Jag har bara inte hunnit smälta allt när det hänt,utan kört på och försökt vända ut och in på mig hela tiden.
Först var det ju Sandra som inte mådde så bra efter att goungen kom till världen och det var en rätt påfrestande,men också väldigt givande och en lärorik period. Jag som ju inte är speciellt van vid barn,stog helt plötsligt i en situation där jag var tvungen att försöka hjälpa den lilla familjen på det sätt jag trodde var bäst. Det har vart många turer fram och tillbaka med flytt och annat praktiskt även med dem,men idag har jag "släppt" dem vidare i detta ämne.Både goungen,Sandra och Björn verkar må helt okej igen och det känns varmt i hjärtat. Att de kanske har problem med känslor och lite praktiskt kring hur de ska lägga upp vårdnaden om Devin, är säkert jättejobbigt för dem,men sådana saker kan de hantera, och jag tror säkert de båda växer i ämnet och mognar med detta. Känslostormar har vi ju alla i våra liv mellan varven. De klarar sig bra och snart kommer förhoppningsvis min tid där jag istället kan ägna mig åt att fika och umgås med dem på ett bra sätt med skratt och glädje istället för tårar och gräl.Nu vill jag börja vara med och se hur Devin börjar lära sig krypa,gå och börjar säga sina första ord..Älskade unge,du är så himla go(och det är ni föräldrar till honom också):-) .
Nästa period kom i sommras,där semestern regnade bort,inget roligt hände och jag kände mig nere och trött på allt. Släktingar som bråkade,ingen sommarstuga och Troja som var lite halvdålig i sin allergi.
Hösten sparkade sen igång med en massa förändringar på jobbet. Ny chef,nya arbetskamrater,nya boenden. Mycket övertid och nya förändringar. Jag hängde bara med i svängarna och blev tröttare och tröttare. Försökte få tid över till mitt hem,till Troja,till kompisar,men allt blev bara stress och en massa måsten.Såg bara fram mot mina två semesterveckor för att vila upp mig igen.
Och nu var då semestern slut. Inte en dag vilat blev det. Veckorna bara försvann och istället blev det ju flyttning och massa annat. Har naturligtvis haft ett par bra dagar med Ullaredsbesök och ett par vinkvällar,men tyvärr så påverkas ju även roliga saker av att man är sliten och trött sen innan.
Men nu. Nu är livet tillbaka hoppas jag. Visst finns det även en hel del "jobb" för mig kvar där ute i världen,men inget som måste göras nu och på en gång. Jag har lite roligare saker framför mig nu och det är dags att ta hand om Eleonore lite igen. Ser fram emot en helg i Falkenberg i november med spa och goda vänner. Ser fram mot lite lugna och behagliga dagar med skogspromenader och småplock. Ser fram emot några dagars ledigt (hemliga datum för att inget ska bokas) framöver. Ser fram mot att ekonomin är på rätt köl igen. Ser fram emot att släppa stress och press. Ser fram emot att säga nej till all övertid jag blir erbjuden (något enstaka kan jag tänka mig bara).Och framför allt ser jag fram mot att försöka vara en vän till mina kompisar och en bra matte till min hund igen. Allt har liksom kommit i andra hand detta år...
Idag ska jag bara gå runt och ta det lugnt,småplocka lite här hemma och försöka sova innan jobbet i natt. Ingen hund och sambo hemma idag och en hel dag att inte göra mer än vad jag själv vill på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar