Kärlek....

Jag känner kärlek för mycket. Man kan älska på så många olika sätt och jag kan känna kärlek både till själva livet och till så mycket runt omkring. Jag har blivit en riktig känslomänniska på senare tid och kan till och med förvånas själv ibland. Höll nästan på att börja gråta av ömhet till en boende på jobbet för några dagar sedan. Personen har vart med om en hemsk sak och jag fick tårar i ögonen när jag pratade med denne om det hemska. En sorts kärlek till mitt jobb finns alltid i mitt hjärta och det är många gånger jag känner ömhet och sorg över vad mina boende vart med om och upplever i sina liv.

Idag har jag vart hos Sandra och lille Devin för en liten fikastund under förmiddagen. Jag älskar både Sandra och Devin,fast på olika sätt.Sandra för att hon är en otroligt stark person som kämpar på och klarar sig i en ibland orättvis och svart värld,men också för att hon är en snäll och go människa förstås. Devin för att han är en så otroligt charmig unge som alltid lyser upp tillvaron,och dessutom är han ju son till min bror som jag ju också älskar,men på ett helt annat sätt. 

Naturligtvis finns det många jag skulle vilja ge en speciell rad om kärlek till,men alla ni som finns i mitt liv betyder mycket,även om vi hörs av sällan eller ofta:-)


Men iallafall. Idag var första gången jag fick se Sandras nya lägenhet och det var en riktigt charmig sådan.Jättefin, och jag blev dessutom bemött med nybakad och smaskig kaka när jag kom:-) Troja var förstås med, och var rätt jobbig på sitt vanliga påträngande sätt (avundsjuk på Devin och ska slicka på allt och alla),men i huvudsak fungerade det ändå bra. Det är väl här jag ska erkänna att min hund är ouppfostrad och bortskämd,men samtidigt får mina vänner och bekanta faktiskt stå ut med att jag har en hund som inte alltid kan lämnas hemma bara för att hon är just jobbig vid besök.


Kameran var med och goungen var som vanligt charmerande