Helg?

Jodå, nu är det helg. Iallafall för mig ;-).

Jag har vart fruktansvärt trött i helgen, och inte gjorde det saken bättre att hela gårdagen var uppbokad på annat.

I lördags hade vi en ganska mysig kväll på jobbet. Jag och min jourkollega fixade chips, popcorn och lite dricka till våra boende, lagom till att Eurovision Song Contest började på tv. Som vanligt (tyvärr) är intresset av sådana här "gruppaktiviter" lågt, och mestadels av kvällen satt vi själva i soffan. Dock fick jag lite glatt sällskap av min kollegas hund Ronja, som var med kvällen till ära.

Som ni ju alla vet vid det här laget, så slutade ju kvällen otroligt bra för vårt svenska bidrag som sjöngs av Loreen. Röstningen visade ju dessutom att varenda land (förutom Italien) gav henne poäng, så i år kan man ju faktiskt säga att hela sångtävlingen visade på att rätt låt vann. Bra Sverige, och bra jobbat Loreen, du sopade banan med de andra :-)

I går (söndag) var jag jag helt slut när jag kom hem. Ville inget hellre än att gå och lägga mig, men det var bara att sätta igång med plikterna ändå. Mat lagades först till farfar och sen blev jag överaskad av att Sandra ringde. Devin hade ställt sig upp i vagnen när de var ute och gick, och stått på huvudet rätt ner i asfalten sen. Sandra var i närheten, och undrade om hon kunde komma och tvätta av pojkstackarn.

 Lille plutten var helt blodig i ansiktet, hade bitit sig i läppen, fått en rejäl bula i pannan och skrapat upp kinden. Dock verkade allt ha gått ganska bra ändå, och blod ser ju oftast värre ut än var det brukar vara.

 Bara vi hade tvättat av honom lite, så mutade jag honom med lite chips, och då var han inte så ledsen längre;-). Sandra var dock för säkerhets skull uppe på Ryhov sen, men det verkade lugnt med grabben som tur var.

Efter denna incident for jag till farfar. Han var förkyld och var tveksam till att följa med oss ut och äta sen. Vi skulle ju, lite försenat, fira pappas födelsedag med ett resturangbesök i Nässjö.

Trots allt följde han med sen, och jag, som i vanlig ordning, har sämsta möjliga lokalsinne, råkade fråga farfar om vi skulle svänga av vid något tillfälle i Nässjö. Han sa nej, vilket resulterade i att vi körde fel, kom ut på den store vägen igen, men mot Jönköping denna gång... Ha,ha, vajerräcke hela vägen och jag fick åka tillbaka nästan ända till Forserum innan jag kunde vända åter mot Nässjö igen.. Tur vi var ute i ganska god tid;-)

Väl i Nässjö blev det ett ganska misslyckat resturangbesök. Pappa hade beställt bord, men ändå fick vi vänta på maten i 1,5 timme. Jag var trött, farfar sjuk och har svårt att sitta still så länge. Pappa och min äldsta bror skulle iväg och hämta en möbel efteråt, och lillebror hade "stuckit" ifrån jobbet en snabbis för detta. Nä, jag var lite sur att det blev såhär, då jag hade sett fram mot lite mat, för att sen snabbt komma hem och lägga mig lite innan jobbet. Till resturangens försvar var maten god, men servisen dålig, och det drog ner hela betyget...

Efter att farfar var installerad hemma igen, var det bara att bita ihop och köra hemmåt. Göra jobbarmackor och dra iväg igen. Hade hoppas på en lugn natt, men tji fick jag. En av våra boende var lite sämre psykiskt, och försökte rymma ut i pyamas och barfota hela tiden. Jag fick sitta på "vak" vid ytterdörren och stoppa i säng personen ett antal gånger innan det blev tyst. Konstigt jobb man har egentligen;-)