Jag tog med mig kameran ut idag och fotade lite. Hade önskat lite mer sol,men annars är det riktigt kul att fota bla is när det är såhär kallt. Bilderna blir ofta ganska häftiga av diverse skulpturer som naturen fixat helt själv.
Men nu är jag inne igen och tänker ta en lugn dag. Har kommit in i massa funderingar igen,och vet inte riktigt hur jag ska göra med vissa saker. Jag vet inte om det är jag som är känslig eller om det är livet som spelar mig ännu ett trist spel,men ibland blir jag så fruktansvärt trött på att folk vill/tror/kräver att jag ska lösa alla deras problem.
Det är ett väldigt fåtal människor som har hjälpt mig att klara ut mitt eget liv,ett fåtal människor som hjälpt mig eller funnits där när saker krisat för mig (och tro mig,det har hänt ett antal gånger). Ett fåtal människor som ens brytt sig om att fråga mig om hur jag mår när saker inträffar. Men ändå,så fort ett problem dyker upp för någon annan,då är det jag som ska göra något åt det,det är jag som ska trösta,stötta,lösa,komma med svar.
Jag är ingen gud,jag är ingen psykolog,jag är ingen människa som kan göra under.Jag är bara en trött människa som blir ännu tröttare när folk lassar över sina bekymmer på mig,som ger mig sömnproblem för att jag grubblar på era problem,ger mig mardrömmar om natten när jag lyckats somna.Gör mig på dystert humör om dagarna när jag tänker på era problem.
Jag jobbar som bekant inom psykiatrin. Jag antar att ni vet att mitt jobb många gånger innehåller tragiska händelser,trasiga, olyckliga och sjuka människor som mår dåligt, och där människorna behöver min stöttning och hjälp. Det är ett yrke jag valt,som jag trivs med och som jag brinner för. Men när jag är ledig från jobbet,behöver jag lite "ro" från bekymmer,jag behöver,precis som alla andra, leva mitt liv och göra saker som piggar upp mig. Lösa mina egna angelägenheter,få vila,få skratta,få må bra. Inte "jobba" dygnet runt på andras problem.
Ja,idag är jag trött. Jag vill gärna vara en bra vän,dotter,barnbarn,syster mm mm,Jag bryr mig om er alla,men jag vet inte hur andra tänker,jag kan inte få folk att göra annorlunda,jag kan inte rå för att problem dyker upp i ert liv,om folk runt er sviker er,inte gör som ni vill,gör er ledsna.Jag är inte dom, jag kan inte göra något åt det,jag kan inte ta ansvar för andras handlingar. Jag kan inte finnas där för alla hela tiden. Försök förstå att jag behöver lite lugn jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar