Vad annorlunda det känns. Jag sitter här,inkommen efter en skön och solig promenad vid Vätterstranden. Nästan lika härligt som att gå på stranden i Falkenberg,men ändå så annorlunda. Lugnet är borta...
Helt plötsligt susar bilar förbi,människor plingar med sina cyckelklockor och vägarbetsmaskiner och mobiltelefonsignaler avlöser varandra. Hundar skäller,folk stressar runt på gångbanorna och sammanbitna människor går med snabba steg mot arbete,dagis eller annat de ska göra.
Är det inte skrämmande hur vi håller på? Jag har fått mig lite tankeställare i helgen, och jag måste försöka sluta att alltid känna mig pressad. Jag måste få lugn inom mig. Jag måste få andas och bli stark innifrån. Jag ska fortsätta jobba med mig själv nu.
Aldrig kommer vi ifrån vissa plikter och ansvar,men kanske går det att ändra kraven en del. Känna efter mer hur man vill ha det, och inte låta sig påverkas av att andra är på ett annat sätt.
Måste jag jobba övertid på jobbet för att få några kronor extra i månaden,eller är det mer värt att kunna njuta av en gratis promenad med hunden utan att känna stress? Kanske är det bättre att låta sig sova mer när man är trött,än att tvinga sig att vara vaken för att stressa runt och göra en massa saker som att städa och tvätta varje dag. Det är ju inte så att jag inte har kläder att byta med om jag inte tvättar så ofta.Och vem bryr sig om att jag har några smulor på golvet igentligen?
Nä,jag ska verkligen försöka skärpa mig på denna punkt. Min vardag är en stor del av mitt liv,jag vill ha den bättre nu:-)
2 kommentarer:
Jag tycker att det låter bra att du äntligen fick känna på det inre lugnet under din helg, det lugnet behöver vi alla känna då och då mitt i den stressiga vardagen.
Det är nyttigt att stanna upp ibland och tänka efter varför man gör vissa saker och kanske försöka förändra lite.
Du är så gudasnäll Eleonore och har så svårt att säga nej till allt och alla, så mitt råd till dig blir att tänka mera på dig själv, och försöka att inte få dåligt samvete när du tackat nej till något.
Kram Jannie
Tack Jannie. Jag ska försöka jobba på att strunta i saker och att säga nej lite oftare,men vanor är svåra att bryta.. Jag tackade iallafall nej till jobb på Kastanjegården när de ringde igår,ett steg i rätt riktining:-) Kramar
Skicka en kommentar