Jag känner mig på något sätt ganska kall,som att jag inte accepterar. Men det är också fel,för jag är både en varm människa och jag förstår vad döden innebär. Jag vet nog bara inte hur jag ska hantera mina känslor inför mig själv och andra. Äh,jag vet inte om det stämde heller,det där lät nog lustigt också,jag berättar ju öppet om någon frågar eller det kommer på tal i något sammanhang.Jag kallar mig ambivalent så länge då(känslomässiga störningar,med ett enklare ord).
Klockan är 08,jag har fått i mig min frukost. En macka mindre (brukar äta två),då jag har börjat tänka lite på min vikt. Den har verkligen skenat iväg, och aldrig i mitt liv har jag vägt så mycket som jag gör nu. Jag struntar i några dieter,det håller inte,men jag ska minska mina portioner istället.
En smörgås till frukost och hälften av vad jag brukar äta till kvällsmat.Middagen ska jag äta halva tallriken med grönsaker istället,men ändå äta så jag blir mätt. Därimellan ska jag försöka få in en frukt eller bär-smothie till lunch,då jag äter alldeles för sällan. Äter ju ofta frukost vid 07-08 och sen inget förrän Sven kommer hem vid 15-tiden.Då brukar det bli att vräka i sig istället.
Det får dessutom vara slut på pizza ett tag nu...8 kilo ska bort,inte överdrivet mycket,men fy vad de stör mig dessa kilon. Känner mig helt enkelt tjock och klumpig. Kläderna stramar, trots större storlek, och jag skäms för min kropp.Nä,ännu ett steg mot en bättre vardag,jag måste tänka på mig,min kropp och min hälsa. Där ingår det att äta normalt.
Dags att resa sig från stolen. Ska ta mig ut på långpromenad nu på morgonen och rensa huvudet i ett frostigt och vitt landskap. Det ser kallt ut och är fortfarande ett par minusgrader ute,men jag känner att inget kan vara bättre nu innan jag ska iväg till Forserum. Jag vet att det är jobbigt med begravning och att luften rensar ordentligt. Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar