onsdag 9 november 2011

En farfar på vift

Måste bara berätta om min lilla farfar. Vi har vart oroliga för hur han ska klara sig själv nu, och vi har antingen varit där, eller haft telefonkontakt med honom ett par gånger om dagarna. I måndags var det ingen som skulle dit så pappa och jag ringde under hela dagen,men fick inget svar. Klart vi var oroliga,men Magnus hade sen sett honom i fönstret efter jobbet,så det var ju okej då.

Även igår fick vi inget svar när vi ringde, och det började kännas lite olustigt. Jag började med att ringa Jeanette,som brukar titta upp mot fönstret när hon åker förbi på väg till jobbet på mornarna. Hon hade sett att det lös på morgonen och det kändes lite bättre,men inte bra.

Efter tandläkaren igår for jag och Troja ju till skogen, och jag fortsatte ringa utan att få svar. Jag hade ju tänkt hälsa på i samma veva där. Jag tog mig då friheten att använda nyckeln till hans lägenhet och gå in och titta. Hemtjänsten hade vart där och diskat på morgonen,och farfar hade tagit sin medicin.Allt väl antagligen,men utan att vi visste var han var.

På kvällen ringde Jeanette. Hon berättade att farfar stått utanför hennes hus när hon kom hem från jobbet. Han ville bara prata lite hade han sagt.


Han berättade vidare att han vid halvtio-tiden på morgonen GÅTT ut till Axlarp (alltså ca 1 mil),vart hos en bekant och ätit middag och sen gått hem. På hemvägen hade han stannat på 2 ställen och druckit kaffe hos bekanta, och till sist då gått hem till Jeanette. Denna 90-åriga krutgubbe har alltså gått över 2 mil och vart hur social som helst igår. Ansvarsfull hade han också vart,då han avbokat hemtjänstens mat för dagen,och sa till Jeanette att han måste vara hemma till 18,då hemtjänsten kommer för kvällstitt. 


Herregud,vad oroar vi oss för,"gubben" är ju bättre än någonsin;-). Men ett minus får han. Han hör dåligt,går över hela vägen och vi måste fixa reflex till honom på en gång. Så Forserumsbor,akta mannen på vägen,han är min farfar och han hör inte om ni tutar på honom heller;-)!

 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Eleonore
Har precis läst det du skriver om din farfar...var tvungen att ta det högt så Bosse fick ta del av det också. Vi tycker båda två att det är ju helt underbart att kunna gå så långt vid 90 års ålder. Men tänk vilken fin dag han fick i sina gamla hemtrakter... Vi sitter här nu och ler med hela kroppen. Där har du fått bra gener minsann. Kram / Maggis

Eleonore sa...

Ja du Maggis,en redig krutgubbe är han min farfar. Det är få förunnat att ha sådan hälsa i den i åldern,men vi glädjs naturligtis åt hans "nycker" när han bara beger sig ut i ingenstans,trots att man är orolig på samma sätt;-)Kramar