lördag 2 juni 2012

Oj.....

Försöker att hinna med att blogga  dagligen, men ibland bara flyter dagarna ihop och plötsligt har det gått ett par dagar och man inser att, oj, var ska jag börja med att skriva om. Mitt liv har blivit helt galet och okontrollerat nu, och jag försöker bara hänga med i svängarna.

Gårdagen började ganska regnigt. Jag var och handlade lite på morgonen efter jobbet, då det verkligen ekade tomt i kylen nu. Satt sen hemma och väntade in att klockan skulle bli 10. Skulle åka och köpa blommor till farmors grav igen (ja, jag visste ju att de förra skulle frysa av frosten).

 Under tiden jag väntade, hann jag med att få prata av mig med ett par kompisar i telefon och försöka peppa upp dem lite inför deras bekymmer. Känns skönt att nu vara glad och nöjd själv, och äntligen kunna vara ett riktigt stöd, och helhjärtat kunna erbjuda både ett lyssnande öra och hand. Jag tror på er, vi löser det tillsammans!

Hittade vackra blommor på blomsterlandet, och imorgon ska det planteras. Känns riktigt bra att faktiskt få ha förtroendet att göra fint på farmors grav:-)

Försökte sen sova lite, men det gick inte alls. Trodde aldrig jag skulle orka med kvällens inplanerade After Work sen, men det gick galant det också. Min goe bror körde ner mig till stan, och sen förflöt ännu ett par timmar med go mat, trevligt tjöt och ett par glas vin till det. Lite mysigt att sitta inomhus och titta på när regnet öste ner utanför, och man hade det själv varmt och gott inomhus.




Hemkommen igen ganska tidigt. Jag ville inte följa med vidare ut i natten, så för mig blev det att snabbt klä om i mysbrallor, tvätta av sminket och hälla upp ännu ett glas vin i mitt egna sällskap:-).

Sen gick allt snabbt. Jag hade under hela dagen sett en väldigt vacker katt här på gården. Jag visste med säkerhet att ingen här i huset ägde den, så visst kom tanken om vad en ensam katt gör mitt i stan, ute bland alla bilar och på vår gård. Den hade precis samma silvergråa färg som min gamla "Lille Gubben" jag fick ha i mitt liv i över 10 år. Bedömde att denna var max 6 månader gammal och verkligen jättesöt.

På kvällen när jag kom hem, så ösregnade det. En granne som fått punktering på sin bil, höll på att byta däck här på gården när jag tittade ut. Precis då fick jag se att han "slängde" ut samma katt jag sett hela dagen från sin bil. Lilla kissen hade sökt skydd i bilen, och mitt mammahjärta började slå snabbare.

Ååå, jag vet att det var fel egentligen, men jag kunde inte låta bli att gå ut till den. Katten for in genom trappuppgången och in i min lägenhet. Den vägrade sen att gå igen. Den inspekterade allt, hoppade upp och ner på bord och hyllor innan den fick lite korv av mig;-).. Jag försökte sen få den att gå ut igen.... Öppnade upp min dörr och trappuppgång och lockade på den, men den vägrade ens att sticka ut nosen utanför..

Lite osäker på vad jag skulle göra, ringde jag upp min granne Emmelie. Hon, som ju vill skaffa katt, kom ner direkt, och vi försökte rådgöra om vad vi skulle ta oss till. Vi försökte ett par gånger locka ut den, men den vägrade. En gång satte vi ut den utanför och stängde dörren. Den satt bara kvar och tittade på oss. Såg ut som den tänkte: Varför gör ni såhär mot mig!?

Fel eller inte, det spöregnade ute, katten ville inte gå ut, och ingen av oss hade hjärta att bara slänga ut den. Den har därför sovit hos Emmelie i sängen i natt.. Vi fixade en provisorisk kattlåda av en kartong och tidningspapper som strö igår. Idag på morgonen kom vi överens om att göra ett nytt försök att släppa ut den. Jag sa att vi släpper den ute på gården, och så får den vara ute hela dagen. Förhoppningsvis går den hem, och har den inget hem, så stannar den säkert kvar på gården, eller kommer tillbaka dit sen, där den fick mat och värme. Jag lovade hålla koll under dagen om jag såg henne, då Emmelie skulle iväg och jobba.

Efter någon timme så såg jag när katten gick ut genom grinden här, och nu är den borta. Jag hoppas den kommit tillrätta till sin/a ägare och att de tar väl hand om henne. Om den kommer tillbaka någon gång, och jag ser att hon har magrat av eller verkar hemlös, så kommer vi ta hand om henne. Delad kattvårdnad med grannen;-)....

2 kommentarer:

Jannie sa...

Stackars lille katt :(
Den kan få ett hem här hos mig ifall den dyker upp igen och ingen annan kan ta hand om den.
Tackar förresten för gårdagen, det var trevligt även om jag inte riktigt hängde med i svängarna pga förkylningen. Det var skönt att komma hem och bara sova och vila. Kram <3

Eleonore sa...

Kissen har inte kommit tillbaka, men jag ska ha dig i åtanken;-) Tack själv, det var kul du följde med trots förkylningen:-) Hoppas du kryat på dig lite nu, så hoppas jag vi ses på måndag:-)