måndag 20 juni 2011

Snart är det semester

Idag var det dags att gå på ett av de två sista passen jag har kvar innan jag kan ropa semester för full hals. Känns helt underbart skönt,samtidigt som man nästan undrar,vart tog tiden vägen,det var ju nyss snö och kallt. Dessutom vill jag inte låta allt för pessimistisk,men redan börjar blommor att vissna,regnet har öst i några dagar och jag har noll semesterkänsla. 

Sen har jag en gnagande oro i min själ. För ett par dagar sedan upptäckte jag att Troja började få tillbaka några utslag på magen. Det får bara inte vara så att jag har sådan otur, att precis som förra semestern,så ska Troja vara sjuk och eländig. Istället för semesterkänslor, ska tiden ersättas av mediciner,vetrinärbesök,salvor och ompyssling under all ledig tid. Jag lovar,efter denna våren orkar jag inte med detta också.....

Jag har ringt vetrinären idag. Troja ser inte så farlig ut alls igentligen,men jag vet, att funkar inte min egenhändiga behandling med klorhexodin och salva under ett par dagar nu,så blommar det snabbt upp ordentligt. Jag har beställt vetrinärtid till måndag och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan ringa och avbeställa den tiden om hon är bättre då.

Här kommer ett par fruktansvärda bilder på hur hon såg ut då,och det var inte långt ifrån att jag fick säga adjö till min vän. Trots ett par hemska veckor med tankar av sorg,så hade tillslut vetrinären räknat fel på proverna och gett henne fel antibiotika.Som mitt hjärta sved innan hon blev bra igen och tack gode gud att jag inte gjorde något förhastat för att jag såg henne lida....


  Usch,det blev inget roligt inlägg,men jag lovar,det är inte allvarligare än ett par tre stycken finnliknande utslag nu,och hon har haft bakteriell hudinfektion många gånger innan,utan att ens märka av något annat än de otäcka antibiotikakurerna hon tvingats i.Ingen feber och jag är igentligen inte ett dugg orolig denna gången. Bara så tråkigt att aldrig få slappna av ordentligt. Men det till trots,så har hon ju vart helt bekymmersfri i nästan ett helt år nu och hennes förbannade allergiklåda existerar inte ens längre. Hoppet är det sista som överger en...

Inga kommentarer: