Helt otroligt

Ibland kan jag tycka livet är häftigt. Idag är en sådan dag:-))

Ärligt, jag har vart så himla trött på folk ett tag, det känns ibland som att folk kväver mig med sina krav, hur stora eller små de än vart. Behov att egentid trodde jag, men har ändrat mig i kväll.

Det jag behövde, var precis det som hänt de sista två dagarna nu.

Igår började livet lite halvtungt. Det var till att ställa klockan, laga mat till farfar och sen fara dit. Inget sådär jätteupplyftande med andra ord. Men det blev bara bättre och bättre. Farfar var skapligt okej, kändes bra. Sprang in i Konsum, köpte lite fikabröd och for vidare mot pappa och Eva. Eva har en katt, och igår när vi var och shoppade så skulle hon köpa sele och långlina för att katten inte skulle irra bort sig ute i sitt nya hem. Jag avrådde från långlina, låna min istället...

Jag for dit med fika och långlina, och det känns faktiskt riktigt bra med de där två. Jag har fått förklaringar, jag ser att pappa mår bättre än innan, och Eva och jag kommer bra överens. Helt okej alltså, och det bästa är att Eva är stor djurvän ( på gränsen till överdriven) och att hon säkert kan få pappa "på plats" lite. Tro mig, han behöver det:-)).

Under eftermiddagen sen for jag mot ett annat trevligt resmål. Karin, mina gamla vän från Forserum, men som numera bor i Vaggeryd. Trots att jag egentligen inte gillar att sova borta, så var det precis vad jag gjorde.

 Vinkväll stog det på tablån, och jäklar vad längesedan det var med henne. Finns det något roligare än att tjata skit med en gammal kompis man träffar alltför sällan?! Alla gamla minnen, allt nytt som händer nu. Man blir nästan tonåring på nytt  när man börjar minnas alla galenskaper. Så kul att slippa förklara vem den och den är, man vet redan;-)

 Jättegod mat blev jag bjuden på, och förutom att ett jäkla larm gick på någon affär utanför under natten, och ekade i huvudet i en timme innan det blev tyst, så var det bara så skönt att komma bort, få prata av sig, skratta och minnas allt gammalt vi upplevt. Härlig kväll helt enkelt:-).

På gott och ont, hade jag lovat bort mig även idag. Var ju lite skeptisk till det hela, kände mig lite obekväm i situationen.. Jag hade nämligen lovat följa med en fd kollega (som jag inte haft mycket kontakt med på sista tiden), till hennes dotter för att grilla. Så långt var allt väl, men dottern är ju dessutom sambo med ett ex till mig. Ja, herregud, kändes konstigt, och jag visste inte riktigt hur den här dagen skulle bli. Vad säger man när man träffas? Hallå, här kommer jag?;-)

Men nu vet jag:-).  Har haft så jäkla trevligt att jag är mållös faktiskt. Annica (arbetskamraten) och jag for ut tidigt till skogen. Fråga mig inte var de bodde, men långt ut i skogen var det iallafall...Träffar först dottern (Linda) ute på gården, och inga problem där. Hon kramar om mig, hälsar mig välkommen och tjatar på som vi alltid kännt varandra. Härligt med sådana människor:-). Fortsätter in i huset. Konfronteras med mitt ex... Jag sträcker fram handen för att hälsa, jag får en kram istället. Isen är bruten, men fy vad det känndes jobbigt att krama ett ex framför hans sambo jag aldrig träffat innan...

Bengt, som han heter, är verkligen en go kille. Vi har faktiskt träffats i ett par omgångar, aldrig några problem, vi har hjälpt varandra lite där i mellan och han ser i mina ögon, jäkligt bra ut dessutom. Hm, tänk er halvitalienare, med mörkt hår, bruna ögon och fin kropp:-0.... Men det har aldrig vart något allvarligt mellan oss, vi har bara haft dragning till varandra och trivts tillsammans. Jag minns bla att vi tittade på video  hos mig den kvällen det var storm (för ca 6-7 år sedan) och takpannorna flög omkring utanför. Tror det var Gudrun-stormen. Han har hjälpt mig att flytta, jag har kört honom till sjukhuset när han bröt armen. Vi har däremot inte haft kontakt nu på minst 5 år (förutom att vi är fb-vänner och aldrig skriver till varandra).

Men allt var verkligen perfekt ikväll. Linda var inte ett dugg svartsjuk eller osäker. Tvärtom "tvingade" hon ihop oss att prata, medans Annica och hon fixade maten. Allt blev så himla lättsamt och ännu en gång upplevde jag hur "bra" Bengt är som person, och hur himla go Linda var i det hela. Kvällen blev helt underbar och jag hade det så härligt. Bengt, som desstom är "het" med hund, och har skaffat sig en riktigt bra ämne nu (en fin brukshundschäfer), vi kunde tjatat hela natten tror jag. Fy faan så härligt att se, och under kvällen har vi diskuterat mycket hund. Vi tänker lika i det mesta, jag fick mig även ett par tankeställare och måste analysera en del saker nu. Tankat från olika håll är alltid nyttigt:-).

Jag fick se hans MH (mentaltest på hund) på video, och jag imponeras av både hund och ägare. Herregud vad vi tjatat hund, tips, råd och träning idag:-). Lite annorlunda, men Bengt och jag snackade hund, hans sambo och hennes mamma hade "sina" samtal. Känns galet och kul:-) Har även vart ute och lekt med hans Arro, och vilken härlig hund. Hur kunde jag släppa karln egentligen;-)? Nä, allvarligt talat, vi har bara bra kontakt, inte mer, men lite djupt berörd av hela situationen blev jag allt och särskilt av lite gamla minnen som kom på tal under kvällen.

Sen när jag satt och pratade med Linda (hans sambo), så berättar hon om sin fina och goa chef. Jag frågar var hon jobbar, hon säger ITAB. Hm, jag sa: Då borde du nästan veta vem min bror är. Jag säger namnet, hon bara tittar på mig och säger " Va, är det sant att det är din bror?" Då är min brorsa hennes chef ( den hon pratade så gott om)... Hur liten kan världen vara egentligen? Nä, bara helt sjukt kul idag med allt:-))

Men nu är jag hemkommen igen. Har hällt upp mig lite vin (jag var ju chuafför innan), njuter av egentid och bara myser över det som vart. Har haft så trevligt, så kul, livet är häftigt och bara slumpar sig med allt och alla. I love it, men efter ett par hektiska dagar av diverse aktiviteter, så njuter jag av egentid denna sena kväll:-)

Natti, natti på er, kram:-)