Man undrar ibland. Jag vill gärna tro att mitt liv är helt normalt och lugnt, men när man pratar med andra så upptäcker man att ens egna liv skenar iväg med det mesta och folk tittar konstigt på en och undrar saker... Vad ska jag säga???
Jag kommer troligtvis aldrig bli normal, jag kommer troligtvis aldrig bli den som passar in i Svensson-mallen, men är det så viktigt egentligen??
Visst funderar jag ibland.. Jag är 36 år, singel och bor i hyresrätt. I min ålder borde man kanske vara gift, ha barn, kanske bo i villa och möjligtvis ha tagit steget till skilsmässa och delad vårdnad om barnen.
Där är jag faktiskt ganska nöjd med mitt liv. En del tror jag hatar barn, vilket inte är sant. Jag gillar barn, men på avstånd. Klart jag älskar Devin, men i små doser. Han är söt, han är cool, han är lättsam och go. Jag har honom gärna här en stund ibland, tycker om att rå om honom, men sen är det minst lika skönt när han åker hem igen. Nä, det låter säkert hemskt, men barn är inte min grej, jag kan inte se mig som mamma och vill inte skaffa barn till denna värld ,som jag ser som ganska ogästvänlig nu för tiden...Att jag inte hittat något lämpligt "pappa"-material hjälper säkert till i mina känslor....
Så jag kör vidare.... Har haft ett par lugna dagar nu. Känns otroligt skönt och välgörande, men också lite konstigt. Jag längtar alltid efter lugna dagar, men när de väl kommer så blir jag passiv och rastlös istället. Balansen mellan 100 och 0 är svår att hitta.
Gårdagen var en mysig dag. Redde upp diverse "måsten" med telefonsamtal, plikter och krav. Hade dagen för mig och satt en massa timmar och bara surfade runt på datorn om sånt jag ville läsa om, kom till ro.. Beställde en massa hundsaker igen, bara kul, och jag kan bara skratta åt mig själv i väntans tider;-) Var uppe hos Emmelie och drack kaffe en sväng på em, somnade tidigt på kvällen. En välgörande dag för kropp och själ..
Idag.. Vaknade sent som alltid nu för tiden under semestern:-0. Tjatade en del i telefon under fm, kom iväg till IKEA under em. Eva, pappas nya sambo, och jag, tog en långtur och shoppade loss ordentligt idag. Jag blir lite ambivalent av det hela. Alltid att jag försöker välkomna nya sambos/partners/diverse i min familj/släkt, och med det vill jag säga att det går en och annan igenom tyvärr....Jag vet inte, jag vill tycka om, jag vill vara öppen och släppa in alla, men samtidigt vet jag att de ibland försvinner...
Känns lite konstigt. Jag är nog mer öppen för diverse folk än vad många andra är, men det är svårt att "binda sig". Finns människan kvar om 2 månader i mitt liv, hur mycket ska jag öppna mig och vara social innan den försvinner igen? Visst, trevlig, öppen och social mot en ny i "familjen", men var går gränsen?...
Nåja, Eva är trevlig, social och allt man kan önska. Hon är svår att inte tycka om. Hon har tagit mitt hjärta och allt jag kan önska är att det nu går bara med allt för dem...Ser fram emot att träffa hennes barn, se om de kan bli nya tillskott i bekantskapskretsen. Herregud, det är rörigt allt, jag försöker vara öppen!!!
Shopping idag. Jag skulle spara, skulle ta det lugnt. Tog det ganska lugnt i och för sig, men helt ifrån marknaden blev det inte: Nya stolsdynor, nya kuddar och lite annat småplock. Lägg därtill att jag nätshoppade för 1500 kr till en ny hund igår också;-) Struntar i vilket, men kan lugnt konstatera att jag har allt (utom en bilbúr) hemma nu till en ny hund och inte behöver köpa en grej mer. Snarare att jag snart behöver sälja för att få plats;-)....
Hade också AW med jobbet idag. Jag pallade inte, folk tjatade... Jag blir mer anti, ju mer folk tjatar, så jag struntade helt i det idag. Självklart att det kan var trevligt, men i min smak så är det lite för ofta, lite samma folk, lite för tidigt och lite för oplanerat. Hoppas ni ändå hade kul alla kollegor:-)
Nu är det natten, imorgon är det full fart igen;-) Återkommer om ett par dagar,kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar