Vi hade möte igår. Alltid trevligt att träffa på sina nattkollegor,men idag var det lite extra spännande att få se ansiktet på vår nya chef också. Som jag skrivit innan,kommer jag sakna min gamla chef. Det var ju han som anställde mig för några år sedan,och det är i honom man på något sätt lärt känna hur han fungerar och sett som sin överordnade.
Jag tror att den nye kommer bli minst lika bra,jag har bara gott att säga om vårt förtsa möte. Han var trevlig,verkade lyssna och vara förstående.Att han jobbat på "golvet" alldeles nyligen gör att han säkert ser våra arbetsuppgifter på ungefär samma sätt som oss. Jag tror han kommer göra mycket bra saker för oss.
Något som ändå kändes lite konstigt var att han var så ung. Jag vet naturligtvis om att jag blir äldre själv för varje år som går,men det kändes ändå lite lustigt att han var yngre än jag.Jag har inga problem med det,men det var en känsla av att han var mer som en ny kollega än chef. Jag vänjer mig nog snart,men det fick också mig att tänka på våra boende.
De allra flesta klienter vi idag jobbar med är äldre än mig. Hur känns det för dem,när en liten tjej(ja,jag pratar om mig själv) talar om vad som är bäst för dem, och mer eller mindre bestämmer över deras vardag.Hur känns det när den lilla flicksnärtan går med sin nyckelknippa och bestämmer över medicintider och i vissa fall bestämmer över betydligt mer saker i deras liv? Tänker de på samma sätt? En liten flicksnärta som är yngre än mig,tror hon sig veta bättre än jag själv? Vem är jag att behöva lyssna på henne?
Det är mitt jobb att lugna,trösta och stötta mina boenden oavsett ålder,men visst undrar man ibland. Kanske är det något med att de äldre ska anses vara vägvisare åt de yngre,att de är klokare. Det känns lite omvänt att vara den store och starke som kommer med råd och tips åt någon som är äldre.Det borde vara tvärtom. Men jag tror det ändå är nyttigt att tänka ibland och ifrågasätta varför det är på det ena eller andra sättet;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar