torsdag 20 januari 2011

Förbannade dag!!!!

Känner mig sur och vresig. Inget blev som det skulle idag. Gick ut med Troja på morgonen och hon var inte på hugget. Gick och nosade och ville inte gå ordentligt. Samtidigt ringde Therese och ville jag skulle komma och dricka kaffe och ta en promenad där med henne.Bestämde mig för att bara kissa Troja,åka en snabbsväng till henne och sedan iväg och träna. Skulle ju passa perfekt,då hunden både fick miljöombyte,jag var social en stund,samt att jag kunde slänga in henne när jag kom hem och åka direkt att träna.

Så blev det inte! När vi väl druckit kaffe och skulle ta promenaden hade klockan runnit iväg bra. Att hennes son Albin krånglade med först påklädningen och sen med att vägra gå,gjorde att en liten sväng på ca 10 minuter tog nästan en timma. Väl tillbaka och jag skulle fara hemmåt så hittar jag inte mina nycklar.Letade genom precis där jag vart hos Therese,gick tre rundor på samma väg ute,samt letade i alla fickor,i bilen samt var och frågade i kiosken,affären och banken om de fått in några nycklar. Inget resultat någonstans! Faan vad sur jag va! Alternativet var att Therese sjussade mig till Svens jobb och hämta extranycklar att komma in i lägenheten,vidare hem och leta reservnyckel till bilen och tillbaka till Forserum för att hämta bilen. Annars var det ju bara att vänta på Sven som kanske skulle hunnit komma till runt halv fem. Inget kändes lockande och livet kändes mer än mörkt.

Men det fanns inget att göra och jag satte mig att vänta, då Therese först skulle laga mat och få en 3-åring till att äta innan hon kunde köra. Lyckan var naturligtvis stor när nycklarna av en slump hittades längst ner i fotändan av mina termobyxor. Hade hål i fickan och inte kännt att de ramlat ner där. Jag for direkt hemmåt,men det kändes ändå så surt att träningen inte blev av och att Troja inte ens fått en riktig promenad idag.

Nu sitter jag bara här och känner mig besviken på dagen. Imorgon är det nya tag som gäller,och faktiskt är det väl ingen katastrof igentligen,nycklarna hittades ju. Träningen är ju igentligen imorgon,men jag skulle ju vart lite extra duktig idag var ju tanken! 



1 kommentar:

Nina sa...

Så ser livet ut med barn...inte lönt att tidsplanera....och i första han är det dem man misstänker när något är borta...men ändå älskar man dem!!!?

Hoppas humöret är bättre idag och att du får en trevlig helg!