torsdag 7 oktober 2010

MATILDA OCH JAG

Jag är en personal på ett boende.Jag är inte bättre än någon annan,inte sämre heller hoppas jag.Jag säger fel saker ibland och ibland kanske jag är lite för trött för att göra alla mina möten perfekta.Jag vill med några ord beskriva min roll för dig som undrar vad jag gör på mitt jobb........Jag har här valt att kalla mina boende för Matilda.Jag känner ingen Matilda,så hon får representera hela gruppen.

Jag börjar mitt pass med att ringa på Matildas dörr.Matilda ska ha medicin för att kunna sova,dämpa ångest och för att må bättre en stund.
Matilda blir glad när jag kommer och vill prata en stund,jag hinner inte då fler Matildor väntar på mig.Jag får dåligt samvete,men måste gå vidare....

Matilda kan inte sova.Jag kommer och pratar en stund.Matilda skriker och hör sina demoner.Hon har ångest och kan inte komma till ro.Jag lider med henne,men kan bara finnas där.Jag håller hennes hand,pratar lugnt om det som känns svårt för henne.Jag frågar om hon har några egna förslag hur vi ska lösa situationen just nu.Matilda tycker inte jag förstår henne och blir mest arg.Jag vet att hon har rätt.Jag förstår inte hennes problem,då jag inte finns upplevt dessa demoner själv.Matilda är ledsen och orolig,men efter ett tag blir hon trött och ångesten dämpas.Kanske är det medicinen,min närvaro eller både och, som till slut får henne att mumla lite lågt att hon tycker om mig och vill sova nu.Jag säger godnatt och vandrar vidare i natten.

Matilda verkar glad.Det är mitt i natten och Matilda sjunger högt i sin lägenhet.Jag knackar försiktigt på och undrar hur det står till? Allt är bra och jag sjunger för att jag är glad svarar Matilda.Jag talar försiktigt om att det är väldigt kul att hon mår bra,men sjunga kan man inte göra så högt i natten,för då vaknar andra människor som sover.Jaha,förlåt, det tänkte jag inte på,jag ska vara tystare,säger Matilda innan jag går.Matilda mår inte alls bra,trots sin sång.Vi har alla försvarsmekanismer som utlöser sig när man behöver, och Matilda hon sjunger för att inte ska höra sina elaka röster.....Jag vandrar vidare i natten.....

Matilda kommer ut och slänger en tavla i golvet.Den går i tusen bitar och jag blir lite konfunderad.Matilda brukar aldrig slå sönder något, och nu vet jag inte riktigt hur jag ska agera.Jag talar om för Matilda att man inte kan göra så.Hon undrar varför?Jag har inget svar,mer än att man inte slår sönder andras saker.Jag hör själv att mitt svar låter dumt.Får, eller ska man slå sönder sina egna saker då? Matilda mår jättedåligt och jag frågar om hon vill ha mer medicin.Det vill hon, och jag frågar om det är något särskilt som upprör henne i natt.Hon svarar inte, och jag vet inte om hon förstår min fråga.Matilda är från utlandet och förstår inte alla svenska ord.Jag önskar Matilda god natt, och talar om att jag finns här om hon vill prata med mig.Hon kommer inte,men det blir tyst i hennes lägenhet.Matilda pratar annars mycket för sig själv i sin lägenhet.Jag sopar glas och städar upp,funderar vad som utlöste händelsen utan att komma på något.Jag vandrar ut i natten och tar en paus.Allt är lugnt för en stund och jag är trött.Vill hem till min säng och sova en stund.Det luktar höst ute och jag fryser lite i den kyliga luften.,.Gör en kopp kaffe och vandrar vidare.

Matilda kommer upp tidigt på morgonen.Hon har vaknat, och är orolig för att vara ensam.Jag finns där för henne och vi pratar och pratar tills hon skrattar och vill ha frukost istället.Jag skojar lite med henne, och talar om att hon får vänta lite.Klockan är alldeles för tidigt för att man ska äta frukost nu.Matilda har nämligen en övervikt som gör att hon har ett matschema över sitt dagliga intag.Matilda förstår,men tycker jag är lite för hård i detta fall.Hon talar om att hon vill vara smal som mig,och vi pratar lite om vad man kan göra för att gå ner i vikt.Matilda blir väldigt intresserad,men jag vet att hon glömt om bara en liten stund.En kvart senare ringer hon mig och vill ha frukost iallafall.Hon bryr sig inte alls om att hon är öveviktig och det tycker hon inte jag heller ska göra.Hon vill ha sin frukost NU.....Jag måste vara hård,måste följa reglerna som gäller.....Matilda ska ha frukost klockan sex,klockan är bara fyra.Jag känner mig som en elak människa när jag upprepar orden hon säkert hört tusen gånger"Du vet vad som gäller och jag som personal måste följa reglerna".Hon blir sur,slänger telefonluren i örat på mig.5 minuter senare kommer hon och frågar om jag är arg på henne.Självklart inte,varför tror du det? Jag vet inte ,säger Matilda och ger mig en kram istället.Jag lovar Matilda att hjälpa henne med frukosten klockan sex,men först måste jag hjälpa några andra.Jag hör att Matilda sätter på tvn i sin lägenhet alldeles för högt,men låter henne hållas.
Jag vandrar åter iväg i natten till nästa Matilda.

Matilda ringer och säger att hon fryser.Jag ber henne stänga sitt fönster som jag vet är öppet(det är det alltid).Men det vill hon inte!Hon vill att jag ska komma och stoppa om henne med den extra filt som ligger på hennes säng.Hon kan göra detta själv,men jag vet att det inte handlar om filten.Hon vill ha lite mänsklig kontakt i natten,men vill inte säga det.När jag kommer till Matilda pratar vi en stund.Matilda är lite bitter på tillvaron och jag förstår.Det fanns drömmar som aldrig blev sanna i hennes värld,det är det som bekymmrar henne har jag förstått av alla våra samtal i natten.Matilda är trött ser jag idag.Hon sluddrar lite på talet och jag förstår inte riktigt vad hon säger nu.Hon får sin filt och somnar nästan innan jag gått.Jag släcker lampan och vandrar vidare i natten.

Matilda ligger ofta och gråter i sin lägenhet och jag tittar till henne då och då.Matilda har ingen telefon och ringer inte om det är något.Oftast sover hon,men inte alltid.Hon är deprimerad och vill inte leva.Jag kan inte ge henne livsglädje,men jag kan ge henne lite uppmuntran.Jag brukar tala om för henne om allt bra hon gör i livet.Hon brukar säga att jag är snäll.Vi brukar också samtala om det som gör henne gladast av allt, och det är när hon får prata om sitt jobb hon hade en gång i tiden.Hade jag inte avbrutit henne tror jag hon skulle prata i flera timmar.Jag vet allt om hennes jobb sen länge,men förstår att hennes högsta önskan är att få komma ut och jobba där igen.Matilda är lite äldre, och kommer aldrig jobba igen.Jag har talat om för Matilda att hon får bevara minnet och att hon nu får försöka njuta av sitt pensionärsliv istället.Matilda brukar hålla med,men jag vet att hon ändå drömmer om sitt andra liv............Precis som vi alla gör ibland...........
 

Inga kommentarer: