onsdag 6 oktober 2010

FLICKAN OCH JAG

FLICKAN OCH JAG

Jag såg flickan redan innan hon stigit ur sin bil. Trots att jag inte såg hennes blick,så såg jag hennes rörelser. Hur hon parkerade lite snett,hur hon stängde av motorn och samlade sig i några sekunder innan hon steg ur. Jag flyttade mig närmare,som en skugga som som ingen ser. Jag såg hennes blick,hennes lite tunna figur i den kyliga morgonen. Årets första minusgrader var kommna och flickan var tunnt klädd. En tunn regnjacka,lite för stor för hennes figur, och den hängde lite slarvigt på hennes kropp. Med tunga, trötta steg gick hon mot dörren. Jag såg att hon frös,kroppen var lite stel och ihopkurad för kylan. Jag visste att hon jobbat natt och precis slutat sitt pass nu på morgonen.

Jag blev nyfiken och följde henne in genom dörren,bara som en tyst skugga som håller sig i bakgrunden. Jag såg att hon famlade i låset med nycklarna,hur hon lite disträ gick in. Tvekade i några sekunder för det som skulle komma. En snabb blick i spegeln på väggen, och hon såg. Hon såg det trötta ansiktet,blekt av sömnbrist och apati. Ingen glöd och ingen glädje,bara trötthet.Jag hörde henne sucka djupt.

Hon släppte ut hunden från köket och suckade tyst. Den svarta hunden rusade runt av glädje,energi och gjorde hälsningsfraser genom att hoppa på flickan. Jag såg hennes lite moloka figur hälsa tillbaka,mest av plikt,men även av kärlek. Hon log,men leendet nådde inte riktigt till ögonen. Hennes röst var glad,men saknade äkthet. Hon såg tveksam och viljelös ut. Hennes ögon drogs gång på gång från sängen till hunden. Hon var så trött,ville bara krypa ner under det varma duntäcket och sluta sin ögon. Sova en stund,bara en stund för att drömma sig bort och låta nattens bravader få spela fritt.

Hunden hoppade av glädje. De bruna ögonen följde henne med blicken och tittade uppfodrande på flickan. Som att den ville säga,gå ut med mig,lek med mig,gör något. Flickan suckade igen. Krängde av sig den tunna jackan,satte på sig en tjockare.Hon ville inte,hon frös,hon var trött. Men hur skulle hon kunna motstå de vackraste ögonen hon sett. Hur skulle hon kunna undvika glädjen i dess djup. Hur skulle hon kunna sova med ett gnagande samvete om hon inte gick ut.

På med kopplet och jag följde med dem ut. Bara som en skugga som höll sig i bakgrunden. Först var flickan lite irriterad. Man såg det på hennes hårt sammanbitna mun när hunden var totalt galen av glädje. Drog i kopplet för att göra volter i det frusna och kalla gräset. Stannade för att lukta på morgonens dofter. Rusade i busryck över cyckelvägen och försökte glädja sin flicka. Efter en stund började flickan tina upp. Stegen blev lättare och hon såg på sin hund med glädje. Vilken energi,vilken styrka,vilken lycka. Flickan busade med,de lekte tafatt och sprang efter varandra. Flickans ögon glittrade,hon fnittrade lite tyst,hunden var i extas.

Efter lite bus stannade flickan till. Morgonen var vacker och löven skiftade så fint i sprakande färger. Solen kastade sina strålar på den frostiga marken och hela landskapet verkade skifta i silver och guld. Flickan såg lycklig ut. Plockade upp en hel bukett med rödsprakande lönn-löv och höll i sin hand. Flera gånger såg jag henne varsamt rätta till dem i handen,rädd för att de skulle brista och gå sönder.Hunden skuttade fram och tillbaka och flera förbipasserande log åt deras håll. Flickan var glad. Borta var hennes bleka,lite sorgsna figur. Borta var de tunga stegen och de trötta ögonen.

Jag följde dem en bit till. Jag hörde flickan mumla till hunden att den var det bästa som kunde hänt henne,men med bestämdhet hörde jag hennes röst säga "Att när vi kommer hem,vill jag faktiskt sova". Hunden tittade med sina kloka vackra ögon,precis som att den förstog. De utstrålade kärlek och harmoni med varandra.

Jag avlägsnade mig med min skugga i bakgrunden,lät flickan promenera hem i fred och sova..........

Inga kommentarer: