De senaste veckorna har jag ju hållt på med min viktnedgång. Var så stolt över att 4 kilo försvann,men så plötsligt går jag upp istället! Hur kul är det att varje dag väga sin mat,räkna kalorier,äta mat man inte är överförtjust i bara för att det är fettsnålt ,och när alternativet till hungerkänslorna är en vidrig måltidshake bara för att hålla suget borta och inte stoppa i sig något fel? Jag har gjort det precis så men ändå....
Jag har ätit grönsaker så det sprutar ur öronen,hållt mina mattider på pricken,håller mig på ett lågt kaloriintag varje dag och har gått extra promenader. Jag har fuskat med en halv pizza i fredags, och en minimal bit smörgåstårta i söndags. Det BORDE inte gjort så stor skillnad,då jag hade sparat kalorier under dagen till pizzan,och åt den minimala smörgåstårtebiten istället för middag i söndags. Vågen stog på + 1,4 kilo i går. Nä,jag ska inte ge upp för det,får väl minska ännu mer på maten,ligga på svältgränsen,plåga mig mera. Jag ska ju gå ner...Men kul är det inte när det går åt fel håll,varför????!!!
Ännu mindre kul var det i söndags,då vi hade kalas hos farfar som fyllde 91,och för Devin som firade sin 1-årsdag (Magnus,som också fyllde i dagarna var också med på ett litet hörn av firande).
Jag blir så besviken på alla bara. Björn hade vart snäll och fixat med smörgåstårta till kalaset. Det tackar jag för,då jag kunde lägga energin på mina budapestbakelser jag bakade i lördags istället. Smörgåstårtan var kanonfin och jättegod,men där tog också resten av allt ansvar för resten av min släkt slut. Jag hade det förstås i bakhuvudet innan,och visste att det skulle bli såhär,men ändå...
Sven och jag for iväg tidigare till farfar,då jag ju var tvungen att fixa maten till honom för veckan som kommer. Möts av döda krukväxter,smutsiga dukar och dåligt med mat i kylen. Snurrar runt för att fixa det dugligt för att kunna ha kalas med 11 personer,byter dukar,diskar av,vattnar blommor,fixar kaffe,plockar fram tallrikar,bestick,glas och får sen se att det inte finns något att dricka till smörgåstårtan. Skickar iväg Sven att handla, och de inbjudna droppar in en efter en. Ingen gör ett handtag till att hjälpa till. Sitter eller står och väntar på att bli serverade. När smörgåstårtan är serverad och uppäten,är det bara att börja diska om allt för att ha rena tallrikar till de bakelserna jag hade med mig att bjuda på. En ny stressrunda började sen med att torka disken,plocka fram tallrikar, bestick,kaffekoppar och servera bakelserna.. Kaffe på det, alla blir nöjda. Frågade om mina bakelser smakade bra,och de verkade lyckade efter vad de sa. Jag smakade ju aldrig själv på dem,så mitt utlåtande kan jag inte ge.
Ny omgång disk att diska, torkas, och ställas in i skåpen igen. Hejdå till gästerna sen, och jag är kvar med resterna av maten som ska paketeras om i burkar (mer disk),middagsmaten som ska täckas med plast på tallrikar i kylen, golv som behöver sopas av och en massa sopor. Farfars presenter som ska packas upp och läggas på plats där han hittar dem,bla kläder där säkerhetsnålar och lappar sitter kvar. Skriver också en inköpslista till hemtjänsten som har handling till dagen efter, och tar med mig soporna när jag går.
Tack för hjälpen med allt säger jag!!! Jag fick nog sitta 5-10 minuter av de ca 3,5 timme jag var där, och då fick jag istället höra pikar om min vikt (ja,jag är tjock,men jag försöker gå ner,ge mig lite uppmuntran någon gång istället!),att jag var "sååå duktig" som diskade,men det var ju ändå "mitt" jobb,eftersom jag var äldst av kvinnorna(med ironiskt tonfall såklart), eller gå runt med Devin, som utöver allt annat, var sjuk och inte alls på sitt solskenshumör....Men jodå,pappa klappade mig på axeln när han gick förbi disken och sa: Och du bara jobbar!. Magnus kom också lite halvironisk ut i köket innan han skulle åka hem, och sa på skämt att han hade tänkt diska...
Vidare på dessa "underbara" dagar verkar nu bilen börja krångla också. Har jag tur är det bara batteriet som behöver bytas,men både till och från jobbet igår/idag så dog bilen och ville knappt starta om (tack gode gud att jag ändå inte blev stående på vägen). Både hastighetsmätaren och varvmätaren är dessutom svarta, och bilen går lite ryckigt. Troligtvis ännu en månad framöver med minus på kontot. Hur ska man någonsin kunna spara ihop pengar när allt ska jäklas. Har ju bara en dröm om att bli skuldfri ,och någon gång kunna köpa mig en bostad. Jag gnetar varje månad, och ändå funkar det aldrig att spara en endaste krona...
Och som en härlig avslutning efter jobbet idag,vandrade jag ut på långpromenad med Troja som var nyduschad igår. Hann väl inte mer än släppa henne lös på Elmia-området idag, innan hon "bajsig" kommer tillbaka och har rullat sig. Vet inte till 100 om det var bajs,men det var brunt,geggigt och luktade illa iallafall. Med humöret i botten,trött av nattens jobb,så var det ändå bara att dra in hunden i duschen igen när vi kom hem. Nu är hon utfodrad,rastad och duschad för tillfället. Jag har gjort jobbarmackor till nästa arbetspass,förberett middagen,fixat kvällsmat (en till sambon,en till tjocka mig),samt diskat av efter mig. Behövde handla hem mer grönsaker och mat till mig idag, egentligen,men vågar inte ta bilen om den stannar. Orkar inte mer idag ändå,och får väl ta bussen till jobbet ikväll i nödfall. En natt kvar,sen är jag iallafall långledig. Positivt! Nu ska jag unna mig något själv. Sova ett par timmar! Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar