Haft en minst sagt omtummlande helg. Mycket blandade känslor, men just nu har all ilska och irritation runnit bort, och bara lyckan kvarstår. Tack alla ni underbara människor som förgyller mitt liv<3<3<3
Helgens hundpassning blev till katastrof. Tänker inte gå in på allt, men jag blev lämnad med en hund i fredags:
Som inte kunde vara ensam
Som var hundaggresiv
Som var människoaggresiv
Som skällde konstant 24/7
Som morrade åt mig när jag sa till den att vara tyst
Som hade ETT intesse, en boll
Som högg (i luften) mot en arbetskamrat
Som drog i kopplet
Som har en ägare som inte brydde sig om att tala om varken när han skulle hämta hunden, eller vilka problem den hade innan....
Jag, som försöker ställa upp på folk, som försöker vara snäll och hjälpa, hamnade i en rätt konstig sits i helgen. JAG ställde in allt jag hade planerat sen innan, jag "fjäskade" på jobbet för att ta med "monstret" dit. Jag försökte lösa, en vad jag trodde, var en krissitation för en person jag inte känner speciellt väl... Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Allt har vart en katastrof från början till slut...
Igår var jag i upplösningstillstånd. Jag vill inte "hetsa" upp mig egentligen, men när ägaren inte svarar på varken sms eller i telefon om när han ska hämta hunden, så började jag få problem med allt. Är det normalt att JAG ska ha problem över någon annans hund, när ägaren inte kan svara på när hunden ska hem igen? Ett tag var jag orolig att jag skulle få "den" på halsen över min livstid..... Herregud, jag hade ju sagt att jag skulle iväg på söndagen...Nu löste sig allt till slut, men innan dess hade jag suttit en hel kväll (på jobbet) med att försöka lösa hundvakt åt hunden för att jag inte visste när ägaren skulle komma. Och jag skämmms över allt!!!
Jag är naiv och blåögd, försöker ställa upp.. Tji får jag, problem!!!. Och jag vet, Monica (älskade människa), att du är en fantastisk person. Som gjort så otroligt mycket för mig redan. Det är bara det att du inte har vett att förstå hur tacksam jag är, och jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå heller;-).
Iallafall skriver hon att hon kan ta hunden under tiden vi rider, om det krisar. Allt är verkligen kaos hos mig, jag har ingen hundvakt, det är inte min hund, jag vill inte ställa in det jag bokat för 5 andra personer sen ett par månader tillbaka...Vad gör jag??? Trots hennes oerhörda snällhet så känner jag mig sååå dum. Jag har en hund hemma, ska jag ge problemet åt någon annan? Ska JAG ,som är hundvakt lämna bort hunden i mitt ställe? Känns inte okej för hundens skull, inte för mig, men vad ska jag liksom göra????
Är så tacksam att så snälla människor vill ställa upp för mig, men känner mig så dum att inte reda upp mina egna problem jag fått på halsen. Faaan, jag avskyr verkligen att vara beroende av någon, även om jag vet att jag måste be om hjälp ibland (svårt!!!) Fick även tag i en kompis, kompis, som kunde ställa upp i Forserum. Tacksam, men det kändes inte bra alls att lämna en lånad hund till någon jag inte känner. Och att desstom behöva åka till Forserum innan för att lämna henne....!!!
Tack, gode gud så löste det sig. Ägaren ringde sent i natt och lovade hämta henne innan vi skulle iväg. Vilket han också gjorde (en timme senare än utlovat förvisso). Blev faktiskt glad då hon lämnade hemmet här:-0,.
Men trots min längtan till en ny hund här hemma, så började jag för en sekund tveka om jag ens är lämplig hundägare... Såhär kan det väl ändå inte bli i framtiden? Vad har jag gett mig in på?
Nja, jag VET ju att valpar är djävliga, jobbiga, biter och är små busiga"bebisar", men det ÄR väl skillnad Monica??? På denna hund som jag haft hemma nu, och på en ny valp som jag präglar själv? Hjälp, har jag tagit vatten över huvudet nu igen, jag som har planerat allt så bra, eller????!!!
Nåja.. Hunden är hämtad (jag är glad) och vid tolv idag for vi iväg till den efterlängtade ridturen. Jag är lycklig igen!!!
En sådan gudasnäll häst jag fick, och jag blev kär. Kanske lite slö, men ack så snäll att ge mig min nybörjartölt och bara vara till lags. Galopperarade och töltade fint på komando, men kanske lite "lat". Stannar så fort hon visstet att gångarten är slut för biten på rundan. Inte hästens fel, men det är väl det lite tråkiga med just sådana här rundor, hästen vet precis vad gränserna går, inga överraskningar och och man behövde verkligen bara "åka med" istället för att verkligen rida ...
Men lycklig ändå. Hästen gav mig tölt, hon gjorde det hon "skulle" om än i ett slött tempo trots att jag berömde och "hetsade" på lite med : Kom igen, du är duktig, braaa, kör påååå gumman;-)
Härligt underbar natur, jag är så nöjd med att jag fick ihop ett helt nytt gäng, där ingen kände varandra, men som ändå passade ihop:-) Åh, så kul det är att träffa alla kompisar och bekanta på ett sådant härligt sätt:-) Skickar in en bild på "min" söta lilla häst:-) Åh, hon var så fin, jag ville ta med henne hem;-)
Snottra, tack för turen du gav mig:-)
Hemkommen igen. jag har duschat och vart och handlat lite, då det var ganska rent här hemma nu när jag inte kunnat gå iväg i helgen. Emmelie (grannen) har vart här en stund och nu är det snart sängdags. Har knappt sovirtpå 2 dygn, och imorgon är det nya uppdrag som väntar... Farfar, och sen hundvakt igen... Jag återkommer, kram:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar